IA EE 0 sas I Rn fy nd ä. 10 å 14 dagar, från 4 till la proceent Den lägsta ränta, som tages, är 5 procent, då skilnaden mellan bankernas depositionsoch H utlåningsränta utgör i allmänhet 1 proc. ul Då nu utlåningsräntan härstädes är i allmän h het 7 proc., så synas också bankerna kunna lät It teligen gifva 6 proc. för 90 dagars depositionei t (således ej för 10, 30 eller 60 dagar), då skil I naden ätven utgör 1 proc. — Att upptaga pen ell ningar i England på 10 å 14 dagars uppsägning St I och utlåna dem här, vore väl näppeligen bank ia mässigt. os) Ifall — hvilket vi ej vilja tro — Aftonbladet med sin anmärkning velat uttala ett misstroende till ?bankens hufvudkontor i London, som ej kan erhålla depositioner till samma vilkor som andra banker, så behöfver man blott, till svar n I härå, hänvisa till denna banks kapital, hvarat r jär inbetaldt rdr rmt 5,400,600, under det att det .I tecknade kapitalet uppgår till 18,000,000, hvilket kan ökas ända till 35.000.000 rdr. I öfrigt lemnar den redbara administrationen för denna bank, i hvilken här ingå flera af stadens solidaste köpmän, den bästa garanti för bankens sätt att sköta sina aflärer. Ehuru den engelsk-svenska banken icke offent. a ligen annonserar sin utlåningsränta — hvilket under de ännu föga stadgade konjunkturerna han vara svårt nog — känna vi dock att banken gör ganska betydliga afförer i denna väg. på vilkor, som konvenera låntagare och öfverensCI stämma med en redbar banks säkerhet och för1 ) del, intressen, som alldeles icke äro stridande mot hvarandra. I öfrigt har man alla törhopp, ) ningar att denna bank skall blifva en särdeles nyttig förmedlare mellan engelska kajitaler och ! Sverges industri. il Vi hafva ordagrannt återgifvit dereflekI tioner Handelstidningen gjort med anledJ ning af nägra yitranden i Aftonbladet för Iden 6 dennes. Vi skola nu taga oss frihe ten uppgifva några sakförhållanden, hvilka I vi hoppas blifva lemnade obestridda, och seI dan deraf draga de slutsotser som ligga när! mast tillhands. 11 De äldre solidariska bankbolagen i London 2 emottaga depositioner mot ränta, hulvudIeekligen på 10 dagars uppsägning, hvaraf följer att då man der talar om bankdepositränI tun, så är det just denna ränta. Enligt sedil-ast hit ankomna pummer af Economist för den 28 Januari noteredes denna rönta till 4 procent, med tillägg att den äldsta banken för summor under 500 erlade endast 3 procent. På denna uppgift grundade sig värt antagande att bankdepositräntan var högst 4 procent. Anledningen hvarföre uppsägniovgstiden kan vara så kort i London är Iden, ett bankerna kunna förse sig med räntebäraude obligationer och alliid förlita sig på att dessa när som helst kunna, till kas-: sans förstärkande, förvandlas till penningar genom försäljnivg. Här är förhållandet annorlunda, ty vi ega ännu icke någon verkhg marknad för obligationer, hvadan, om någorlunda depositränta skall gifvas, uppsägningstiden måste vara längre, så att kasIeån dels genom inbetalningar af förfallande Ilån, dels genom vexeltrasseripg må kunna I förstärkas i händelse betydligar. depositioner uppsägas till betalning på samma förfaliotid. De högre noteringar, som förekomma i Economist under rubrik discount houses? på sju å fjorton dagars uppsägning, förblandas aldrig i Eogland med den för dagen allmännast gällande bankdepositräntan. Det är möj!igt och till och med troligt att de yngre ?bankerna med begränsad ansvarighet? nödgats betala en vida högre ränta än ban kirfirmorna. Vi hafva nyligen återgi:vit huruledes Alliance bank limited användt penningar, Bom i medeltal kostat densamma sju procent i ränta, och det är derfö e alldeles icke otroligt att Englisk and Swedish bank limited icke kan i London erhålla penningar till hufvud oteringen af bankdepositräntan. Att vi stödja denna sluteats på den emständighet att dess härvarande aldelning betalade sex procent depositränta finner sin förklaringsgrund deruti, att det icke är hvarken troligt eller rimligt att en bank skulle betala högre depositränta på ett ställe om den kunde erhålla tillräckligt penningar till lägre depositränia på ett arnat ställe, der den jemväl har kontor. Det ligger visst icke något misstroende? till berörde bankinrättning uti dessa våra reflektioner; vore förhållandet sådant, kunde detta tvifvel icke hätvas hvarken tf de inbetalda eller tecknade millionerna och ännu mindre aft de 18,000. rår, som hvarken äro tecknade eller inbetalde; men vi bedja få tästa Bandelstidningens uppmärksamhet på, att uti denna fråga ingick icke det förtroende samma bank här åtnjuter, utan blott den förmodan, som af många omståndigheter bestyrkes, att den icke i London åtnjuter nog stort förtroende tör att motsvara syftemålet med en dylik internationel institutions upprättande, fom icke får antagas afse apnat än penningvärdets utjemnande emellan de olika: länderna. Vi hemsiälla till Handelstidningen huruvida dess och vi må gerna säga våra egna förhoppningar att denna bank skall blifva en särdeles nyttig förmedlare mellan engelska kapitaler och Sverges Yndustri? skola kunna realiseras, såvida den ej kan utlåna penningar här, som erhållas mot billig ränia i England? Men skola penningar upptagas på läg uppsägning i England, så blifva de under alla förhållanden betydligt dyrare äf den der gängse bankdepositränten, hvadan det faller sig svårt att inse när några betydliga kapitaler skola komma på denna väg den svenska industrien till godo. Handelstidningen anför att då depositräatan i London är fyra och den lägsta ränta som tages är fem procent, så är skilnaden en procent; samt att då utlåvingsräntan i Göteborg är sju så synas också bankerna lätteligen kunna gifva sex procent för 90 dagers depositioner, då skilnaden äfven utgör en procent?. Om denne villferelse är Handelstidningen icke ensam; den är tvärtom ganska allmän. Man borde dock -läneligen? inse, utt i förra fallet ger banken ifrån sig endast fyra femiedelar ar hvad den erhåller, men 1 sednare fallet sex sjundedelar, hvaraf följer att i förra fellet har banken en femtedel of sin bruttoinkomst till betäckande af administrationskostnader och risker, men i sednare fallet endast en sjundedel af samma inkomst. Om härtill lägges att ju högre utlåningsräntan är, desto större risk, så torde hvar och en finna att den absoluta skilnaden af-en procent ej är