Ryssland och den Asiatiska verlden. En artikel, hvilken för icke längesedan stod att läsa i Moskauer Zeitung?, på samma gång tidningen meddelade underrättelse om de kaukasiska bergsfolkens fullständiga underkufvande, uttalar sig mycket oförbehållsamt om Rysslands förhållande till den asiatiska verlden. Det heter deri. Ryssland har tvenne gränser; den europeiska, hvilken är 3000 verst, och den asiaiska som är 13,000 verst lång, och räcker den sistnämnda från Donaus till Amurs mynning. I Ryssland är förnärvarande den åsigt förherrskande, att vi å ena sidan icke kunna uppgifva Polen, utan att prisgifva vår europeiska gräns åt alla möjliga eventualiteter, och att vi å andra sidan måste bibehålla oss i besittning af det kaukasiska näset, om ej rikets hela sydliga gräns från Odessa ända till den kinesiska linien skall blottas — oafsedt de glänsande utsigter, hvilka besittningen af detta land öppnar för oss i framtiden. Det kaukasiska näsets oeografiska läge erbjuder oss ett medel att en gäng politiskt och kommersielt beherrska den asiatiska verlden: ja detta medel skulle lägga sig än tyngre i vågskålen, om en gång Kaukasiens vestliga kust skulle falla i händerna på en stor sjömakt. Under det att vestliga Kaukasien genom ångans tillhjelp inom några dagar kan uppnås från Malta eller Toulon, kunna viifrån den östliga, den Kaspiska kusten intränga i hjertat ar Asien. Med en jernväg från Poti till Baku blir Astrabad en curopeisk stad likeom Odessa. Den europeiska egaren af Kaukasus kan göra sig till absolut herrskare ötver det as:atiska Turkiet, Persien och länderna på andra sidan Kaspiska hafvet; han kan uppnå Aral-sjön och AmuDarja (de gamles Oxus), längsmed hvilka hans skepp och expeditioner framkomma