Törlorats, borde han alltsa på vagen dit sona återvinna. Nu är det genom vexlade telegrammer och tägjournal utredt, att ordinarie tåget afgick kl. 8.25 och det extra kl. 8,52. Det sednare varl alltså ej mindre än 27 minuter d. ä. 7 minuter för mycket efter det förra. Det är således ickel på sätt i förutnämnda rapport uppgifves 5, utan minuter Riex hade att återvinna. Då emeller-: tid lokomotivföraren på ett bantåg, som skalll: på bestämd tid framkomma under bemödande alt icke försumma sig, möjligen kan komma nål: Fä minuter för tidigt, så har reglementet i 141! 7 kap. (upplagan af 1862) stadgat, att han, j. derest han framkommer mer än 5 minuter före den bestämda tiden, ådrager sig straff. Det ordinarie tåget skulle framkomma till Sandsjö kl. 9.2. Riex måste komma dit 20 minuter derefter, eller 9,22, men kunde utan att vara underkastad straff ditkomma 5 minuter tidigare, eller 9.17. Man har emellertid påstått, att Fiex åkt fortare än han varit berättigad till. De personer, som sålunda beskrifvit farten såson för hastig, hafva dock efter baningeniörens intrg i allmänhet saknat nödig erfarenhet, för att vedöma densamma; men deremot har vittnet Collin med redig och sakkunnig utsago styrkt, och sjelfva sättet, hvarpå sammanstötningen skedde; visat att farten ej varit så häftig. För att nu utreda detta, är nödigt att vinna någon visshet om tiden då Riex framkommit till Sandsjö. Härvid möter den i sanning öfverraskande omständighet, att ingen af de vid Sandsjö stationerade jernvägstjenstemän och betjente kunnat uppgifva denna tid annorlunda än i relation med tiden för det ordinarie tågets ankomst.. Då man betänker, hvilken betydelse uret måste ega vid en jernvägsstation och huru hvarje trafiktjensteman måste vara införlitvad dermed, förefaller det i sanning förundransvärdt att då, minst 2 aåj. 3 minuter före extratågets ankomst, detsamma af så hörbar signal, att den af en stationskarl hördes och alltså af de andra bort höras, ingen : enda af stationstjenstemännen, oaktadt de efter uppgift icke väntat tåget förrän flera minuter sednare, skulle hafva i förvåning öfver dess för tidiga annalkande genast gjort sig den frågan: kan klockan vara så mycket? samt sett på stationsuret, eller om icke genast, åtminstone ögonblickligea derefter. Ännu mera oförklarligt är. att icke då andra signalen hördes, ja! icke ens då olyckan skedde, eller strax derefter, någon enda skulle ha sett på uret. Det må vara, att häpnaden öfver den timade .olyckshändelsen naturligtvis kunnat för några ögonblick afvända deras. uppmärksamhet, ehuru sådant synes otroligt: men bändelsens slående vigt och den fara densamma för dem kunde vid en kommande undersökning medföra, borde dock snart riktat deras uppmärksamhet derpå. Det är sålunda snart sagdt obegripligt, att ingen enda af dem kan uppgitva hvad klockan verkligen var, utan endast hurlång tid ungetärligen varit som förflutit mellan de båda tågens ankomst. Det må förlåtas om man härutinnan skulle spåra icke verklig okunnighet, om tiden, utan vilja att förtiga densamma. Emellertid måste jag under sådana omständigheter nu. åtnöja mig med att söka genom jemförelse mellan uppgifterna om tiden för de begge tågens ankomst utreda, när det extra våget ankommit. I afseende härå hafva, såvidt mig bekant är, de vid Sandsjö anställda personer, af hvilka dock åtskilliga, enär de af sakens utgång kunna hafva nytta eller skada, icke kunna såsom vittnen godkännas, i allmänhet uppgifv:t att tiden mellan tågens ankomst skulle hafva utgjort ungefärligen 6till 10 minuter. Konduktör Bergman har vid förhör inför generaldirektören Troilius uppgifvit 5 å 6 å 10 minuter mellan ordinarie tåget och extra tågets 1:sta bansignal såsom han, efter hvad: han under tiden medhann, vill bedöma, samt konduktören Brandt, tiden mellan ordinarie tågets ankomst och olyckan till 6 högst 10 minuter. Deremot skall Lbanmästaren Ströander hatva uppgifvit tiden till 10 å 15 