TE ÅA CO MUEP ATERN ch BER AR ufton uti November i fjol, sedan mantalsskriftingen nyss börjat, befann jag mig hos kronoänsmannen Linden på Andrukki hemman uti Raumo by af Finland. Då ditkom Maunu, åtföljd af tvenne karlar, som sade sig heta Forsberg och Engström, medförande Ek. I den tillalade igenkänner jag Forsberg, oaktadt han nu vär mustascher och pipskägg. De berättade, att le uti Haparanda lockat Ek att uppstiga uti en släde och derefter med våld fört honom till Rauno, och att Ek på vägen dit sökt att befria sig, nen att de då åter öfvermannat honom. De voro särdeles nöjda med sin handling och berättade ifven, att innan Ek flytt till Sverge, hade han, som egde ett hemman uti Finland, fåfängt besärt att få såsom soldat isitt ställe anskaffa icke mindre än sex olika personer. Detta allt tycktes de anse böra öka deras rättighet till belöning, hvilken enligt en gammal förordning skulle atgöra 10 rubel banko-assignationer. Hr Linden nekade att gifva dem denna belöning. Svenske ynglingen Robert Westberg. Jag är anställd hos sockerbagaren Lindblad uti Haparanda. Uti sistlidne November tillbragte Nils Fall (Engström) en natt uti sin släde på vår gård. Aftonen påföljande dag aflägsnade han sig, men återkom i sällskap med tre karlar, af hvilka jag endast kände Ek. Nils Fall spände lå för sin släde och for bort med flera personer deruti. Under förspänningen stod Ek invid släden. Dagen efter återkom Nils Fall och frågade efter borduser? (hindertyg), som han sade sig hafva förlorat då han aftonen förut, för att derför undfå belöning, till Ryssland öfverfört en finsk flykting. Finske drängen Johan Flygel (på finska). Efter Eks utlemnande hade Forsberg ett samtal med mig emellan fyra ögon; han sade då bland annat: Hvad gör det väl, om man utlemnat Ek? Man kan ej få-något straff derför. — Domhafv. Samtalet fördes således i förtroende och emellan fyra ögon? — Forsberg (hastigt). JSa, så sade vittnet sjelf, jag jäfvar det. Domhafv. Jäfsanmärkningen är giltig. Finske bondesonen Mats Mykkäle påropades och inlemnade prestbetyg. Forsberg. Jag jäfvar honom. Det är ej nog med prestbetyg. Han skall äfven hafva pass. Han har ej lof att resa från Finland utan guvernörens uti Uleåborg pass. Domhafv. (leende). Nåh! Då få vi väl åter hålla en liten öfverläggning inom slutna dörrar. (Efter den korta öfverläggningen). Pass behöfvas ej längre uti Sverge. (Munterhet). Vittnet Mikkäle (på finska). En söndag efter Eks utlemnande kommo Forsberg, Maunu och Engström till Raumo. De sade att de för Eks gripande skulle få belöning af kronofogden Hermansson och började att emellan sig gräla om denna belöning. Forsberg bad Engström att i förskott utbetala Forsbergs andel af den kommande belöningen. Engström svarade: Du kan gerna vänta, det få vi måhända alla tre. (Mycen munterhet). Forsberg skall dessutom ingen hafva; ty han är ej upptagen uti Lindens rapport. Maunu yttrade då: Du, Engström, borde just skämmas, utan F. hade vi ej kunnat få fast på Ek. En närvarande finne bland den dem omgifvande allmogen yttrade då till Forsberg: Det är skamligt handladt af en svensk att deltaga uti en finsk flyktings utlemnande till Ryssland. Härpå svarade F.: Strunt, det gör ingenting att man för öfver en sådan. (Rörelse bland tingsmenigheten). Domhafv. (till vittnet Hermansson). Skola vi ej raka honom? (Allmän munterhet). Har herr kronofogden ännu ej igenkänt den tilltalade? (Munterhet). Vittnet Hermansson. Jag igenkänner rösten. Forsberg tycks