Norrköping, der klädesfabriksintresset är öfvervägande, till ombud vid de tre sista riksdagarne icke utsåg någon klädesfabrikant. Vid 1854 års riksdag fattades beslutet om införseltörbudets å ylleväfnader utbyte mot en lämplig tull för den inhemska yllevätnadsindustriens betryggande?. Den fastställdes till 1 rdr 75 å 1 rdr 12!2 öre pr skälpund, efter varans beskaffenvket. Samtidigt dermed afskaffades äfven införseltullen å ull, mot hvilken åtgärd de svenska ullprodueenterna icke hade något att invända. Jag behöfver väl icke säga, att förstnämnda beslut föregingos af lifliga strider. Klädesfabrikanterna hade till sin målsman antagit en publicist, som tillförene med stor kraft uppträdt mot förbudssystemet. Han fann med sitt enskilda intresse vida mera förenligt att nu skrifva i motsatt syfte, och det öfverensstämde med hans fördelar att sköta den prohibitist:ska larmtrumman med sådant eftertryck, att hans patroner blefvo döfva för alla förnuftiga motskäl. På det högtidligaste försäkrades, att om införseltörbudet å ylleväfnader upphäfdes, så skulle den inhemska industrien gå under och de talrika arbetarne vid klädesfabrikerna och yllefärgerierna falla fattigvården till last, m. m. dylikt. En ölversigt, grundad på kommerskollegii berättelser rörande klädesfabrikernas verksamhet före och efter lörbudssystemets afskaffande, skall visa i hvad mån dessa profetior genom erfarenheten blifvit bekräftade. Denna öfversigt är af följande innehåll: