männare öfvergång till omsorgsfull ladugårdsskötsel och mejerihandtering vunmit insteg hos våra jordbrukare. För förädlade ladugårdsprodukter och för väl gödd slagtboskiap saknas icke ens under eljest tryckt penningsttällning, både lätt och säker afsättning. Men huvuru är verkliga tillståndet i dessa hänseenden? HIuru bedritves t. ex, kreaturens upptödande allmäinneligen ilandet? Utan öfverdrift torde kunma påstås att Nw-delar af alla kreatur, som födas i Sverge, slagtas innan de uppnått en månads ålder. Endast öfverårig boskap och sådan, som icke längre befinnes duglig till mjölkning eller till dragare. användes såsom slagtboskap, då i stället en mängd kreatur skulle med fördel kunna enkom för sådant ändamål uppfödas och exporteras, hvarvid landets spanmålsproduktion med långt större fördel både i och för sig och för landtbrukets fortgående förkotran kunde tillgodögöras, än som nu sker. Dessa och dylika brister i landtbrukarens egen verksamhet ställer jag i första rummet bland orsakerna till den näringens betryckta ställning. Andra gifvas dock. beroende af lagstifningen och utillfredsställande penninginstitutioner. Att den gällande bränvinslagstittningen med en tryckarde beskattning och sma för all näringsverksamhet onaturliga inskränkningar i tiden för utötningen på mångfaldigt sätt skadar andtbruket, tår icke och kan icke tördöljas. Ur sedlig synpunkt må staten högt beskatta en prolukt, som genom missbruk alstrar så manga plyckor och så mycket elände; och måhända måste ock denna beskattning läggas på tillverkninsen. Men hvarken det sedliga ändamålet eller statskassans säkerhet behotde åsidosättas genom wnordningar. som mindre betungade och trakas;erade den dock lofliga näringens utöivare och atte denne i tillfälle att bättre lämpa rörelsen fter både landtbrukets fördelar och olika tidsörhällanden. Från bränvinslagstrftningens inflytande kan lock flertalet jordbrukare göra sig oberoende. Sådant är deremot alls icke törhållandet i atsende å alla de föråldrade kamerala och ekonon:ska lagar, som genom mångftaidiga beskattningstitlar och snera så tungt trycka den svenka jorden. Enretorm och en grundlig retorm i lessa hänseenden är och blir med hvar dag ett ner och mer oatvistigt behof. Det svenska hypoteksväsendets ojemna, än öfverflödande, än alldeles tvinande verksamhet tör ordbrukets förseende med nödigt förlagskapital ir alltför väl bekant, att här behötva mer än ntydas. Och när denna verksamhet stundom ör flera år atbrytes, gitves ingen annan för jordruket passande förläggare att i stället anlita. indast småningom men, under omsorgsfull skötel, säkert återgäldar jordbruket sitt forlagskapial. För en sådan närings verksamhet och dess vehof erbjuder ingen svensk penninganstalt den rforderliga hjelpen. Här är en stor fråga att sa för både regering och representation. Måhända skall man förebrå mig att här hafva idrört ämnen, hvilka ligga utom den fråga, varöfver utskottets yttrande bör afgifvas: men lå jag icke kunnat dela de värda motionärernas öreställningar, hvarken om orsahen till landtrukets tryckta ställning eller om medlet att den fhjelpa, har jag, som dock erkänner och djupt oeklagar att stor förlägenhet eger rum, trott mig if remissens allmänna syfte kunna påräkna nå;on ursäkt för min utom det egentliga ämnet träckta vördsamma f.amställning. Stockholm i Januari 1865. C. G. Cervin.