nägon statens tjenst. Valen till detta stånd ske alltid genom elektorer, med hemmantalet till grund. Hvarje valberättigads rösträtt beräknas efter det hemmantal han eger, och utse valmännen inom hvarje socken inom sig en elektor, hvarefter dessa elektorer välja en riksdagsman inom hvarje härad. Vid detta val röstar hvarje elektor med så många röster som det finnes hemman inom den socken han tillhör. Flera härader kunna förena sig om en och samma riksdagsman. 110 ledamöter infunno sig vid sista riksdagen. Konungen utnämner talmän för borgareoch bondestånden. Den ailmänna andan i landet fordrade med otålighet en reform i denna så invecklade organism, och väntade sig särskildt vid sista riksdagen ett afgörande framsteg till detta mål. — Redan då 1809 ärs riksdag fastställde denna ståndsindelning, yttrade den sina betänkligheter deremot. Denna riksdagsordning hade, det är sannt, det företräde att vara uppvuxen på nationel grund, och att lemna ett starkt stöd åt landets vigtigaste intressen, handeln och jordbruket, ätvensom åt den konservativa åsigten, men fördelningen af den lagstiftande makten uti 4 stånd med särskilda privilegier, på hvilka grundades oiika sjelfviska anspråk, gynnade mera kastandan än den bidrog till ett opartiskt bedömande af de allmänna ärendena. 1809 ärs konstitutionsutskott föreslog derföre, att för framtiden inrätta tvenne kammare, valda efter olika grunder: den första efter befolkning med en representant för 10,000 invånare; den andra efter en valcensus. Detta törslag, som fruktlöst diskuterades vid tvenne påföljande riksdagar, gaf upphof till en bel rad af nya förslag, de flesta hvilande på ett tvåkam-. marsystem. Regeringen framlade äfven vid 1847—48 årens riksdag ett förslag till riksdagars sammanträdande hvart tredje år, med en första kammare vald för 9 år, men hvaraf en tredjedel skulle nyväljas hvart3:dje år och en andra kammare vald för hvarje riksdag. Under 1850—51 års riksdag gillade endast borgareståndet detta förslag, hvarefter konstitutionsutskottet framlade ett nytt, som bibehöll de 4 stånden, hvardera bestående af 73 ledamöter. Alla dessa ansträngningar ledde dock ej till något resultat, och har sålunda alltsedan 1809 ärs riksdag, som fastställde densamma, ståndsindelningen qvarstått nästan orubbad ända till denna tid. Knappt hafva ett eller annat af dessa stånd undergått någon mindre modilikation, som då presteståndet vid 1823 års riksdag måste inom sig upptaga de båda universiteternas fyra och vetenskapsakademiens två representanter, och då 1856 års riksdag medgaf åt bruksegarne att till borgareståndet utse 6 riksdagsmän. Regeringen beslöt derföre, efter 1860 års riksdag, att ånyo taga denna vigtiga fråga om hand, en fråga som utan tvifvel endast den var i stånd att föra till ett godt slut. Sedan den låtit de enskilde riksdagsmännen framlägga sina reformförslag, alltid med samma brist på framgång, afgaf regeringen nu en ny proposition. Möjlighet för dess sättande i verket, om den nemligen antogs af ständerna, var på förhand beredd, då alltsedan slutet af Juni mänad 1862 en fullständigt ny kommunalordning hade banat vägen äfven för ett nytt representationssätt. Inom hvarje län hade nemligen ett landsting blifvit inrättadt, och bestämdes dessa landsting till en vigtig del af den mekanism, som regeringen föreslog att sätta i stället för det gamla maskineriet af år 1809. Se här för öfrigt hufvuddragen af det officiella förslaget till en genomgripande reform: upphörande af all ståndseller klassindelning, införande af samfälda val, representationens indelning i tvenne kamrar; inga särskilda privilegier utom dem som hvila på val; de båda kamrarne lika berättigade; den första vald för en tid af tio är genom landstingen, och skola de valda vara minst 35 år gamla och ega en förmögenhet af minst 80,000 rdr eller en årlig inkomst af minst 4000 rdr; intet riksdagsarvode åt denna kammares ledamöter. — Den andra kammaren väljes för 3 år, i de större städerna genom direkt val, för öfrigt direkt eller indirekt enligt kommunernas beslut. Till elektor till andra kammaren kan väljas hvarje medlem af kommunen som har jordegendom till 1000 rdrs värde eller ock en årlig inkomst af 800 rdr. Ingen valcensns för valrätt i första graden. Ingen kristlig trosbekännare är utsluten lrån valrätt; valbar är endi:st den, som bekänner sig till den evangeliskt lutherska läran och fyllt 25 är. Ledgsmöterna erhälla ett arvode af 1200 rdr för hvarje riksdag. Riksdagen sammanträder årligen den 15 Januari; konungen kan ej åtskilja den förrän efter 4 månader, med mindre än att samtidigt påbjudas nya val till den ena eller andra kammaren, eller för båda på en gång. Lagligt beslut ästadkommes genom att båda kamrarne derom öfverenskommea, med undantag af frågor rörande bevillning, banken och riksgäldskontoret, då, om ej öfverenskommelse på annat sätt kan träffas, de båda kamrarne rösta gemensamt, och majoriteten afgör frågan. Liksom man sett, att första kammarens medlemmar, enligt detta officiella reformförslag, väljas af landstingen och stadsfullmäktige i de större städerna, föreslogs uttryckligen inrättandet af ett kyrkomöte. Sedan man decentraliserat den civila förvaltningen, vill man derigenom äfven frigöra grundvalen för den blifvande representationen, genom att åt ett sådant kyrkomöte förbehålla den direkta ansvarigheten för alla Anns — NE 1