UTRIHES. FRANKRIKE. Det tal, hvarmed kejsar Napoleon den 15 lennes öppnade de franska kamrarnes session, var af följande innehåll: Mine herrar senatorer, mine herrar deputerade! Då I sist sammanträdden, hoppades jag få se le svårigheter, som hotade Europas Tan, utjemnade genom en kongress; det har gått annorlunda. Jag beklagar det; ty svärdet sönderhugger ofta frågorna, utan att lösa dem, och den enda grundvalen för en varaktig fred är det senom herrskarnes endrägt åvägabragta tillfredsställandet af folkens sanna intressen. I afseende på den å Östersjöns kuster uppblossande kamp, har min, mellan sina sympatier för Danmark och välvilja för Tyskland delade regering iakttagit den strängaste neutralitet. I en konferens uppmanad att uttala sin mening, har hon inskränkt sig till att häfda nationalitetsprincipen och folkets rätt att tillspörjas öfver sitt öde. Vårt språk öfverensstämde med den tillbakadragna hållning vi ville iakttaga, hofsam och vänskaplig mot båda partierna. I södra Europa måste Frankrikes uppträdande vara mera beslntsamt. Jag ville möjliggöra lösningen af en svår uppgift. Konventionen af den 15 Sept. sanktionerar, om man afkläder de lidelseiulla utläggningar, tvenne stora principer: det nya konungariket Italiens stärkande, och den heliga stolens oafhängighet. Det provisoriska och ovissa tillstånd, som väckte så många farhågor, skall försvinna. Det är ej mera de splittrade lemmarne af det italienska fäderneslandet, hvilka söka att genom svaga band ansluta sig till en liten vid Alpernas fot belägen stat, nej, det är en stor stat, som, höjande sig öfver lokala fördomar och föraktande oöfverlagda rörelser, djerft förlägger sin hufvudstad till hjertat af halfön och reser den ibland Apenninerna såsom ett ointagligt bålverk. Genom denna patriotiska handling konstituerar Italien sig definitivt och försonar sig på samma gäng med katolicismen ; det förpligtar sig att akta den hel. stolens oberoende, skydda de romerska staternas gränser, och ger oss sålunda tillfälle att draga våra trupper tillbaka. Det på ett verksamt sätt värnade påfliga området är stäldt under skydd af ett fördrag, som högtidligt binder båda regeringarne. Konventionen är derföre icke något krigsvapen, utan ett fredsoch försoningsverk. I Mexico befästar sig den nya tronen; lugnet återvänder; landets mäktiga hjelpkällor utvecklas; det är den lyckliga verkan at våra soldaters tapperhet, af mexikanska folkets sunda förstånd samt herrskarens insigt och energi! I Japan har vär flo:cta i förening med Englands, Hollands och Förenta Staternas lemnat ett nytt bevis på, hvad den kan göra och verkligen gör. Afrika har ett plötsligen utbrutet uppror stört säkerheten i våra besittningar och visat i hvilken okunnighet vissa stammar ännu befinna sig såväl om vår styrka som våra välvilliga afsigter. 1 samma ögonblick som Frankrike i andan af högsinnad rättvisa tillerkände den arabiska befolkningen grundegendomen och vi genom frismnade åtgärder sökte för detta bedragna folk göra begripligt, att vi, långt ifrån att förtrycka et, ville bringa det civilisationens välgerningar, i samma ögonblick, säger jag, höjde de i öknens närhet boende araberna, därade af religiös fanatism, upprorets fana. Oaktadt de lokala svårigheterna och den stränga årstiden, blef vår skickligt ledda här herre öfver upproret, och efter kampen fördunklade intet blodigt förtryck, ingen onödig stränghet segrens glans. Den i spetsen för Algeriets angelägenheter sa-te erfarne anförarens ifver, den återställda enheten ilbefälet, det otvifvelaktiga i Frankrikes ädla atsigter, allt detta skall, hoppas jag, förhindra återvändandet af ett dylikt störande af lugnet. Så äro då alla våra expeditioner nära sitt slut: våra landttrupper ha utrymt China: flottan ä tillräcklig för skyddande af vår koloni i Cochinchina; vär afrikanska här skall förminskas; vär mexicanska är redan stadd på återväg till Frankrike; besättningen i Rom skall snart vända hem, och i det vi utilsluta kngets tempel, skola vi med stolthet. kunna på en ny triumfbåge sätta inskriften: Ära åt franska hären lör de i Europa, Asien, Afrika och Amerika tillkämpade segrar! gnom oss nu ostörda åt fredens verk. Tiden mellan sessionerna skall användas till utfinnande af medel att öka folkets moraliska och materiella välstånd, och hvarje nyttig och sann tanke kan säkert räkna på att bli af mig antagen och af eder godkänd. Låtom oss derföre gemensamt pröfva de åtgärder, som äro egnade att befrämja rikets lycka. Religionen och den offentliga undervisningen äro föremål för min fortfarande omsorg. Aila trosbekännelser åtnjuta lika frihet; det katolska presterskapet utöfvar äfven utom sitt andliga embete ett berättigadt inflytande: i kraft af un. dervisningslagen deltager det i ungdomens upp. fostran ; 1 kraft af vallagen kan det inträda ide offentliga rådslagen; i kraft af författningen har det säte i senaten. Men ju mera hänsynsfullt och wördsamt vi uppträda mot detsamma, desto lImera räkna vi på, att det skall akta statens I grundlagar. Det är min pligt att upprätthålla oantastad den borgerliga maktens rätt, hvilken ingen herr. dar rankrike uppgifvit sedan Ludvig den helige. Den allmänna undervisningens förbättrande för. Itjenar eder uppmärksamhet. I den allmänna röst rättens land måste hvarje medborgare kunnö läsa och skrifva. Ett lagförslag skall bli ede ) förelagdt, hvilket har för ändamål att mer oci mer utbreda den elementära undervisningen. Jag bemödar mig år från år om att minsk: b de hinder, som sedan så läng tid tillbaka res; sig i Frankrike mot den fria utvecklingen af de individuella initiativet. Genom den under förli det år antagna lagen om koalitioner ha arbetar och arbetsgifvare lärt sig att sinsemellan slit . sina tvister, utan att ständigt räkna på regerin gens inskridande, som är ur stånd att reglera d 3 föränderkiaa förhållandena mellan tillgång oci