Men då intet menniskoverk, äfven frambragt i den renaste afsigt och med den bästa vilja i verlden, någonsin härnere kan bli fullkomligt; — då det ifrågavarande reresentationstörslaget bland alla de hittills är behandlade i min tanke är det för framtidshoppet mest tillfredsställande, oaktadt hvad deremot med skäl kan invändas: — då ätven åt detta, såsom åt det nu gällande, utvägar äro grundlagsenligt öppnade för dess successiva utveckling och förbättring: då ännu inte, sådant förslag här varit å bane, ej heller någonsin kan komma före som till alla dess delar fullt motsvarar eller tillfredsställer de olika tänkande och intresserade såväl ri åndens som enskilda samhällsmedlemmars alla särskilda fordringar; -— då man utan all otidig misströstan väl bör hoppas, att, med Guds hjelp, det oförvillade allmänna medvetandet mom landet vid valen af riksdagsmän ätven efter det nya förslaget icke lärer underlåta att i främsta rummet afse det stora helas väl, men icke blott enskilda klassers vinvingar på bekostnad af det gemensamma fäderneslandets allmänna bästa; eå har jag — ålminstone för närvarande och intlldess erfarenheten af landstingens sammansättning och verksamhet intill nästa riksdag bunnit komma oss närmare till del och upplysni om hvad också de för framtiden kunnz i sitt sköte, — ansett mig hvarken kunna eller böra annat än öppet förklara mig nöjd med detta nya grundlagsförslag, att det må hvila till nästa riksdvgs vidare behandling. Doktor Carlander, som för tilllället var af sjuklighet hindrad att personligen tillstädeskomma i ständet, aflemnade genom sin medrepresentant kyrkoherden Otterström följande: Förbjuden af läkaren att lemna mitt rum, anhåller jag, att du till protokollet i dag få anmäla: att jag af öfvervägande skäl finner mig böra önska framgång åt det kongl. förslaget rörande representationens ombildning. P. O. Carlander.? Särskildt af den anledning, att dessa begge aktade prestmän hafva för alltid lemnat skådeplatsen för de jordiska tvisterna och striderna, hafva vi velat låta allmänheten få del af deras innersta tanke om det representationsförslag, som, om det vinner framgång, skulle måhända, äfven om deras verksamhet icke blifvit afbruten af döden, beröfvat dem hedren att vidare deltaga uti nägra riksdagsförhandlingar. De emotsågo ock en sådan händelse, utan att deröfver känna någon saknad, och ansågo sig kunna utöfva en välsignelserikare verksamhet inom området för deras rätta kallelse, än att offra en dyrbar tid och ädla krafter på ett sätt, der föga erkännand. var att förvänta. Vi ska för den riksvigtiga frågans närmare belysning framdeles framkomma med 2n skärsktådning af presteståndets sjelfskritna representationsrätt, betraktad frän histo risk, kyrklig och politisk synpunkt, halvande dermed den atsigt, att åstadkomma en allvarlig pröfning hos dem bland prescerskapet, som skola deltaga i valet al riksdagsmän vid nästa riksmöw. Vi hysa visserligen icke den förmätna tanken, alt vi skola kunna åstadkomma någon större omkastning i tänkesättet hos stiftets presterskap; men kunna vi medverka till en på öfvertygelse grandad, om ock till minoriteten hörande opposition emot det ultrakonservativa föreställningssättet inom detta presterskap, som vi-serligen icke står tillbaka för någon samhällsklass i upplysning och fosterlandskärlek, så hafva vi vunnit vårt syftemål. Om alla, som önska att stå på sjelfständig grund vid det blifvande riksdagsmanna valet, ville ur prestarkiverna uttaga och genomläsa presteståndets vid sista riksdag protokoller, 3:dje delen, så skulle detta be svär helt säkert löna sig. Och om derefter man såg sig om och förenade sig om sådana representanter, som man vore säker på vid den blitvande slutliga voteringen att de då höllo stånd, så om ock dessa oppositionens kandidater fingo stå efter uti röst antalet, för den andra sidans kandidater: så hade den oppositionella falangen åtminstone vunnit en seger — den icke föraktvärda segren inför opinionen och sitt eget samvete.