FLOCKRAOLV den 13 Febr. Att döma af de telegrafiska meddelanden som ingått, har trontalet vid engelska parlamentets öppnande ej berört den stora frågan om en reform af underhuset genom valrättens utvidgning, och det ser af flera tecken ut, som skulle den under innevarande session — valperiodens sista — ej blifva föremål för allvarlig bebandling. Att den emellertid är en fråga, ?eom ej kan falla?, är ögoaskenligt och uttalades straxt efter 1832 års reform, detta godtyckliga ?lappverk? — såsom Edinburgh Review en gång : gäng uttryckte sig — hvilket ät aristokratien räddade dess öfvervigt genom skenbara eftergifter åt de liberala iderna och genom att låta, bourgeosien dela makten med bördsaristokratien. Såsom belysande den i mänga år lifligt debatterade valrättsreformens ståndpunkt, meddela vi här ut Dagstelegrafen följande artikel: Författningsreformen i England har i flera år varit föremål för diskussion såväl i parlamentet som i pressen och vid offentliga möten, utan att dock kunna sägas ha i nä-l. gon väsentlig grad närmat sig sin fullbordan. Bland reformens motståndare finnas män, som försäkra att de uppriktigt önska, att representationen måtte erhålla en bredare och rättvisare grundval än den nuvarande, men att de frukta det inflytande, som de nya valberättigade redan genom sitt stora antal skulle komma att utöfva. I England är det ej den 7vadmailsklädda?, utan den blus-klädda? absolutismen, som det be-ståendes anhängarej äro rädda för. Utvidgad valrätt skall gifva de talrika arbetarne i de stora fabrikstäderna ett inflytande på parlamentets sammansättning, som de hittills saknat, och det är dessa arbetare, som reformens motståndare särskildt sägas frukta. Många politici ha gjort sig hufvudbry för att aflägsna denna anledning till tarhåga, och de sinnrikaste kombinationer ha uttänkts för att tillfredsställa de missbelåtna, från valrätt uteslutna klasserna, utan att utsätta öfriga klasser för att öfverväldigas af massan af nya väljare. Parlamentsledamoien Baxton — en son af den för slafemancipationen så verksamme Charles Baxton — har sålunda föreslagit att en hvar, som betalar 6 i årlig hyra, skall ega en röst vid valen till underhuset, samt de, som betala 10 eller deröfver, två röster. Så sinnrikt detta förslag än kan tyckas, har det emellertid befunnits alltför stridande mot jemlikhetsprincipen för att kunna vinna synnerligt bifall. En annan parlamentsledamot, lord Grey, föreslår en vidsträckt utvidgning af valrätten, men vill på samma gång trygga de s. k. bildade klaseernas öfvervigt genom att öka antalet af de medlemmar, som väljas af universiteterna, samt genom att tilldela des. k. lärda skråen (läkare, advokater 0. se. v.) sätt att sända representanter till underhuset, hvarjemte slutligen underhuset skulle få sjelit supplera sig med ett visst antal medlemmar. Ej heller detta förslag har just vunnit några sympatier. . Det ligger en motsägelse i att utvidga valrätten till en ny klass väljare och på samma gång genom allehanda konstlade inrättningar draga försorg lör, att dessa väljare ej få någon verklig inflytelse. Bland de många författningsförslagen är det ock förnämhgast detta, som de radikala motarbeta. Dessa yrka reform af författningen såsom en rätt; utvidgad valrätt är i deras ögon blott enkel rättvisa. Då en engelsman utvandrar, kan han i Kanada, i Australien, på Cap straxt inträda i de valberättigades krets, men i hemlandet förmenas honom denna rätt, derest han ej är i besittning af mer än vanliga verldsliga fördelar. Denna orättvisa vill man hafva afbjelpt, och dertill är en konstlad och inskränkt valrätt ej tillräcklig. Det märkligaste i hela denna diskussion, som nu i flera år förts i England från talarstolen och i pressen, är emellertid det lugn, ja man kan germa säga den likgiltighet, hvarmed den massa, för hvilkens politiska likställighet de radikale arbeta, uppträdt i denna sak. Man har gjort flera försök att åvägabringa större föreningar och demonstrationer, hvarigenom regeringen och folket i allmänhet kunde öfveritygas om, att det är allvar med sträfvandena för en författningsrreform, men dessa bemödanden hafva mötts af en förundransvärd köld just hos de mest intresserode klasserna. De föreningar, man bildat, finna ej ankläng och reformdemonstrationerna bära vid alla tillfällen prägeln af att sakna den talrika arbetande klassens stöd. Denrta omständighet framhölls också af presidenten i handelskammaren, Milner Gibson, på ett möte han nyligen hade med sina kommittenter i Ashton on the Lyne. Milner Gibson hör till Manchesterpartiets mest framstående män och kom på sin tid in i ministeren såsom representant för nämnda parti, då Cobden hade afslagit den honom erbjudna portföljen. Gibson önskar ännu, såsom förr, att se valrätten väsentligen utsträckt, men han menar att ingen regering och intet parti kan åtaga sig en god lösning af denna fråga, så länge folket 1 det hela är likgiltigt derför. Om folket — yttrade Gibson — genom sitt uppträdande visat, att det var beslutet att äska uppfyllandet af de löften om en reform, man gifvit det, ssulle hvarken underhuset eller regeringen ha dristat att i längden motsätta sig reformen. Men så länge hos den intresserade parten fortfar att råda likgiltighet för saken, skall reformen undanskjutns, oafgjord, från ena året till det andra. Hvad man än må säga om Dagligt Allehandas publicistiska konduit, en förtjenst kan icke frånkännas denna tidningsorgan. Det är det nit det utvecklar i sina patroners tjenst. För att förtjena och bibehålla deras ynnest trotsar Dagligt Allehanda alla slags vedervärdigheter, afsäger sig utan betänkande sista skymten af anseRA — i j— rr FR AA OA KO AR AA fr FM MA — KR — oh och -—