måste häkta Riex och tyckes han haft fog försin häktningsätgärd, ity, etter ransaknihgen, Riex ej kunde friguwas. En tidning har påpekat hurusom sådana olyckor mäste uppstå genom det sketva befordringssystem som existerar samt att den troligen ej inat om dlet varit gammalt befäl vid Sandsjö. Måhända bedja vi att nedan tå vidröra dessa klandrade befordringar, vilja här upplysa att stastaren vid Sandsjö var äldste bokhålla ren vid Södra stambanan samt att han för sitt välförhål.ande blitvit befordrad till stationsmästare. Sa har man åtininstone sagt oss. Hurnvida denne stationsmästare kommer ati dömas skyldig ull någon försummelse bluver tid nog bekant; vi anse det ej tillständigt att derom yitra oss, synnerligast som vi ej ärv så hemma: stadda i tratfikförhallandena att vi tilltro oss na got bestämdlt omdöme i det tallet. Från en tilliäliig korrespondent i Jönköping har utgått n tidningsarukel om en olycka sow kunnat inträffa, (tänk om allt skulle bliva före mål tor ulliälliga korrespondenter, som kunna: mträifa). Fostret var väl knappt ett embryon då det jörst utgick i verden. men det ombildades så småningom och tog gestalt, ehuru något vanbildad. Vi hatva, på statisnerna i fråga, begärt nöd.2a underrättelser härom. och hatva allan:edning alt tro det de fulit ötverensstämma med verkliga tförhallandet. Den 2 December kom nedgående snälltåget. fördröjdt på den länga vägen iran Stockholm. ungefar 3) minuter törsent till Särsjö. Med detta tåg var baron Sparre. Uppgäende blandade taget stod då äfven inne på stationen, hvadan stationsinspektoren hela tiden var på plattformen. Baron Sparre lärer då ingått på kontoret och yttrat något om att förändra tågens mötesplats. hvarpå han satie sig (sedan han tillsagt telegrafisten att ropa på Lamhult, der uppgående snälltåget stod väntande) för att. reglementet likmätigt, utskrifva de order, som vid sådana til len äro föreskrifna. Emellertid telegraferades det förut på linien. hvadan Lambult ej kunde uppmärksamma sm signal. På (rund härat steg baron Sparre upp under yttrande: Ja, då bry vi oss ej om det Vid utgången från kontoret blef baron Sparre tillsagd at telegrafisten: Nu går apparaten. hvarpå baron Sparre (enligt telegrafistens uppgift) skulle s : Ja, nu må han gå. Om man ätven inte vul gå så långt, att man anser deta uttryck på intet sätt kunna röra tået, så har man tull rätt att ensamt påbörda telegrafisten den dumhet han sedan begick, alldenstund han var examinerad i reglementet, och väl visste att arrangementer för tägs förändrade mötesplatser är den måhända vigtigaste och bäst uppställda paragrat i hela reglemeniet. -— Bestämmelserna återfinnas i tjenstgöringsreglementets 2 kap. 19 3. mom. Då sista tåget afgått från Sandsjö ingick stationsinspektoren efterfrågande om båda tägens aigång var tillsagd, hvarpå telegrafisten svarade ja. Omedelbart ropade Stockaryd. Denna station hade mottagit rapport både från Sätsjö (uppifrån) och Lamhult (nedifrån) att snälltagen utgått, hbvadan den alltså väl kunde inse, att enda mötesplatsen var der. — Emellertid ropar Stockaryd på Säftsjö. Stationsinspektoren gick då till apparaten och mottog frågan: Skola snälltågen mötas vid Stockaryd? Okunnig om att telegrafisten så dumt uppfattat baron Sparres yttrande (om det ens har existerat i verklighe ten) frågar han (stationsinspektoren) telegrafisten hvad Stockaryd kan mena med sin fråga och far då det svar: Jo jag har tillsagt Lamhult att tåget skulle atga; hvarpa Stockaryd ögonblickhgen tillsäges att tågena skulle mötas der på betallning at trafikdirektören. en osan ning, soa stationsinspektoren använde för att blitva åtlydd. — Ailtsa stoppades tågen vid