morteringsmetod kan visserligen för låntagaren tva fördelaktig, om obligationerna kunna inpas efter kurs under pari. och i fråga om såana inrikes upptagna statslån, som bilda perpenella räntor eller äro inrättade på återbetalning nom obestämd tid, är den derför väl användbar. å en sådan fot är t. ex. i England och Frankike den fonderade inhemsk kulden ord1, och amortering deraf, såvidt en sidan rågakommer, sker derför genom uppköp, hvarmellertid obligationerna, eller med dem lika bedelse egande bevis under andra namn, bibella karakteren af endast räntepapper. Då tråga eremot är om lån, som en stat upptager utri es mot förbindelse att i bestämda årliga qvoter fter en viss procent eller en viss plan återbetala ller amortera dem inom en viss tid, skulle en ådan amorteringsmetod icke kunna användas. åvida ej på samma gång särskilda, med icke betydliga kostnader förenade, anordningar vidoges i ändamål, på ena sidan, att gifva långitrne säkerhet för amorteringens verkliga tullsörande, och, på den andra, att äfven för Jånagaren bereda möjlighet till nödig kontroll i adant afseende: och som detta allt ej hatver ig så lätt, är utlottningsmetoden för amorterivs: it utrikes upptagna län, hvilkas obhgationer :gentligen på främmande orter söka sm marknad ch omsättning, den enligt all erfarenhet aillnänt använda. Vore i afscende å ett utrikes upptaget lån imortering genom uppköp låntagaren torbehål en tör obestämd tid, kulle dertill hörande oblisationer knappt blitva begärhga, såvida ej en örhöjd ränta. antingen direkt eller i torm afew vetydhgt under pari stående emissionspris eller kurs, erbjöde köparen någon ersättning för den vinst han genom skilnaden emeilan inköpsoch nominalbeloppet vid ärlig utlottning kunde på .äkna; och äter, om en bestämd qvot af lanet vore till århg amortering genom uppköp fastställd, kunde spekulationen, med kännedom der om, utan alltor stor svarighet, isynnerheti fraga om relativt mindre lån, torekomma den uttänuske låntagaren och genom inkopskursens hojan etter bebag försvåra det bestämda uppköpet. För ofrigt och då rikets ständer i sit beslut om trågavarande lån bland annat förklarat, ant tu santeliqviders och kapitalskuldens amortering eu särskildt arligt anslag anvisats å det belopp, som uvarje år ertordras för sagde liqviders och amorterings behöriga v-rkställghet, och derai uppen: bart följer, att ärhg amortering borde ega rum, törmodade fullmäktige, att i arseende å detta lan det icke varit rikets ständers önskan, att amorteringen skulle annorledes verkställas än vid de wå föregående lånen, el:er medelst utlottning; nvarjemte tullmäktige föreställa sig att läneötvervagarne sjelive med sin om forhållandena på platsen egande storre sakkännedom bäst torstodo att bedöma huruvida amortering genom utt ning, hvilken de sjeltve vidhollo, skulle tör obligationernas spridmmng i England blitva hinderlig, och således för deras intresse skaulig elier icke. I sin berättelse hafva revisorerna upprepade gånger anmärkt den i deras tanke länga udsutdiägt, som vid låneuppgorelsen egt rum. De halva likaså klandrat, att ej något ombud på fullmäktiges vägnar blitvit u:sändt för att upp: söka hugade spekulanter på lånet, — ett steg, som efter deras tanke skulle hatva ledt derhän, att länespekulanterna i täflan med hvarandra skulle funnit sig föranlätna att nedpruta sma vilkor och göra det möjligt att långt udigare än som nu skett, och med större fördel bringa läneatlären till stånd. Huruledes en täflan med så lyckliga resultater, som de ar hrr revisorer fö espeglade, skulle kunnat i verkligheten ästadkommas, är emellertid en sak, som de lemnat utan närmare utredning. Det utsända ombudet hade väl möjligen kunnat anträtia flera än ett bankirbus, om varit villiga att skänka uppmärksamhet at läneatiären; men huru han skulle kunnat samla dem tll täflan med Hvarandra uti att nedpruta sina anbud, är verkligen ofawligt. En hvar med nagon kännedom om bruk och reglor i frågor at torevarande art vet, att en afiärsman e) gerna ser, att med honom förehatda underhandlingar om en aftär, som ej omede bart ledt uli resultat, blifva föremål för meddelanden åt andra; och en täflan i nedprutning, d. v. s. att den ene skulle vara villig nedsätta sina anbud lägre än en annan derför, att denne andre redan bjudit lägre än den törre, innebär en lorutsättning, som icke ötverensstämmer med de bruk, hvuka vid uppgörelser af itragavarande art hora ull ordningen. Hvad tidsutdrägten angår, — hvarigenom likväl, efter hvad torut är erinradt, ej) nagon olägenhet eller skada for det allmänna uppkommit, — toreställa sig fullmäktige, aut en ovarheg granskning af alla till saken hörande omständig: beter skall finna den tult forklarlig. Det val en för alla slags penningnegociationer synnerlr gen ogynnsam tidsperiod, sum, ekter hvad all. mänt kandt är. under hösten 1863 inträdde, oci de etter ingången at November månad ull rik. gäldskontoret inkomna anbud om länets ötverjagande buro redan vittnesbörd derom. Lika li tet som någon annan, — e) ens de med de fivansiella horoskopen mest förtrogne undan iagne — kunde milmäktige förutse, att dennö ogynnsamma tidsperiod skulle ega et så lang vangt beständ, som verkigbeten sedermera åda galagt, och det var dertor ganska naturngt, at de tul en början skulle soka att, såvidt möjligt alböja toijderna derat i man, som dessa uppen barade sig i de erbjudna lanevikoren. Forts. följer.)