minuter, hvarjemte vid förhör inför trafikintendenten lokomotivföraren å ordinarie tåget Lundahl uppgifvit densamma till fullt 10, sannolikt 12 och möjligen 15 minuter. Slutligen skall eldaren Möller, liksom Lundahl — detta enligt Riex uppgift — hatva på fråga om samma tid svarat godt och väl en qvart. Vidare lärer banvaktaren J. O. Hansson hafva uppgifvit, att han, stående på 3800 fots afstånd från stationen, sett först det ordinarieoch sedan det extra tåget passera med en tidskilnad dem emellan af 12 minuter. Lars Andersson åter har uppgifvit, att han, stående på 10,000 fots. afstånd från stationen, först märkte det ordinarie tåget passera, då han såg att hans klocka var 9,5 samt att han sedan avancerat framåt li: nien och då stående på 12.000 fots afstånd. från stationen såg det extra tåget passera då kl. var 917. Lägger man till dessa 12 minuter de minst 3, som antagligen åtgått för att tillryggalägga nämnda 2000 fot, blir tidsskilnaden 15 minuter, Dessa . hvarandra sinsemellan stärkande, uppgitter gifva tydligen vid handen, att tidskilnaden tågen emellan varit åtminstone på det närmaste 15 minuter, . Efter hvad förut blifvit visadt hade Riex rättighet att komma till; Sandsjö kl 9.17. Nu hade emellertid det ordinarie tåget ditkommit först kl. 9.4. — Anses Riex nu hafva ditkommit 15 minuter efter detsamma. finna vi, att Riex: anländt dit först kl. 9,19 och att han således, äfven om endast 13 minuter utgjort tidskilnaden. mellan. tågen, likväl ej framkommit tidigare än hvartill han varit berättigad, eller 9.17. Beskyllningen att Riex åkt för fort är således långtifrån bevisad, hvaremot det är högst sannolikt. om icke rent af bevisadt, att hän icke åkt med större fart än den medgifna; men äfven om Riex verkligen skulle ha kommit en eller annat minut för tidigt, vore detta ett fel. som verkligen vore ursäktligt, då man betänker, att den enda tidmätare som lokomotivförarne, såsom det nu är anordnadt, erhålla, är den erfarenhet om tågens hastighet, som de ha kunnat förvärfva sig. Lokomotivföraren, hvars uppmärksamhet måste vara skarpt fästad på en mängd omgåt vande föremål, på banans beskaffenhet, maskinens tillstånd, väntade signaler m. m., borde, som det vill synas, för att kunna ställas till ansvar för en så obetydlig tidskilnad, vara försedd med något å lokomotivet fästadt, för hans blick ständigt tillgängligt ar. Men något sådant ur fanns Tika litet å detta som å andra lokomotiver härstädes. Lokomotivföraren förses ej ens med fickur, ja, han lär icke vara förpligtad att begagna sådant, som han också med ständigt sysselsatta ögon och händer föga skulle kunna draga nytta af, Åtminstone i de vigtigaste ögonblicken. Vid sådant förhållande är han tilltullo berättigad att påräkna varning af de vid banans signaler posterade vakterna, derest han skulle befinna sig på för nära afstånd från förutgående tåg. Reglementet stadgar också, att banvaktarne — som, när å ett passerande tåg extratågssignal är uppsatt, enligt 10 kap. 9I S, icke få lemna sin post förr än äfven extra tåget passerat — jemväl skola, enligt 16 i samma kapitel, om ett tåg inträffar förr än 10 minuter etter ett annat, gifva varsamhetssignal ; men då i detta fall 20 min. ansetts erforderliga mellan tågen, borde banvaktarne ha erhållit order att. derest extratåget funnit sig på mindre afs:ånd från det ordinarie, åt det förra gifva varningssignal. Huruvida sådan order dem meddelats, är mig obekant, men att sådana varningssignaler icke: visats, är utredt. Att emellertid Riex med den största uppmärksamhet skött sitt åliggande, visas såväl deraf, att han icke blott, så snart signal å stationen blef synlig, iakttog densamma, utan redan förut, medan den af skogen på kurvans ena sida bortskymdes, hade sin blick riktad åt den punkt, hvarest signalen befann sig. hvilket åter synes deraf, att han redan då iakttog ångan från bantåget; hvilken naturligtvis syntes i samma riltning sam den hvari gionalenr harde främ