ne rörnga bräder eller så kallade armar, al. ringade vid stolpens öfra ända. en på hvarje ida derom och vinkelrätt mot banan. Skifsignalen utgöres af en större rödmålad und skifva, anbringad på toppen af en hög tolpe och rörlig, så att den kan användas tvär: ji ör eller längs med banan. me För signalering i mörker äro stolparne tilllsp väda slagen derjemte försedda med lyktor. me fn lelst hvilka rödt eller grönt sken kan visas åt lol tt annalkande tåg. så Vid dagslujs utvisas signal till stopp med sema:a orarmarne upplyftade i horizontal ställning eller I sa ned skitvan vänd tvärt för banan, samt signa! lg utt tad.t får framgå med venstra semaforarmer I sp wdfälld eller skitvan vriden längs banan. Iju nörker och dimma kommenderas stopp mecka ycktans röda sken och att framgå med dets sröna skenet. v Principen för fasta signalers vanliga ställnins fir kan vara tvålaldig, antingen att alltid stå ull slart, utan att förändras till: stopp? vid et: ägs annalkande i annat fall. än att hinder före finnas; eller ock att alltid stå till: stopp, samti sådant fall först förändras till: klart?, då et :åg kommer, och ingenting hindrar att låta det samma fortgå. Den sednare principen är, såsom den säkraste. allmännast antagen och äfven gällande för statens jernvägar, såsom synes af tjenstgöringsreg iementets 3 kap. 11 . hvarest stadgas, att vik alla stationer och banföreningar skall signaler vill Stopp ständigt vara uppe och endast förän iras vid lokomotivs eller tågs ankomst, så vi banan är klar och tåget får passera. Hvarje lokomotivfora:e och konduktör vt således på förband, att hinder kuvna för -ntavid alla sådana ställen. der fast sion :i finnes och att tåget således vid ann ikandet : 1! en dy lik plats måste framföras så försigtigt, att det kat stanna före tramkomsten till sadant ställe. för den händelse att sicnalen, på gitven kallelse ned änghvisslan från tåget, icke förändras til art. Derföre föreskrifver reglementet i9 afsamm: kapitel. att tåget skall stanna före ankomste; ill spårvexeln vid station eller banförening. du stoppsignalen derstädes ej förändras; ätvenson: ati 4 kap. 18 att lokomotivförare vid annal kxandet till nyssnämnda ställen samt vägötver sangar aldrig tår låta lokomotivet gå med star kare fart, än att det kan stanna på behörigi atstånd, i händelse signal till stopp förblitver apps eller grind är stängd. ätteligen bör inses huru ytterst maktpålig gande vid all jernvägstrafik det är, att gitna sig naler åtlydas at hvar och en, som i jernvägens tjenst är anställdoch framför a:la andra at lo komotivföraren å ett bantåg, enär han, som ensam kan vidtaga de åtgärder, som fordras för att moderera tågets fart under gången, i sjelfva verket har hela tågets välfärd uch derå varande personers lif i sin hand. Detta stora ansvar tramhålles äfven uti 3 af instruktionen för io komotivförare sålunda: Lokomotivföraren bör fullkomligt inse vigten och den moraliska an svarigheten af sin befattning samt att många menniskors lif kunna komma i fara genom iör sumlighet, vristande rådighet eller ouppmärk samhet å hans sida. Utom nu citerade ställen innehäller reglemen et flerfaldiga och bestämda föreskrifter oa försigtighet ä lokomotivförares sida, såsom: att aldrig gå igenom en motvexel med större fart, än att lokomotivet skyndsamt kan stoppas i händelse af behot; att rätta atgärderna för t gets stannande etter rälernas at väderleken beroende beskaitenlie och tågets tyngd; att icke på något vilkor lita på bromsarne för att kunna stanna i rättan tid. Vid annalkandet till sådana ställen, der fast: signaler finnas, måste dertöre farten medelst an gans afstängande i rättan tid samt med atsc ende på banans och tågets beskafienhet. var så minskad, att föraren vet sig med säkerhe kunna stoppa tåget på behörigt ställe endas