samhet före och efter lörbudssystemets afskaffande, skall visa i hvad mån dessa profetior genom erfarenheten blifvit bekräftade. Denna öfversigt är af följande innehåll: Ha 25 2 se J4PI2IV 004 IPA opreasBuru I HAL 922 ) 4377 8466 640 725 ) 3509 ) 7586 464 632 I 3037 ) 6 615037 782 ) 3469 7479 681 880 I 3684 9562 989 1018 I 4156 )10 703 650 919 I 3661 I 10 621 887 659 I 2796 ) 7359 267 682 2837 I 7657 738 766 2981 I 9190932 844 ) 3161 101.3294 922 I 3294 )11 570 947 on 96 ? 3656 9557 280 Af denna tablå synes först och främst, att värdet å klädestillverkningen alldeles icke aftog. utan tvärtom ökades ju närmare den udpunkt nalkades (början af året 1856), då utländska yllevätnader blefvo till intörsel mot tull tillåtn . Äfven arbetarnes och stolarnes antal ökades successive under de tre är, som närmast föregingo den förment ?olycksbringande omstörmingen?. fe Skälet till dessa företeelser var — torde man invända — att fabrikanterna under de tre åren 1853, 1854 och 1855 forcerade sin tillverkning allenast derföre, aut den inneligganda råvaran — ullen — skulle slutarbetas. Detta inkast har onekligen skenet al sannoliknet för sig, men också egentligen endast skenet. Förhållandet är nemligen, att klädestabrikanterna icke förse sig med större qvantum ull, än som högst under årets lopp kan förarbetas, enär denna vara af ny skörd årligen erhålles. Beslutet om förbudssystemets upphäfvande fattades redan 1854, men trädde ej i verkställighet förr än med 1856 års ingäng: följaktligen om beslutet i verkligheten hade ansetts så olycksbringande, som man velat göra troligt, så är det klart, att inköpet ar ull redan på hösten förstnämnde är hade bort minskas, med den verkan, att klädestillverkningen påföljande året skolat blifva betydligt mindre än året förut, men icke ökats, hvilket dock var fallet. Det visar sig således påtagligt att oftanämnda beslut alldeles icke menligt inver: kade på fabriksdriften, utan tvärtom gaf större lif åt densamma. Detta bekräftas töröfrigt af tvenne ganska märkliga omständigheter. Det var nemligen just till följd at ?den stora omstörtningen? i fabriksindustrien som de stora fabriksassociationerna i Norrköping började grundläggas, och till hvilka ojemlörl gt större kapitaler än tillförene bletvo använda — och vidare att såväl omstörtningsäret? (1856) som det högre belopp än under något af de nästföregående ären. Om det friare tullsystemet skolat m nligt inverka på tillverkn ngen, så borde väl det ha inträffat företrädesvis de första ären efter detsammas införande. Men så skedde ju icke, och deraf synes att de svenska fabrikanterna icke ledo af konkurrensen, och orsaken dertill fattade en vida mer än tillräcklig skyddstull ä de sorter ylleväfnader, som af den stora allmänheten mest förbrukas. I En annan märklig omständighet förtjenar : vidare att framhällas. Tillverkningen af I medelfint och groft kläde ökades successivt lunder åren 1851—55, under det att till I verkningen at fint kläde aftog. Orsaken härI till ligger nära förhanden. Fuabrikanterna förmådde nemligen icke under den bepri sade förbudstiden konkurrera med den otilllåtna, men i stor skala bedrilna införseln af fint kläde, hvaremot tillverkmngen af groft Toch medelfint kläde, som icke så lätt kunde insmugglas, gynnades af ökad och förmånlig afsättning inom landet. Men, invänder man, fabrikationen min-Iskades i värde under året 1858 med icke -m ndre än 3,262,000 rår och med 2 964.000 rdr under året 1859 mot året 1857 — och deri ligger ett slående bevis på den olycks I bringande följden af infurselförbudets af-Iskaffande. Detta bevis är dock i verkligI heten alls icke slående. Förhållandet är nemligen, att nyssanförda nedsättning i tillverkningsvärdet föranleddes af vida närmare liggande och vida mera direkt verkande orsaker. På hösten 1857 började och påföljande päföljande uppgick tillverkningsvärdet tilll, var att den fastställda införseltullen inneen Fe MA sö Är ti CÅ sl ti -—mm rm MA a OD mm mm rm ND året fortgick den handelstris, hvilken, såo.Isom bekant är, ganska kännbart berörde t. våra affärsmän. Klädesfabrikanterna hemtt söktes då af samma svårigheter som alla fl andra industriidkare i afseende på anskaft, fandet af rörelsekapital, och en naturlig a följd deraf blef, att tillverkningen minskafs des, föranledd äfven af föreställningen att n berörde handelskris skulle sträcka sina verka ningar äfven till den stora massan af konoo Isumenter. Men att så icke var fallet vi, sade sig temligen snart. I allmänhet hade i. den stora massan af folket ännu god tills gång på penningar från de föregående, för fjordbruksprodukternas vfsättning isynnerhet f. fördelaktiga krigsåren. Redan under året 1. 11859 befanns tillgången på medelfint och groft nn kläde af svensk tillverkning otillräcklig för .n konsumtionen, och priset steg så betydligt, tJatt äfven af dessa artiklar måste uppköp er från utlandet verkställas. Att detta var ett it. undantagssätt visade sig ganska snart. Re yrdan året derpå ökades tillverkningsvärde sämed 1.533 000 rdr, 1861 m:d 2.516.000 rdi in. och 1862 med 2 913.000 rdr i jemitörelst les med under året 1859, en gilven följd dera on att den äret förut bestämda, änuu gälland: alig-) Erinrasbör, att klädesfabrikanterna sjelfva upp att gifva tillverkningsvärdet och a