Den sednare insändaren skrifver: Till Redaktionen af Aftonbladet! Som tit. tidning, enligt vår åsigt, se tyckes haft för uppgift att. med åsidosättande at enskildta förhållanden till den ena eller andra, med oväld behandla dagens frågor, hoppas man att denna oväld ätven skali göra sig gällande vid de enskildta upplysningar vi bedja att tå maddela angående trafikens skötande på Södra stambanan; hfligt forsäkrande att vi ej ståirinnärmare törnållande till några at trafikefälet eller i några andra förbindelser till det. sanuna än de hvarje trafikant maste hätta lör hos ett befäl, som med så mycken punktlighet, ordning, uppmärksamhet och säkerhet sköter sina åligganden. Möjligen skall en allmännare uttalad opinionsyttring trän trafikanter å Södra stambanan gifva den bästa dementi åt den, som tagit till sin uppgilt att besudla allt hvad trafikstyrelse heter, och m under olika skepnader uppdyker än i en tidning, än i en annan. Motiverna härtill äro ej obekanta, och har man blow att beklaga det en sådan förmåga på så sätt använder sitt rika pund. Vi kunna, dels på grund af egen erfarenhet, dels ock på grund at inhemtade upplysningar, försäkra, att trafiken på Södra stambanan skötes med ett allvar och en omtänksamhet. som är över allt klander. Och detta är ej allenast närboendes åsigt, utan har den ätven gjort ett godt i intryck på främlingen, till bevis hvarpa må tjena, att ett par högmodgende engelsmän, som i somras bereste banan, etter slutad resa förklarade, : att de, som rest på både engelska, franska och; tyska jernvägar, ingenstädes funnit den ordning, I punktlighet och uppmärksamhet mot trafikanter ; som här i Sverge. Detta yttrades i ett större enskildt sällskap, hvaribland ej fanns en enda jernvägstjensteman, hvadan det alltså ej kunde vara at enskild artighet mot någon sådan, och dessatom tror jag ej att Ålbions söner i allmänhet aro kända för ordsvammel, utom möjlinen då nationalstoltheten gör dem mera ordrika än vanligt. Vi ha mycket rest på Södra stambanan, mycket meddelat oss med såväl stationsinspektorer; som betjente och hos alla funnit den mnerliga sktning och tillgitvenhet för sitt betäl, som är; så flig för nödig samverkan. En och annan , att såväl intendent som traektör äro väl noga; men elter vår åsigt; kunna de aldrig vara det för mycket. Då man: alltid hör omtalas, hurusom de båda tillbringa nätterna på sina expeditioner under träget arbete j samt om dagarne resa utetter linien for att öfvervaka ordningen och tillse det allt göres för trafikanters säkerhet och komfort, så måste hvarje rättänkande förvånas och harmas öfver alla de utfall, som riktats mot dem på sednare tider. Ej heller bör det undanhållas allmänheten, hurusom generaldirektören Troihus, lifhgt understödd af både intendent och trafikdirektör, outtröttligt och ofta med enskilda uppofiringar soker alhjelpa vacklande ekonomiska omständigheter hos ätven de ringaste af sina underhatvande. Också kan man vara fullt ötveriygad, att intet rubbar den kärlek och vördnad, som man städse hir uttalas för dessa förmän. En anledning till förnyade bittra anfall tr den hemska tilldragelsen vid Sandsjö den 23 Dec. Hvar och ea med känsla för lidande lihar måste djupt känna och behjerta det sorgliga i denna tilldragelse, men ej alt enskildt hat eller andra liktydande motiver göras uttall mot den eller dem, som minst äro orsaken dertill. Om man läser, granskar och jemför allt hvad som i denna k varit skrifvet, skulle man möjligen kunna tro att det är olika händelser som beskritvas, i så väsentlig mån äro de skiljaktiga: alla ötverensstämma dock deruti att Ricx är oskyldig samt mrala hårda ord mot styrelsen som häktat honom, Hvad nu det första angår så finnes väl ock mycket som talar mildrande för Riex. men två saker torde dock kunna pabördas honom åtminstone som otorsigtighet eller tanklösheter; han såg ingen gång på tin klocka och han gick uttor sluttningen med en förut innehaivande hastighet som ej längre gjorde honom till herre öfver far jen. Dock ätven härvidlag talar för honom au han kände väl till hvad som behöfdes för att på en viss väglängd stoppa farten, och denna erfa senbet hade nog ej komnut på skam, för sävidt meelötarne varit uppmöksamme på sma platty hade de det varit, skulie de ovikorliger kannåt skilja bromssignaler från stations och grndsignaler. åtskrufvat bromsarne och då hadv täget halt åtta stillustårpde hjul till, och deta på en längd af 3 å 4600 for hade utan tvuvei varit mer än tillräckligt att atideles stoppa til och med utosa grindarne. Vid ransakningen vitt nade tör båda bromsskötarne att de ej kunna urskilja bromssignalerna, hvadan de ej heller ber gagnat sina bromsar förrän de sett tåget på Sand: sjö bangård. Hvad åter angår häktningsåtgärden så hade väl rrafikstyrelsen litet eller intet med den att göra Sm pligt hkmätiet lärer intendenten på olycks stället Lållit undersökning om förloppet. Etta dess slut begär kronolänsmannen i orten del deraf, faner den innekålla sådana upplysningar att han 9 I 11 säges att den fasta sigualen (eller semaforen) endast är ämnad att utvisa om hin dör förnes på benen eler .