med tillhjelp af lokomotivets egen broms. Dessa försigtighetsmått gälla för framförande af alla slags bantåg utan undantag; och sär kildt inskärper reglementet, att de skola me yttersta noggrannhet iakttagas at förare på extra tag, emedan de otita är nödvändigt att anordna sådana, utan att de hinna kungöras på lime emellan stationerna på annat sätt, än genom: k. extratågssinal på närmast framför gående tär stundum kan ej ens detta ske t. ex. om ett -antåg at en eller annan orsak, såscm fel å mask: nen eller snösamlingar å banan nödgats stann: ych ett annat lokomotiv behöfver skyndsamt, vi ier kallelse med telegraten, utsändas till hjelj När använ. andet af signaier är det enda sätt warigenom föraren på ett framilande bantar kan varskos om förhandenvarande fara, finnes ingen säkerhet iör bantagen, derest denne e) ge nom ovilkorlig och ögonblickhig åtiydnad häller Jen gifna signalen i helgd. Dertöre töreskriiver ock reglementet, att den förare. som ej åtlyder signalerna, genast skall entledigas, älven om skada ej sker, samt i allmänhet, att signal skall vid strängaste stralf at hvar och en atlydas, anungen han känner orsaken till densamma eller icke. Om en station, en banförening eller en sväng bro icke får anses skyddad mot ett ankommande :ag, då signalen derstädes står till stopp. kunna faror sällan eller aldrig förekommas. Ett bantåg, som ingår på en station emot gifsven stoppsignal, kan visserligen, ifall något spår derstädes är tritt från tåg eller andra hinder samt vexeln till ett sådant spår hinner öp;nas. dit inledas och olyckan förekommas; men å linien, då en svängbro är öppen och der intet sidospår finnes, står det ej 1 mensklig makt att rädda eu bantåg, hvars lokomotivförare före ankomsten till signalen, ej har detsamma så i sin hand, som reglementet töreskrifver, och e) åtlyder stoppsignalen. Till ytterligare säkerhet mot sådan fara föreskrifver reglementet äfven att, om signal alldeles saknas vid något ställe, der en dylik rätteligen skall finnas, det åligger lokomotivföraren att stanna och öfvertyga sig att banan är fri från hinder innan han fortsätter. Man har anmärkt, att reglementet tillåter ett tåg att följa ett annat med 10 minuters mellanud. Detta stadgande öfverensstämmer med de flesta utländska reglementen, men till sydd mot fara ålägger instruktionen banbevakningen att gifva stoppsignal, om ett tåg töljer ett annat mom 5 minuter. och signal att med vaisamhet framgå, om det kommer inom 10 minuter etter det föregående. Ingen lokomuotivförare är dock genom denna tillåtelse berättigad att afvika från den honom i udtabell föreskrifn2 hastigheten. När således trafikdirektören anbe all: ett extra: tåg att följa ett ordinarie tåg md 20 minuters mellantid, så åligger det lokomouvföraren ovilkorligen, enligt instruktionen, att icke genom hastigare gång förminska denna tidsskilnad. Under hvilka förhållanden som helst afser tidsbestämmelsen naturligtvis icke att upphäfva eller törändra de i reglementet föreskrina allmänna försigtighetsmåtten vid ingående på stationer eller passerandet af andra ställen med fasta signaler. Äfven har blifvit anmärkt, att läget af Sandsjö station medför svårigheter för ett tåg, som kommer från norra sidan, att stanna utantör stationen. Detta är icke händelsen, så snart lokomotivföraren saktar tågets fart med den uppmirksamhet honom enligt reglementet aligger att dervid fästa på banans och tågets beskarttenhet. En stor del af stationerna vid statens jernvägar hafva måst anläggas i dalsänknimgar och äro ofta omgilna at betydligt längre och lika starka lutningar ända intill vexlarne på ömse sidor. Det oaktadt stanna både snabba och tunga bantåg dagligen vid sådana stationer utan svårighet. Närmaste exemplet lemnar det ordinarie tåget som föregick extratåget vid SandTS