långvarig inspärrning. Det ena fallet visar oss lajsystern Angiola-Marias vederstyggliga raseri, hvilken, efter att ha satt hela klostret i förskräckelse, slutligen fördes till ett hospital för sinnessjuka och der inom kort afled. Det andra är händelsen med den stackars Concetta; denna unga lajsyster användes i apoteket och hade låtit förlöra sig af en karl af lägre stånd; från den tiden sngreps hon af ett svårmod, hvars orsak man ej brydde sig om attundersöna, och kastade sig en dug utför en trappa. Man upptog henne sönderkrossad, och hon dog inom fjorton dagar, sedan hon i yrselu förrädt den hemliga orsaken till sin mjeltsjuka. I ett annat hospital, kalladt Nunnornas kristliga kärlek, ådagalägger fru Caracciolo, hurn föga denna dygd ötvas i klostren. Här anföres, huru verldsliga systrar föröfva verkliga vanhelganden på liken af nunnor, som de skola jorda; vidare huru en annan får häftiga bannor, för det hon understätt sig att upplyfta en af pensionärerna, som fallit omkull af blodslag, en omtänksamhet, som, enligt abbedissans påstående, ej tillkom henne. Skulle jag då låta henne dö på golfvet? frågade lajsystern. ?Ni skulle ba ropat på en annan pensionär?, svarar abbedissan; personer at denna klass ha lättare att förstå hvarann.? En lajsyster hade i uppdrag att hvar söndag leda en stackars blind punna t:ll mesgan. Ledsen vid detta åliggande, och sedan hon utan framgång begärt att befrias derifrån, störtade hon den olyckliga nedför en trappa, och denna dog af fallets följder. En annan slår en sjuk i ansigtet, eme dan hon för ofta bad henne vända henne i sängen. (Forts.)