TS ElDa TI et acke tördölja, att det sätt, bvarpå J. A. H. skildrat siva Pvidriga intryck?, på oss och efter hvad vi tro på många, gjort ett vidrigt intryck, emedan det nästan smakar af denuntiation, för att begagna en teknisk term, som de närvarande törhållandena gjort modern i Danmark. Några ord om prestbildningen i Sverge. Under denna titel förekommer i 1864 åra sista häfte af A. F. Beckmans teologiska tidskrift en uppsats, som till sitt hulvudsyfte har att visa önskvärdheten af bifall tll en af teologiska fakulteren i Upsala till K. M:t inlemnad ?at Consistorium Academicum understödd underdånig begäran om inrättande vid universitetet af en teologicofilosofisk examen, som af blifvande prester före inträdet i den teologiska fakulteten skulle afläggas och omfatta de för ändamäJet nödiga filologiska och humanis iska kunskapsämnena?. På denna uppsats anse vi den större allmänhetens uppmärksamhet böra riktas, Man får ofta höra den anmärkningen göras mot vårt presterskep, att det skyggar tillbaka för all star-are och mängsidigure upplysning och alla mera genomgripande retormer. Redan af det:a ssäl bör wan med uppmärksamhet följa hvarje yttring, som vitinar om ett motsatt törhållande. Men särskildt tages den allmänna uppmärksamheten i anspråk, om man finuer män, föm genom sm ställning halva stort inflytande inom kyrkan, göra allvarliga bemödanden för åstadkommandet af vigtiga :örbättringar. Om ett sädvnot allvarligt bemödande vittnar ofvan ämnda uppsats, hvil ken icke blott genom de undertecknade initialerna C. A. C., utan älven genom et: par hänvisningar till äldre skrister at samma and röjer sin författare vara professorn Cornelius. Genom denna sin uppsats har nemligen hr Cornelius visat, att han icke låtit sig nöja med det yttrande hun å em betets vägpur hade att ufgilva, utan äfven velat till allmän pröfning framställa sina åsigter om det nu mer än förr kånubara behofvet af den begärda examen älvensom om de farhågor, som införandet af en sådan kunde väcka. Farhågorna haiva sin grund i d n förmodan, att större prestbrist skall framkallas af ökade exameustordringar. Hr Cornelius hyser ingen sädan farhåga. Mot denna fromhåller han den riktiga åsigten, att ett mindre antal dugliga prester kan tjena kyr kan bättre än ett större antal, inom hvilj ket man endast kan räkna några få verkligen dugliga. Han anmärker ock, att pre steståndet i stället för de svagare förmågor. som asfskräckas, kan vinna endra bättre som nu vid början af sin akademiska b: na ämna ingå i detta stånd, men först vilja förvärlva sig humanistiska studier och derföre taga den filosofiska graden och, sedan detta mål är vunnet, at ekonomiska säl vända sig åt annat håll. Genom studier för en särskild efter. deras behof lämpad examen i den filosofiska takulteten kunde dessa, som icke anses vara få, erhålla önsklig humanistisk bildning utan att behöfva öfvergilva tanken på inträde i presteståndet. Att de ekonomiska svårigheterna kunna . lägga större hinder i vägen tör de teologi: . ska studiernas idkare än för andra studen ter, finner hr Cornelius vara en följd atl det lägre presterskapets dåliga ekonomiska ställning, hvilken kan och bör upph.elpas.. Men om detta icke snart kormer att ske och erfareuheten skulle visa, att prestbristen bhiver större, så anser hr Cornelius, att man i nödfall kan antsga prester, som icke förvärfvat sig okademisk bildning och Jöta dessa befordras till komministrar, men icke till kyrkoherdar. De skulle bildas vid prestseminarier, som borde inrättas i stiftsstäderna och stå öppna för de nu mycket förbättrade folkskoltärareseminariernas utexuminerade lärjungar. Ville man om bilda domkapitlen genom att vid biskopens och domprostens sida jemte lektorn 1 teologi ställa några ledamöter utan annan befattning, sä kunde dessa, jemte nyssnämndae lektor, tjenstgöra såsom lärare vid prestseminarierna. Mun skulle genom j. dessa seminarier bereda en möjlighet till inträde i presteståndet åt mången, som eger kallelse och avlug för den proktiska, presterliga verksamheten, men icke kommit 1 tilliälle att göra vetenskapliga tcologiska, studier, och då man vid behof kunde till. prester antsga män med den bildnivg, som 1 seminarierna kun e ivhemtas, behöfde, man icke för att fylla det lägre presterska-, pets leder afstå från billiga anspråk på högre teologisk bilduing hos dem, som efter. strälvade dhögre presterliga befattvin!, garne. Pustoralexamen, hvilkeo nu gilver rätt att söka pa-torater, anser hr Cornelius , böra alskufftas. På de akademiska studierna verkar deuna examen mevligt, alldenstund vid ansökningar de sökandes lärdomsgrad, der andra lärdomsmeriter icke finnas, be-l, dömes endast efter betyg i denna exumen. , och intet afseenve fästes vid de beiyg, som erhållits i den vid universitetet eflseda di , missionsexamen Om älven prestexamen. ly hvilken br Cornelins ans-r äfverflödig afskuffades, så skulle dimissionsexawmen få sin rätta vigt och betydelse, semt den lävgrelt studiitid och drygare hkostrad, som förorsakades af den 1teologica filosotiska examen. borde då kunna någorluuda uppvägas af del, fördelar, som genom denssmma vunnes. Vigtigare än frägan om dev föreslagna exemens förhållande till presibristen är utan tvilvel frågan om be höfligheten för examinanderna af de bunskeper, som dervis skulle prövas. För inskrifn ng i teologiska fa ulteten hor fordrats i studentexamen vitsordade godkända ins:gter i latin, grekiskr, hebreiska, historia och filosofi. Häri ligger ett erkänna de af dessa kunskapsämnens behöflighet såsom förberedelser för det tenlogiska studiet. Men älven om elementerläroverk-n ännu vore, hvad man fordon ansåg dem vara, nemligen förberedande teologiska läroanstaler, skulle de svårligen kunna gifva sina lärjungar en fullt god och tillräcklig förberedelse tör teologiska stu dier. Rentaf omöjligt är det, att med den uppgift, som elementarläroverken pu hatva i förena uppfyllandet af sådana tordrin-. 4 RE I I mm mm -— ee OA