honom i huset n:r 17 vid Träsktorget förhyrdt rum af endast sex alnar i fyrkant och tre alnars höjd inhyser icke mindre än sex personer, hvilka uti afbalkningar, liknande bås, få ligga dels på blotta halmen, dels på bara golfvet. hvarjemte rummet i öfrigt är till ytterlig grad osnyggt. Sjögren, som sjelf bor på annat ställe, förständigades vid 25 rdrs vite att icke uti nämnda rum inhyra flera personer än hvad med sundheten kan vara törenligt, samt förse sina hyresgäster med ordentliga sängar och sängkläder. — En skrädderiarbetare, vid namn Johan August Wall, som med sin hustru bott i huset n:r 2 vid Svartmangatan och flera gånger varit tilltalad och straffad för det han misshandlat henne. blef häromdagen ånyo fast tör samma sak. Han hade denna gång varit så hårdhändt, att grannarne måst gå emellan och polis efterskickas lör att afstyra våldsamheterna. Vid det dagen derpå hållna polisförhöret blef Wall förpassad till arbetshuset; men som hustrun ett par dagar efter uppträdet till följd deraf insjuknade och hennes tillstånd bler så betänkligt. atthon måste afföras till sjukhus, der hon nu ligger mållös och lider af hjerncongestion, insattes Wall åter i häktet och undergick i går ytterligare polisransakning. Likasom förra gången nekade han för att ha slagit henne mera än en örfil. Målet uppsköts i afvaktan på utgången af hustru Walls sjukdom och mannen återfördes till häktet. — Från Sköfde skrifves till redaktionen af H. T den 20 Februari: Med anledning af den i Handelstidningen intagna notis från Upsala, om en derstädes begånen stöld från Lars Olsson, tror jag det vara at intresse för eder tidning att få meddela följande : Den 13 dennes ankom från nämnde Lars Olsson till jernkramhandlanden härstädes RF. Dahlin en skrilvelse, med uppgift på stölden och begäran att söka efterspana godset: sisthdne fredags förmiddag inkommer till hr Dahlin en man och utbjuder ett väl sorteradt smideslager, som skulle fås till Lilligt pris Dahlin sade sig vilja se det innan handel kunde afslutas: mannen svarade att det fanns 2 mil från staden, men ville ej uppgifva stället. Hr Dahhn föregaf då att han ej hade tid förrän omkring klockan 5 på efter middagen, men då ville han taga sin häst och följa med. Sedan grossören gått, skyndar Dahlin till fiskalen och meddelar förhållandet, men får der till svar att han kunde i saken ingenting vidgöra, emedan han derom förut ej hatt order eller underrättelse. Härmed var Dahlin ej nöjd. utan tillsade några bekanta att vara redo för al: resa samtidigt med honom, hvilket var än mera af behofvet, ty under samma dags lopp hade flera af de i hela landet kända hästskojarne varit synliga i staden. Öfverenskommelse träffades, men genom någon försummelse med hästarne blefvo alla ej färdiga att fara på samma tid, hvilket hade till följd att af sällskapet, som bestod a! 3:ne. de 2:ne lyckades undkomma medelst en :i beredskap stående med häst förspänd släda, och kunde omöjligen af de just då ankommande h starne upphinnas, hvartll till en stor del det till. tagande mörkret och skogsvägen bidrogo. Emel Jertid greps den ena och förvaras nu i stadshäk. tet. Det funna godset utgöres af engelska och svenska smiden, Skultuna och Westerås me: sings. arbeten, gröfre landssmiden, hvilka artiklar för varas i 2:ne lådor i form af ljuslådor, en större koffert och en säck; en mindre koffert är ännu. då detta skritves, ej öppnad, så att dess innehåll är obekant, Tillika lade man beslag på en dalpels, ett tälttak jemte några andra saker. Det vill synas, som skulle bedragarne hafva fruktat ett antall uch gjört sig redo till försvar. ty vid visitationen i stugan påträffades innanfö dörren på en hylla en pistol och tvenne tveeg ad knitvar i såulor. längre fram i stugan på er hylla ytterligare en ny knif i slida och framme vid eängen ätven på en hylla en ny knif islic alla dessa knifvar med spetsiga uddar. Den hä insatte är okänd här på platsen, men de tvenns som flydde tillhöra en hästskojar-liga, som besö ker alla marknader, och de äro tullkomligt kända sä att man tror sig kunna lyckas gripa dem hvarom såväl pr telegraf som pr posto skrifvel ser äro atgångna. — 1 Nerikes Allehanda läses: Pigan Johann: Wilhelmina Kämpe trån Björka i Lindesberg: församling tramtödde för omkring 3 månade sedan ett gossebarn. Då barnets fader. en bergs mansenkas son. knotade öfver, att den stackar qvinnan med barnet vistades i hans moders hem så beslöt Johanna Wilhelmina att förkorta bar nets lif medelst ingitvande af droppar. som ho inköpt på Lindesbergs apotek. Hon hällde alltsi droppar ur flaskan i barnets mun, ända till des att dropparne började rinna öfver läpparne, hvar efter barnet visade sig sjukt. Härom underrät tades ortens länsman, hvilken, i sällskan me stadsläkaren i Lindesberg. kort derefter inställd sig i Kämpes bostad, dervid hon till en börja förnekage sin brottslighet. men slutligen erkänd sin afsigt hafva varit att på omförmälda sätt tag barnet af daga. Läkaren töreskref genast medi kamenter; men innan budet hann tillbaka hen från apoteket hade barnet aflidit. Barnets mo der motser sitt straff, enligt lagens hela sträng het, och barnets fader är — qvitt påhänget.