denna signal, som vid stationen altid är hssad, och der vanligen ej betyder fara, utan (enligt kap. 3 5 2 och 11) hinders) — alla de ätgärder, som stoppsignalen (på detta ställe och på detta sätt gilven) attordrade Riex, dem hade han i god tid vidtagit, en del af dem redan innan han sett sematorsignalen; men till backning kunde han ej, utanför grindarne, känna sig förpngtad, då detta ej får ske annat än i yttersta fara, och ej ens någon fara var honom bestämdt signalerad, utan han tvärtom visste sitt täg vara på dubbelt sätt bekantgjordt. och med stöd al revlementet måste anse spårvexlare och stationsmästare vara på sina platser, färdiga till hans emottagande. Sedan således Riex — såsom vi sökt visa, med full rätt — utom grindarne j ansåg sig ha rätt att backa. nalkades han vexein och, uppmärksam i sista sund, anmärkte han, till och med före Collin, att vexlaren telades, och fördes kort derpå törbi vexeln mot ordinarie tåget. Att han nu ej backade, det bek ayar ingen ifligare än insändaren; man kan till och med, om man vill, klandra Riex dertör, men laaligen straffa honom dertor det kan man icke; ty ätven här har han sin förmans bestämda order att trygga sig vid; han var genom order at maskiningeniören förbjuden att backa inom stationen. hvilken Collins uppgitt af ingen blitvit bestridd, än min ire vederlagd; och insändaren vet andra lokomotivförare, som fått samma förbud. Insändaren anser sig här kunna, med hänvisning till hvad han förut yttrat, tråga: Hvad bör man hellre åtala: IRiexs, en underordnads, brist å rådighet att i farans mest förbryllande ögonlick inse, att han borde bryta mot maskiningeniörens förbud, eller hr Kuochenhauers, hans förmans, långt före farans uppkomst visade brist på lydnad tor lagens t.dliga toreskrift? Och inndaren tvekar ej huru hvarje tänkande menniska besvarar frå; På beskyllningen att Riex med för stark fart för att kunna hejidas, eller med snälltågstart inkommit på stationen behöfver nu knappt ett ord spillas. Farten berodde ej på honom, som tidigare till och med än reglementet foreskref. räfflat alla honom anbefallda anstalter för dess hämmande; att dessa blefvo förgälves, berodde på vårdslöshet eller oförständ hos hans förmän samt bromskarlarne; och hvad snälltågsfarten under vägen angår, är den bestridd af det enda sakkunniga vittnet, och dock, om den förekommit. rätttärdigad af en förmans otydliga order. Svälltågstarten på stationen motsäges bestämdt af samma vittre, och äfven at andra, samt slutligen af sjelfva olyckshändelsen, då en hvar vet, att ett 19 vagnars gadståg, som med snälltågsfart kör på ett annat, hvarken nöjer sig med att krossa en vagn och skada en, ej) heller (såsom här) förorsakar en så liten stöt att eldaren knappt märker den. Insändaren nedlägger här pennan. Han har bemödat sig om att I sin framställning undvika oriktigheter; om ock några sådana skulle kunna uppvisas, qvarstår dock hufvudtaktum: att man arresterat den, som, om han ock i nåson mån varit felande, i alla sina åtgöranden dock varit X.soende af förmäns eller reglementets otydliga eller sinsemellan stridiga stadgaaden. under det de ej åtalats, som uppenbart trotsat lagens tydliga föreskrift; man har fängslat den, som i olyckans ögonblick ej hatt nog rådighet att inse att han borde bryta mot en order, under det de cj åtalats, som tör sin olydnad mot reglementet ej halt annat försvar, än att det gått tor sig så förr, eller att de trodde att det pj var så farligt. Att ett sådant misstag skett första brädskan, det måste man beklaga, men kan dock ursäkta det: men huru det skail kunna ; längden fasthallas, det förmår ej insändaren inse. Och nu slutar insändaren med en bön till allmänheten. att genom bidrag möjliggöra antkaffandet af ett juridiskt biträde åt Riex, hvilket kan nästa rättegångsdag itöra dennes talan inför den humane och opartiske domaren, som insändaren härmed betygar sin aktning, — samt med en uppmaning till den häktade lokomotiv: föraren — ifall dessa rader skulle nå honom i hans fängelse — att hål.a modet uppe och ej ötvergitva sig sjelf. -fa