Något om Sverges grundskatter. Som bekant är sammanträder i dessa dagar en komit, för utarbetande af förslag till grundskatternas inlösen. Vid omnämnandet af komitens tillsättning uttalade Aftonbladet på samma gång den sorgliga sanningen, att komitebetänkandenas vanliga öde här i landet är att begrafvas i damm, tills en pust kommer från presseneller reRenan och föranleder en ny komite?. ör behandlingen af denna fråga har åtminstone en komite förut varit tillsavt; den nyss konstituerade är således redan en ny komite, och så mycket angelägnare bör det vara att icke låta den pust, som möjligen föranledt hennes tillkomst, dö ut, utan hellre växa ut till en vind, en opinionsvind, som kan föranleda äfven något resultat at komitens tillsättning. Troligt är också, att den del af svenska pressen, som med sakkunskap förenar sjelfständighet och ärligt uppsåt, och som redan iulagt så stor förtjenst genom att öppna landtmannens ögon för det olycksbringunde i den allians, hvari man förrädiskt eller hufvudlöst, sökt inlocka honom, med intressen, som till stor del icke ega någon verklig rot i svensk mark — troligt är, säger jag, att denna ofantligt öfvervägande del vf svenska pressen kommer att älven åt denna fråga egna den allvarliga uppmärksamhet hon förtjenar. Det kan deriöre anses onödigt, kanske tilltagset, af en diletiant att först tvga till orda i ämnet; men då jag under forskning i skrifterna? rörande en annan al vårt lands lifstrågor kommit att, liksom på köpet, vinna någon iublick älven i denna frågashistorik och dervid erfarit ett och annat som torde vara obekant för de mindre underkunvige, så har jag trottatten ortfattad tramställning deraf skulle utgöra en icke alldeles olämplig föregångare till den grundligare diskussion, som säkert ej skall uteblilva. Och att frågan tränger till en spar lösning, såsom snart sagdt gällande den svenska jordbrukarens vara eller icke vara, lärer ej af nägon med frågans natur aldrig sä litet bekant kunna förnekas. Mun må, så mycket man vill, anföra exempel på ökad folkmängd, ökadt belopp af tillverkade tyger, ja, på ökad spanmälsexport — saker, som ovilkorligt måste, efter femtio års fred, visa sig i ett med odlingsjord och obegagnade naturförmäner begåivadt land, om detta icke skall kunna sagas ligga under en oförklarlig sp ciel förbannelse, — men så länge ingenting är gjordt för sådana lifsträgor, som lättnad i de monstruvsa grundskatterna med tillhörande bihang af allehanda servituter, så länge är ingenting gjordt, som