CInsändt.) Brorskålar, ett binder för tilltalsreforn:en Det är glädjande att förnimma, huru tilltalsreformen slutligen tyckes vinna allt flera anhän. are, och icke minst glädjande, att det svenska Ni lofvar taga ut sin rätt och blifva tilltalsord. Men förundrar mig gör det, att man icke under behandlandet at denna fråga kommit att tala om de svenska brorskålarne, hvilka städse törefallit undertecknad såsom ett rått och ohyfsadt surrogat för ett tilltalsord, och såsom bevis på en för vår nation föga hedrande otymplighet elle: oförmåga att lätt och vänligt och obesväradt med menniskor umgås, såvida man icke först ge. nom en brorskål tått försäkra sig om eller göra sig berättigad till en förtrolighet eller likställighet af det slag, att den möter hinder i olika ålder, samhillsställning och letnadstörhållanden. Säkerligen hafva flera än undertecknad gitvit akt på, huru mycket obehag itrågavarande svenska sed eller osed understundom vållar, dels der ett anbud i sådan väg tillbakavisas, dels der den ena parten, ehuru för saken föga benägen, af ett eller annat skäl anser sig icke höra refusera eller icke vill stöta den sig erbjudande eller af andre inbjudne broden eller dennes Pfaddrar? för huivudet, dels der, under någon längre eller kortare tid etter brorskålen, parternas samhällsställning eller lefnadstörhållanden eller endera partens beteende eller upptörande i något fall så förändrat bekantskapens art, att den ene brodern? måste blifva generad af den andre. Den ene skyr då vanligen sin gamle bror, under det att. eller just dertöre att, den andre understundom är så mycket mera angelägen om och finner sin uträkning vid att påminna om och lägga i dagen det intima förhållandet, genom hvilket han i vanliga menniskors ögon nedsätter sin numera förnämligare eller mera ansedda bror, i samma mån han sålunda behöfver höja sig sjelf. Hade ej brorskålen va rit och å ena sidan vållat tillbakadragenhet, å den andra manat till påflugenhet, så skulle de båda bekante från fordom kunnat, på ett af de förändrade förhållandena föreskrilvet lämpligt sätt. med hvarandra umgås ell.r åtminstone utan bryderi sammanträffa. Just deriöre, att dender förbrödringen, utan hvilken det ser ut, som kunde umgänget hos oss svenskar icke befrias från en viss stelhet och högtidlighet eller ett visst obehagligt tvång, för både sin uppkomst och fortvaro erfordrar en viss likstäliighet, hvilken i många fall och afseenden kan af omständigheterna förändras eller upphäf vas, uppdrager den ock så mycket besvärligare ränslinier emellan dem, som icte anses kunna lifva bröder, och gör umgänget emellan desss så mycket mera tungrodt och generadt. Vill brorskålandet å ena sidan verka godt och treflig. görande genom att föra likställda personer än närmare hvarandra, så verkar det å andra sidan ondt och otrefliggörande genom att från hvarandra än mer aflägsna de icke likställda. Den för ett lätt och bildadt umgänge obehöfliga nära förtroligheten å ena sidan blir en orsak till det förhatliga tvånget och titoleramdet, den för sagda