Stockaryd, utan att der fanns anledning till någon fara, och ännu mindre att sematoren gaf signai till stopp sedan täget redan passerat stationen. ty den kan endast signalera stopp för trån banan ankommande tåg och skulle genom att sta till stopp väl kunnat förbjuda tåget att backa in igen, men ingalunda att kommende.a det dertill. — Dessa åtgoranden af stationsinspektorerna på NSätsjö och Stockaryd lärer anses al dem sjeliva så naturliga. att Enligt yttrande ai en bland dem, de vj voro värda att bekläda en sådan plats om de handiat annorlunda. Af ingen hafva vi hört ett ord om att baron Sparre hatt ringaste del i det telegram, som al sändes, ty alla äro ense derom. att han i dess minsta detaljer sjelt toljer reglementets toreskritter och tordrar at sina underlydande dess stränga efterleinad, aldrig lemnande något tel deremot obeitradt. Då stationsinspektoren å Säfsjö. efter teleIgrammets afsändande till Stockaryd, gjorde teegrafisten uppmärksam på hura illa han gjort lärer han toörkiarat, att lan fattat baron Sparres uttryck så. men erkände att han borde tänkt på att mötesplats törst skulle utsatts. Att under sådana foörballanden och efter förutgången undersokning denne blef skild ur tjensten är ju tullt i sin ordning, synnerligast som. ehuru flera voro nära intill då baron Sparre utgick från kontoret. ingen atirde honom yttra ett ord om att hvarken han eller det må gå. Då under allt skrifvande om nu vidrörde tvenne händelser så många sidoslängar givits åt dem. som tagits som trån gatan; hvarmed formod ligen menas dem, som efter genomgången gradPassering på någon af hufvudstationerna erhaälit stationer. fordrar väl rättvisan det erkännande att ingen at dessa gjort sig saker till anmärkning vid någon af dessa tillfällen; utan fastmer I med skyldig uppmärksamhet fuligjort hvad dem I borde. Det länder dem visserligen ej till någon särskild förtjenst. då de dermed endast iakttagit sin pligt. utan nämnes det endast derför att en och annan, mindre hemmastadd i lokala och andra förhållanden, skulle af det myckna påpekandet kunna tro att några särskilda anmärkningar legat dem till last vid ottaberörde tillfällen. Dessutom hafva vi hört flera gilla trafikstyrelsens numera gällande åsigt att till stationsinspektorer företrädesvis antaga oförvitliga män mvd vana att behandla folk uch nog mycken bildning för att på sätt sig bör bemöta trafikanter. . Om prejudicerna skulle vara så stora som en insändare påpekat skulie väl ansökningarne i första rummet spörjas inom trafikens tjenstemanna: kår, men då så j är fallet, tyckes en sådan an tydan väl varit obehöflig, och hvad den gör, mer inte måtte den verka något godt. Det är ingalunda vår mening att börja någor polemik; ty det är hvarken öfverensstämmande med våra böjelser ej heller äro vi en sådan vuxen. utan hafva vi med vår blla uppsatts endast sökt visa att allt ej är så illa tillställdt med vår tra i fikstyrelse. som man velat antyda, utan har dev åtminstone på S. 5. B. vunnit ett erkännandt som, vi hoppas det, ett enda olyckstall, deri den I hafver ingen del, ej skall kunna rubba Ö Fiat justitia. Till Redaktionen of Aftonbladet! På grund deraf att en missledande artikel rö rande Luleå läroverk nyligen intlutit i Attonbladet, torde redaktionev godhetstullt intaga der rättelsen, att det i artikeln yppsana laktum är till aila delar vanstäldt, tilltoljd hvarat dev vore onskligt att redaktionen ville lugnt mvänta be lysningar ur oifierella handlingar biver saken: rätta sammanhang, hvilka helt visst skola rat färdiga den omtalade atgärden samt visa des nödvändighet tor sedlighetens och tuktens up rätthållande i en of.cuvig läroanstalt. N. ————— ——