servatorium var kölden har lörlidnee lördag 34.60 råd stark, i söndags 26,4 och i mnåndags 29.7. dag har den dock något mildrats.i. Föret klingande. Den polska komiten i Paris haar låtit i tidningen Iopinion nationale offenntliggöra följande den 28 sistl. Jan. dateradde Förklaring. I anledning af den polska emnigrationens med hvarje dag tilltagande lidamden måste den fransk-polska komiten, hvars tillgångar voro uttömda, åter söka utvägar att förskaffa sig nya. Då hon såg bruket af föreläsningar bli allt vanligare, kunde hon icke glömma, att hon tagit första initiativet till denna form af folkundervisning, och i sistl. November månad anhöll hon hos ministern för den offentliga undervisningen om tillätelse att börja vetenskapliga och litterära föreläsningar, af hvilka inkomsten skulle användas för de polska utvandrarne. De medlemmar, som fingo i uppdrag att vidtaga denna åtgärd, rönte det mest upp muntrande bemötande; men det svarades dem; att då dessa föreläsningar ej voro helt enkelt afsedda för undervisning, utan dessutom hade ett välgörande ändamål och en viss politisk karakter, måste sädanas hällande bero pu hr inrikesministerns tilllåtelse. Enligt den anvisning, som sålunda gifvits.komitn, har hon sökt erlhålla denna tillåtelse, och efter de åtgärder;, som vidtagits dels hos hr inrikesministerrn och dels hos hr polisprefekten, ha hennees medlemmar erhållit försäkran, att inteet motstånd på dessa håll skulle iägga hindder i vägen för ministerns för den offentligaa undervisningen välvilliga tänkesätt. Till följd af denna dubbla titillåtelse inställde de sig den 10 Januari ii minsteren för den offentliga undervisningeen, der de erhöllo bekräftelse på de förraa förklaringarne. Men en omkastning lätit ej länge vänta på sig, och just då kominitn sysselsatts sig med det definitiva anorordnandet af dessa föreläsningar, underrättadeles hon genom ett bref från generalsekretereraren i ministeren för den offentliga underrvisningen, dateradt den 20 Januari, att dern tillåtelse, hon borde anse vara erhållen, iicke blifvit henne beviljad. Det tillkommer icke komitem att diskutera de skäl, som lir generalsekreteraren anför för denna vägran. Hon har hvarken rättighet eller vilja att fråga, hvarföre dessa! föreläsningar, hvilka till principen tillstaddes i November 1864 och den 10 Januari 1865, blifvit förbjudna 10 dagar sednare; huru det inkast, som hemtats af det politiska och välgörande ändamål, som komiten förer-att sig, kan upprepås efter de åtgärder, hvilka L ministerns egen anvisning viditagits hos ans kollega inrikesministern ochi polisprefekten och till trots för dessa Ibåda sistnämndas tillåtelse, samt slutligen i: huru frånvaron ef öfverrådet för den offentliliga undervisningen, hvilket var samladt i : November månady då ansökningen först konm å bane, nu kan framdragas såsom en orsaak till afslaget. Komiten kan endast tega varra på den försäkran, som innefattas 1 yttranadet ef hr generalsekreteraren, att en lindring i den olska emigrationens lidunden iinom kort skall beredas. Då åtgärder komma att inom kort vidtagas för att understöda de polska utvann drarne?, skrifver hr generalsekreteraren, ?upphör anordnandet af föreläsningar att vara ett oundgängligt behof.? Hvilka dessa åtgärder än må vara, torde det kanske vara tillåtet att betvifla, att de göra tillfyllest att afhjelpa de oerhörda lidanden, som det är nödvändigt att olördröjligen lindra. Kanske torde det vara tillåtet ant hvarken såsom öfverflödiga ellem onyttiga betrakta en komits bemodanden., hvilken hittills har försett 60 emigranter i med husrum och föda, anskaffat anställnimg ät 412 sådana, bidragit till 20 unga polackars underhåll i yrkesskolor samt utdelat mer än 80,000 francs till direkta understöd. Alla dessa bemödanden befinna sig nu förlamade, hennes tillgångar i:o uttömda; alla gjorda försök att skapa nya sådana ha efterhand blitvit förhindrade; lotterier, konserter, teatraliska föreställningar, vetenskapliga och litterära föreläsningar, allt har blifvit henne förbjudet. Det värf, som hon bemödat sig att fullgöra, har blifvit henne omöjligt, och utan att ikläda sig ansvaret för denna sorgliga situation, ser hon sig nödsakad att, tills förhållandena förändras, inställa det understöd, hon hittills utdelat åt. de polska utvandrarne.? sl3