äfven hafva sotat sina mustascher och pipskägg. Detta ser misstänkt ut. (Okad munterhet). Han tyckes äfven hafva magrat. Forsberg (vredgad). Det är ej sannt, uti Luleå äter man godt. Fångföraren Chrispin Lundbeck. I förgår hade F. hvita mustascher och hvitt pipskägg. (Mycken munterhet). Fångvaktaren Joh. Salmi (undersökande Forsbergs mustascher, på finska). De ä svärtade, det är då dagsens sanning! Forsberg har äfven förstört låset till sina fotbojor. I går (söndag) höll han sådant väsen, att folk kom från kyrkan och klagade deröfver. Forsberg utöste nu på finska en ström förebråelser och kunde med möda stillas. Häradsrätten resolverade härefter att förre tulljaktbåtsmannen Joh. Henr. Forsbergs nya mustascher och FipsKögE borde till sakens och sanningens uppYsning undersökas och att, om minsta svek med em förefunnes, berörda mustascher och pipskägg då genast skulle afrakas. Detta verkställdes också ofördröjligen, under uppsigt af ett par dertill utsedde nämdemän, med benäget biträde af 27 personer ur tingsmenigheten. Sedan sålunda Forsberg återfått sitt rätta, mera blygsamma och borgerliga yttre, företeddes han åter för finske kronofogden Hermansson. Domhafv. Igenkänner nu herr kronofogden nyrakade Forsberg såsom Eks utlemnare och angifvare? Vittnet Hermansson. Ja, nu igenkänner jag honom fullkomligt. Svaranden är verkligen samma person, som för stöld falskeligen angifvit Ek och för hans utlemnande af mig fordrat belöning. Domhafv. Jag uppmanar återigen F. att bekänna. Forsberg. Jag har aldrig varit med om hela saken. Kronoåklag. Jag yrkar fortfarande målsegaren Eks personliga inställelse helst som man genom ett vittnes utsago skulle kunna finna stöd för den misstanken, att hans utlemnare dessförinnan äfven rånat och på penningar bestulit sitt olyckliga offer. Jag har gjort försök att utfå de finska ransakningsprotokollen, hvilket ännu ej lyekats, troligen emedan finske häradshöfdingen Castren medtagit dem till Lappmarken. Jag önskar älven uppskof för att utbekomma dessa rotokoll. Jag kan upplysa, att Ek den 27 ebruari åter ankommer till gränsen, emedan då ny ransakning skall hållas vid finska Nederorneå-tinget. Med anledning häraf uppsköt häradsrätten målets vidare behandling till den 27 Februari. Allmänna åklagaren borde till denna dag utverka Eks inställelse och finska protokollens utlemnande. Forsberg affördes åter genast till Luleå cellfängelse. . Korrespondenten anser sig här böra påpeka det förhållandet, att Norrbottens-Kuriren af den 26 Jan. innehåller den upplysningen att, med anledning af en från landshöfdingen i Norrbottens län till guvernören uti Uleåborgs län afsänd skrifvelse med begäran om den bortröfvade finske flyktingen Eks inställande till sista svenska Neder-Torneå-tinget, för att derstädes kära i målet mot häktade menniskoröfvaren Forsberg, nämnde guvernör svarat, att han härom meddelat sig med generalguvernören öfver Finland, hvilken åter ?hemställt frågan till högre ort, men att svar i saken icke ankommit, hvarföre Ek icke kunnat till svenska häradsrätten inställas?. Alldenstund Norrbottens-Kuriren utgifves i Luleå, hvarest äfven landshöfdingeembetet i länet har sitt säte, bör den häruti vara väl underrättad, ehuru denna uppgift betydligt förringar sannolikheten af den uti norra Finland allmänt gängse, af mig såsom sådan omnämnda föreställningen, att guvernören Alftan skulle ansett sig hafva bort på eget hevåco alldeles återlemna den i Sveroe ol eoAA AA AM VV FN ot Fe AR vh (Sf