madama Tussand på deras bilder i vax. — Dessa fyra svartklädda herrar derborta midt i salen se temligen underliga ut. Här tår man lof att taga katalogen till hjelp: Liueolo, Divis, Shdell och Mison. Med hvilka öroblickar be båda presidenterna mönstra hvarandras luggslitna, trängarmade rockar. liksom trodde de sig derigenom kunna komma till kännedom om hvarandras finansiella tillstånd, och derigenom utleta hvem som först måste gifva tappt. Björnstjerne Björnson tycks ha haft rätt, då han Dberättade att påfven Pius IX var den vackraste gomle man, man kunde tänka sig, ty som han sitier der i sin påfliga skrud, omgifven af kardinalerna Wiseman och Autonelli, är han en intagande typ af en silfverhårig gubbe. Kontrasterna beröra hvarandra, måtte arrangören hafva tänkt, som ställ: Märten Luther vid sidan af Maria Stuart. samt Calvin och Zwingli midtemot henne. Underligt tycktes det likvät att ställa dessv tre reformatorer tillsammans med den katolska drottningen af Skottland. Hertigen af Wellington i strumpebandsordens galadrägt, utställd på en li de parade, betrak tas af engelsmännen med den djupaste vördnad, och de tiliäta sig knappast att hviska 1 det lilla kabinettet, som icke innesluter något annat än honom och hans ordaoar, Ha verkligen dessa :ednare aliesammans tillhört hertigen, måste han mer än en gång haft anledaing att upprepa Potemkins ord, då denne mottog Svarta Örns orden at konungen af Preussen. Kejsar Napoleon I:s kabinewt innehäller en mycket intressan samling af saker som tillhört honom och blivit sammanskrapade från alla verldens kanter. Eu omgång af de kläder han bar på S:t Helena (h.aribland jag ty ligt säg en ovanligt stor nattmösa); den servis han begagnade under fälttåget i Ryssland 1812: en värja, buren antingen vid Waterloo el ler Dresden — jag minnes ej bestämd hvilkeidera; — en lock af hans hår, afklippt efter hans död; de första raderna al ett bref, skriivet med hans egen hand, sami en massa dylika saker, — äro kuriositeter, för hvars betraktande den som intresserar sig för sådant, gerna erlägger en liteu extrabetalning. Ena vagn, begagnad af Naoleon, försatte de närvarande fransmännen i fullkomlig extas; de besågo den på alla kanter och gälvo sig icke tilltreds förrän de fingo tillåtelse att stiga upp deruti. Så hade de den tillfredssiällelsen att sedan kunna berätta i sitt eget laud: I Eagland. hafva vi suttit i samma vagn som vär store. kejsare.4 — Aunu hafva vi en artdelning qvar. ?Chamber of horrors?, eller ?mördarkabinet:etv?, som det också kallas, synes ju entyda att vi här skulle få se något, som kunde komma blodet utt stelna i vära ådror. Men en blick i katalogen, som öfvertygade 033 om, att vii detta rum kunde göra be kantskap med sådana blodiga storheter som Robespierre, Herbert, Danion, Fieschi, Orsini, Pietro m. fl., uudanröjde snart våra betänkligheter. Blotia intradet var nog aw göra oss litet beklämda om hjertat. Från den strälande salen med dess eleganta stamgäster sägo vi oss förflyttade tilletwt trångt. svagt upplyst, svart klädt rum, der en sior rödinålad guillotin och nägra obehaglig! pjaltigt klädda menniskotigurer med törfa.rande sanning visade att detta rum med rätta blitvit kalladt ?Chamber ot horrors. En liten spenslig person med halmhatt och en tidning i handen blir ögoublickligen huivudföremålet för de inströmmasde äskådarnes uppmärksambet. Här är Franz Mäller, här ser ni Briggs mördare?, heter dec genast och desto tätare omringas naturligtvitysken. Originalet var då redan hängdt, och de förbapnelser som utstöttes mot hoaom in effigie kunde derför gerna blilvit sparade. De två enda behagliga ansigten i deunv samling af mördare voro Orsims och Pietros. Isynnerhet öfver den förre hvilade, trothans enkla gråa fångdrägt, en så nobelanstrykning och ett sädant uttryck af beslutsamhet och mod, att man lätt igenkände atrioten och adelsmannen. Den bredvid honom uppställda doktor Pommerais (afrättad i Paris förlidne sommar) förenade en ståtlig figur med ett ansigte så vackert at att han gerna kunnat framställts som eu ideal för manlig skönhet. De. måtte dock ha kostat fysiologerna mycket hulvudbry att bringa hans inre och yttre i harmoni med hvarandra. Den guibruna Herculesgestalten med den präkuga turbanen och besynnerligt brokiga drägten måtte visst vara en turk. Men så är det ändock icke; katalogen berättar att det är blodhunden från Cawnpore, Nena Sahib. Minnet aut indiska upproret, som vid åsynen af Nena Sahib förer liksom ett panorama af blodig: scener förbi våra ögon, i förening med ulla andra rysliga minnen; som detta rum framka.lade, försätter oss i en så obehaglig sinnesstämning, att vi äro helt belåtna att omsider komma ut igen.