STOCKHOLM den 1 Febr, Återblick på årets första månad. Mången tidningsläsare, äfven bland de flitigare, skulle helt visst råka i förlägenhet, om han uppfordrades att besvara den från: hvad har händt under förra månaden, vad nytt af vigt och intresse ha vi erfarit under tiden från 1 Januari till och med samma månads sista dag? Vi befara, att svaret skulle förete många luckor — ej blott beroende af subjektivt tycke och smak — samt mycken osäkerhet. Vi antaga derföre att en såvidt möjligt kortfa tad återblick på hvarje tillryggalagd månad skall vara våra läsare välkommen och att den skall förbjelpa dem till en större behållning af deras tidningsläsning. Innan vi företaga vår revy af de händelser, som till fullo och ostridigt falla inom detta årets första månad, vilja vi gå litet längre tillbaka, för a:t uppsamla och erinra oms. några åtgärder och tilldragelser, hvilkas födslotumma ligger på andra sidan om den prins, derifrån vi utgå, men som first i örjan af året antingen blifvit bekanta, eller ådragit sig uppmärksamhet. Från förra årets sista månader anteckna vi sålunda, att K. M:t utiärdat en kungörelse om enskilda jernvägars underhäll m. m.; fastställt bolagsordning för industrikredit-aktiebolaget i Stockholm, medgifvit Kalmar läns delning i två landstingsomräden, det södra; hvartill Öland räknas, med sammanträde i Kalmar, och det norra med sammanträde i Westervik ; afhjelpt det gamla bekanta klagomålet från vikarierande lärare vid elementtarläroverken, att de oskäligt sent utbekomma sina små. och mödosamt foörtjenta arfvoden; beslutat en ny instruktion för länslasarettens och kurhusens direktioner, hvilken torde något kunna stäfja sådana lystnader och tilljag, som de, hvilka gjort landshöfdingen i Kalmar ryktbar; afgjort att kommun ej eger, mot flera dess medlemmars bestridande, upptaga lån för skarpskytteväsendets befrämjande; samt vid tillsättningen af öfverkontrollörer för bränYinsbränningen omsorgsfullt upprätthällit dessa posters egenskap af binäring för hrr officerare. Dessa regeringsåtgärder från förra året hafva figurerat i denna månads tidningsspalter, hvadan vi här borde om dem erinra. Vända vi oss ifrån högsta till underordnade vederbörande, så erbjuda sig ännu nägra minnesvärda tilldragelser från förra året, om hvilka allmänhetens kännedom eller den offentliga diskussionen faller inom den fyra veckors period, hvars krönika vi här skrifva. Så har man på allvar fästat sin uppmärksämhet på den sorgliga jernvägsolyckan vid Sandsjö och dess orsaker; man har efter moget öfvervägande funnit skulden annor städes än der, dit visså vederbörande genom en öfverilad häktningsåtgärd ville i god tid få den hvälfd; man har börjat sätta i fråga om en bergmästare är rätte mannen att ställas i spetsen för jernvägstratiken; och man har frågat sig om vår administrations högre poster egeniligen finnas till för vissa personers skull. Den diskussion, som olyckan vid Sandsjö föranledt, har i liflighet knappt stått tillbaka för den om handelstraktaten med Fransrike. Det protektionistiska välfärdsutskottets organ har larmat, att ?fäderneslandet är i fara? och uppbjudit sina yttersta krafter för att till nägra få egennyttors fördel hindra den lyckliga lösningen af en ekonomisk lifsfråga. Detta oväsen är anmärkningsvärdt, ej allenast såsom ett anfall mot irihandelsprincipen, utan äfven och ännu mer såsom ett försök att ekrämma regeringen tillbaka och såsom en förkänning, hvad man vid nästa riksdag kan väga. I går dristade protektionisterna erbjuda batalj uti Stockholms länS hushällningssällskap, hvilken med afseende på en mängd välbekanta förhållander kan anses för en hufvuddrabbning. Resultatet bief ett eklatant nederlag. På tal om traktater må ej förglömmes den nyheten, att Sverge skall halva gifvit schweiz1ska förbundsregeringen tillkänna, att det biträder Gengvetraktaten om sjukvärden i fält, och att svenska och danska regeringarne under den 19 Januari utvexlat deklarationer, som modifiera handelstraktaten af den 2 November 1826. Eljest synes det vara tyst och stilla på vår diplomatis område; men måhända är lugnet endast skenbart, måhända förberedas vidunderliga saker — vi veta ju att hvad stort sker, sker tyst. För fullständighetens skull nämna vi den not af den 18 December, hvari grefve Manderström försäkrar slafstaternas kommissarier, hrr Mason, Slidell och Mann om sin utmärktaste högaktning?. Den gälle, hvad den kan, såsom bevis att vår utrikes politik ej ännu bhfvit ecack och matt. Då vi, ötvergående till sådant, som mera uteslutande tillhör nya året, börja med början, påminna vi om att från dess första dag nya strafflagen liksom förordningen om ogift qvinnas myndighet utan anmälan vid fyllda tjugofem är trädt i kraft. Från den degen började också en ny anordning inom tid ningsverlden, afsedd för allmänhetens beqvämlighet, men för redaktionema förknippad med mycket besvär och betydande kostnad, nemligen utgifvandet af morgonupplagor. Denna nyhet, längt iirån av helsas med bifall, har framkallat ganska allvarsamma klagomäl. Om det ej läte allför melankoliskt, kunde vi känna oss frestade te vara tjenlig att ha, och komma mig till pass Räkning har jag på lediga stunder