Article Image
ken då förskräckt viker tillbaka. Emeller tid har ministern, som länge mistänkt hem liga Operningar från guvernörens sida, hun nit anlända, hvarefter Florestan befrias och guvernören i stället belägges med bojor. Vi hafva redan nämnt, att utförandet i sin helhet var mycket tillfredssställande. Vi äro öfvertygade att det skalll blifva ännu bättre vid de blifvande representationerna, då de spelande hunnit bli änmu mera förtrogna med de svåra sångpartierna. M:ll Signe Hebbe utvecklade här ånyo en stor talang både i sång och spel, detta sednare inom en helt annan genre än dem, hvari man förut sett henne här uppträda. Fidelios stora och så ytterst svära aria 1 första akten lemnade ett nytt vittnesbörd om den utomordentliga förmåga den frejdade sångerskan har att med fin konstnärlig takt och förstånd begagna sina vokala resurser. Af gripande dramatisk effekt var hennes uppträdande i andra aktens slutscener, då Eleonora tillkännagifver hvem hon är och träder emellan Florestan och guvernören. M:ll Hebbe framropades flera gånger under lopför af operan och ätven efter des slut, då on mediörde hrr Dahlgren och Willman, hvilka äfven förtjente denna hyllning, den förre för det utmärkta sätt, hvarpå han utförde Florestans visions-aria, som hörer till det svåraste och vackraste i operan. Fru Strandberg sjöng Marcellinas effektfulla och melodiska aria i C-moll särdelies talangfullt och förtjenar lifhgt erkännande för det sätt, bvarpå hon återgaf sitt parti. Eu stor del af operans sexton nummer framkullade lifligt bifall från publiken, så t. exx. den sköna fyrstämmiga canon i första aktten, Fidelios stora aria, qvintetten i slutet gaf första akten, Florestans aria, Florestanss och Fidelios duett, 0. 8. V. I den fullsatta salongen mäirkte man en samling af allt hvad vär hufvwdstad företer ramstående i musikalisk bildniing och konsismak.

20 februari 1865, sida 3

Thumbnail