umgänge lika obehöfliga afmättheten å den andra. Funnes ett ailmänt antaget tilltalsord, så skulle man, på ett bildadt och anständigt sätt naturugtvis, kunna adressera sig till hvem som helst. utan att sådant kunde blitva för någon förnärmande eller gifva sken at en för den tilltalade möjligen misshaglig bekantskap eller förtrolighet; nu deremot anses understundom blotta uilltalet innebära en ?liaison, den man drager sig för, innan man någotsånär vet, med hvem man talar. Man hörer understundom invändas att, äfven om tilltalsreformen går igenom. de gamla brorskålarne ändå s ola blifva behöfliga och nödvändiga mellan personer, som stå i nära och daglig beröring med hvarandra eller hvilka t. ex. såsom likar och tillsammans sköta gemensamt yrke. Denna invändning bevisar blott, att man ännu icke förmår göra sig något riktigt begrepp om betydelsen och användandet af ett tilltalsord. hvilket skulle kunna begagnas emellan likställde lika väl, som emellan den högste och lägste inom samhället. och hvilket skulle afnöta de nuvarande kantigheterna, utan att derför träda den aktning för nära, på hvilken företräde i ålder eller i samhällsställning culer i anseende kunde göra billigt anspråk. Denna invändning bevisar vidare, att man icke har reda på, huru älven nu med brorskålarne understundom tillgår. En biskop t. ex. finner för godt att proponera brorskål med en yngre ecklesiastik embetsman, för hvilken han fattat tycke, eller han är af gammalt bror? med en bland sina kyrkoherdar. Biskopen säger väl Jå bror, men den andre kontrahenten iortfar säkerligen med sitt: herr doktorn och bisaopen, om icke med krökt rygg och otillbörlig ödmjukhet, så åtminstone med en yngres eller underordnads tillständiga aktningstuthet. Det sprimger lätt i ögonen, att de sednare skulle vinna på och ingendera puten förlora på, att halva ett tilltalsord. Vi förmoda, att ofvanantydda följder och verkningar af de svenska brorskälarne icke skola kunna af någon förnekas. Det oaktadt trättar man på en eller annan person, som har en riktig passion för att biifva hela verldens bror el ier tarbror?. Vi finna sådana personer, lindri gast sagdt, löjliga. Att, såsom icke sällan hän der, tredje man tager saken om hand och oombedd, eler endast irån ena hållet ombedd, föreslår brorskål emellan tvenne med hvarandra ännu icke på det sättet betryndade personer, anse vi rentat strida mot allt hvad takt och civilisation heter. Gilvet är åtminstone, att de svenska brorskålarne, såsom surrogat för ett tilltalsord, och så länge de tolereras, skola minska känslan at behotvet af ett tilltalsord och sålunda motverka den åsyttade reformen. Vi anse icke behötligi att man för deras atskaffande bildar sällskape: eller ingår särskilda ötverenskommelser, men önskligt vore ändå, om man så småningom komm. derhän, att man för dem finge atismak. Om ci vilisation, om umgängesbildning vittnade åtminstone icke. Anhängare af tilltalsreformen. Till trafikstyrelsen öfoer statens jernvägar. Ins. tager sig friheten fästa styrelsens uppmärksamhet på följande förhållande: Då statens jernvägar började trafikeras funnos ej allenast å alla stationer anslagna tryckta tabeller. utvisande tiden för bantågens an komst till och atgång från de särskilda stationerna, utan dylika taoeller funnos jemväl! vid stationerna tillgängliga för allmänheten mot ett billigt pris. Sedan deretter ett par personer i hufvudstaden at egen företagsamhet upprättat och tryckt dylika tabeller i bokftormat, och med trafikstyrelsen träffat uet aftal, att dessa små böcker skola hållas till salu vid alla jernvägsstationer. lärer forbud uttärdats för betjeningen vid stationerna, att till allmänheten utlemna eller försälja de större till anslag å en vägg tjenliga tabelierna; och är det emot detta törbud vi tillåta oss göra anmärkning. Om trafikstyrelsen icke velat mot en betalning, som väl svarat mot tryckningskostnaden, iorttarande tillhandahålla allmänheten de större tabellerna, utan lemnat ofvanbemälde personer uteslutande rättighet att vid stationerna få försålda sina tabeller: synes en billig omtanka mot allmänheten, hvars rätt i detta hänseende måhända äfven bort tagas i betraktande, hatva focIrat att förläggarne af de små tabellerna vunnit sitt monopol mot skyldighet att tillhandanålla allmänheten jemväl de större tabellerna. Huru beqväma och till följd deraf huru begärlga dessa varit, innemtas bäst af den stora citertrågan, som vid alla tationer låtit sig hörag, och flera med ins. skulle hafva velat berala dem med mängdubbla värdet tör att al Jem komma i ego. — Dagliga ertarenheten har nemligen visat, att lika beqväma de små böckerna äro för resenärer, lika otjenliga äro de i hemmen vch på kontoren vid dagligt bruk. Ins. vågar derför hemställa om e) jernvägsstyrelsen, som om sanningen af vår uppgift kan göra sig underrättad vid hvarje jernvägsstation. skulle finna lämpligt att med otvanbemälde herrar, hvilka njuta törmånen af att ensamme först allmänheten med jernvägstabeller, träffa aftal, att de, till egen vinst och allmänhetens gagr äfven ville på stationerna hålla till salu störr tabeller tjenliga till anslag. Skulle dessa herrar ej vilja härpå ingå, synes den trafikerande allmächeten kunna hysa ev billigt anspråk deruppå, att trafikstyrelsen nu såsom förr mot betalning låter tillhandahålla allmänheten dylika tabeller, som å stationerna finnas anslagne. — Då dessa tryckas på statens bekostnad, kunde denna kostnad rikligen ersättas derigenom, att upplagan gjordes större och att tabellerna nu såsom förr hållas till försälj ning, äfven om detta ej skulle stå tillsammans med ofvanbemälde förläggares fördel, hvilken måhända icke borde i första rummet afses. Zrajikerande. Rättegångsoch Polissaker.