kerska ställde henne i beröring med de klerker, som gjorde tjenst i kyrkan. Då en bland dem rekommenderats hos henne af den föregående klockers an, en god och redlig qvinna, såsom mest noggrann i sina göromål, var det vanligen till honom, som Enrichetta vände sig. Fiera nunnor ville i detta företräde se tecken till en böjelse, hvilken, säger förf., ingalunda rättfärdigats af det simpla utseendet och den grofva okunnigheten hos den, som skulle varit denna kärleks föremål. De ryggade ej för de voådlaste knep för att öfvertyga klerken, att han var älskad. Först fällde deihans närvaro flertydiga uttryck, sedan skickade de honom en biljett, som de undertecknat med namnet Enrichetta; vidare, då hon låg sjuk. framförde de helsningar tili honom, säsom från henne, och slutligen nedläto de sig till att frånstjäla Enrichetta en näsduk,som de gåfvo honom i hennes namn. Man kan svårligen föreställa sig allt hvad de hittade på för att inge honom dristighet att för klara den lidelse, de hos honom lyckats upptända. De vunno slutligen spelet; men vär nunna låt honom i allvarliga ordalag förstå huru grundligt man drifvit gäck met honom, och förmädde honom att genast anhälla om sitt entledigande. Hon å sin sida mgaf äfven begäran om afeked hos abbedissan, för att omöjliggöra alla vidare försök af samma slag. Denna intrigs släta framgång endast ökade nunnornas hat mot Earichetta. Då de sågo, att de ej lyckades förmå henne dela deras svagheter, förföljde de henne utan äterhåll. Dessa ständiga törföljelser och de själslidanden, de orsakade henne, i förening med det stillasittande lefnadssättet och klostrets osunda luft, gjorde hennes helsa till der grad vacklande, att hon allvarsamt tänkte på att lemna det. Då hon fått höra, at man kunde erhålla ett slags tillåtelse der vill, förnyelig hvart halfär, begärde hon a klostrets läkare ett intyg, som hon skickade :ill Rom, jemte en böneskrift. Hon hoppa des genast få svar, men det lät vänta på sig mer än två månader. Vi skola sedar se, hvad öde hennes anhållan fick. (Forts. följer.