Säg mig min gosse, var det icke äfven du, som söndags inkastade en lappsko i kakelugnen i amburen utanför bönsalen. ehuru gerningsmanen ej ännu blifvit upptäckt? En stunds besin ning — Jo! det var jag. Och ännu en sak har du visst på ditt samvete; nen besinna dig noga, innan du nu svarar! För vå år sedan försvunno några anmärkningsböcer ur första klassen; du misstänktes såsom den som föröfvat detta dåd. Var det icke du, som rjorde mig så mycket bekymrrer denna gång och som genom din trotsighet och ditt förnekande kastade en skugga på mig och lärarne, såsom de ler icke kunde upprätthålla ordning och skick, som är så ytterst nödvändigt i en skola? Då svarade han hastigt: Ja! fyra kastade jag bakom kakelugnen — men de öfriga hade jag ej förstört?. De öfriga 12; som samtidigt försvunno, förnekade han sig hafva förstört. De hade emellertid blifvit kastade på ett ställe, som anständigheten bjuder mig att ej nämna, och igenfunnos om våren på en åker bland öfriga gödselimnen. Ser du nu mitt barn! Jag förebrår dig ej; men ser du nu. Två år äro redan just vid denna tid förgångna. sedan du inför mig och då liksom nu vid Gud bedyrade, att du derom ej hade någon kunskap. Ser du derföre, huru vådligt det är att taga Gud till vittne i oträngda mål! Efter att måndagen den 5 December klockan 11-12 hafva i gossens anmärkningsbok antecknat, hurusom Euren blifvit för sina vanarter kroppsligen agad, tilltalade jag honom inför hela klassen, hvarvid han ock erkände sina fel. Och derefter öfverlemnades målet till läroverkskolle giets bedömande.? Det protokoll, som här följer, torde lemn: tillräcklig upplysmng om det resultat, hvart ransakningen ledt, och jag ber endast att hä vid få göra det tillägg, att jag i denna under sökning, som jag öfverlemnat åt kollegium, en dast passivt deltog. Jag hade sjelf nu tillräck lig kännedom om saken; jag ville också ickege nom vidare ingripande i ransakningen gifva der ringaste anledning till misstanke att derigenomn behöfva annat än genom hvad som af gossens bekännelse redan framgått, försvara ett hand lingssätt, hvartill man icke utan mogen öfver läggning öfvergår. C. J. Backman, t. f. rektor.? (Farts. följer, ————LLLLALLALLLLAAL