emak. EKONOMISKST. E. E. emot Göteborg i fråga (om franska handelstraktaten.. Ännu känner man icke de närmare hestämmelserna i den nyss undertecknade franska handels och sjöfartstraktuten. Den ringaste bekantskap med de ämnen traktaten behandlar och med den riktnipg, eom dervid måste ha gjort sig gällande, kan dock ieke annat än åt sjeliva faktem, att traktaten ändtligen är afsluten, inrymma betydelsen af en stor fosterländsk händelse, hvaröfver man glädjes eller klagar, allt efter som man omtattiar handelsfriheteus eller skyddssystemets principer. Det är nemligen alldeles klart, att handelssfriheten här tillkämpat sig en seger. Det tär också lika klart, att uppriktiga vänner aaf friheten, i hvad riktning som helst, måstte vid första underrättelsen om en ny frihettens seger öfver förmynderskap och förtryckk erfara sann tillfredsställelse, fastän segernss dimensioner ännu äro i viss mån obekantta. I denna känsla af tillfredsställelse blanndar sig icke ens, såsom efter de. blodiga striderna på bataljfältet, något deltagandetss medlidande öfver offren på egen eller fiiendens sida, enär man redan af lång erfaremhet lärt och känner, att sjelfva de besegradle af sina nederlag i striden hemta långt riikare frukter, än den bibehållna gamla positionen kunnat skänka, och att hvad som offrats, i sjelfva verket endaet är fördom och misstroende till egen kraft. Ej underligt då, att ett samhälle, så genomiriskt af I.fekraft, företagsamhet och praktiskt sinne, som Göteborg, jublar af fröjd och tacksamhet vid första underrättelsen om trekstatens afslutande. Göteborgs affärsmän, ifabrriksindustrien . och skeppsrederiet ej mindre ään i handeln, utmärkta för insigter och dugglighet, icke äro dessa att betrakta såsomn opraktiska ?kammarftilosofer? och ideologer?, hvilka blott svärma för teorier. Eller hvad menar skyddssystemets vapendragare? Han, som, förut vädjat till ?de praktiska yrkesmännen?, såsom de der skulle vara hans naturliga bundsförvandter, hvad säger han om Göteborgs affäremän? Bland dem räknar dock Sverge sina största skeppsredare och exportörer, sina driftigaste fabriksidkare inom fkandets betydligaste industrigrenar. såsom socker-, bomulls-, linne-, pöppersm. fl. förädlingsnäringar. Det är sannt — Göteborg har ingen sidenfabrik. Men är det också denna svenska industri, som framför allt bör omhuldas och för hvars qvarsittande i orubbadt bo allt annat bör vika? Att protektionisterna emellertid icke försmå de opraktiska ideologernas understöd, när sådant kan fås, har man i dessa dagar erfarit. Med stor salvelse och djupa bugningar för snillrikheten? hos en eljest rätt småbehändig belletristisk signatur E. K. har D. A. i sina spalter inrymt ett af denna oetiska natur författadt pasquill, så vämjeigt hätskt emot hr Finansministern och så förvirradt till sitt innehåll, att vi, för författarens egen skull, måste djupt beklaga den beredwillighet, som bragt ett sådant opus under allmänhetens ögon. Mem icke har D. A:s och hennes patroners sak vunnit härpå. ?Man är icke snille för att man är galen? och ilskan är intet bevis att man har rätten på sin sida. Lugn besinning och allvarlig pröfning, icke uppbrusande hetsighet oci lidelsefulla passioner, kunna gifva mogar omdömen i folkens, likasom i den enskildts ekonomiska angelä enheter. Väl höfves det derföre den för fosterlandets bästa nitälskande, öfver enskilda intressen höjda tidningspressen att med allvar och sanningskärlek undersöka och utreda en fråga af den stora betydelse, som den nu afslutna traktaten innebär. . Af hvad bittills i förvaltnipjgen af rikets angelägenheter blifvit åtgjordtt, halva visannerligen icke någon anledningg befara, att) regeringen skulle öfverträffa. een sansad frihets billiga förväntnivgar. DJen länga tid rymd, som traktatsunderhandlilingarne medtagit, synes också vittna oma en återhållsamhet å vår regerings sida, tsom minst bör vara egnad att hos skyddssysttemets anhängare väcka farhågor om öfveerdrifna efter ifter. 8 Vi tro icke heller att, då traktaten, såsom man kan hoppas, snart blir kungjord, någon lör Sverge naturlig industri deraf skail finna sig blottställd för äfventyrlig täflan med utlandet, icke ens i förnuftiga och kunniga industriidkares egna ögon. Snarare befara vi en alltför öfverdrilven försigtighet, freomkallad icke mindre af undseende för ifriga bemödanden att än vicare bibehålla skyddet, än af den hos all regering så naturliga benägenheten att uppräuhälla sina statsintrader. Böjda att göra rättvisa åt en sådan för: sigtighet, så vida den hållits inom tillbörliga gränser, skola vi likväl icke lemna ur sigte vär pligt att varmt förffäkta nationens rätt emot egennyttiga enskiilda intressen, hvilka aldrig upphöra i sina ranspråk på folkets kassor. Huru långt desssa enskilda intressen kunna gå ådagaläggees aldra tydligast af D. A:s oförsynta päsbiående, att re geringen genom de befarade tullnedfrättnin