nast oss obetydliga individer, utan hela kommu nalstyrelsen härstädes, icke på ringaste grund at! sanning och rättvisa, utan med blott ledning ai lösa suppositioner. tillkomna genom att med tkefva ögon och ensidigt omdöme läsa mellart: raderna. Insändaren, på samma gång han sjeli uppträder såsom anklagare och domare, nedkal lar öfver oss allmänna opinionens dom. med hvilken sednare vi utan tvekan förklara oss nöjde. förutsatt att denna allmänhet först blir upplyst om verkliga och sanna förhållandet med det. klandrade transaktionen. Vi tillåta oss för detta ändamål afgifva följande förklaring: Det är allmänt bekant att, alltsedan lagstift ningen tillät sådant. bolag i en stor del aft rikets städer bildat Ög för ofvertagande af all brän vinstförsäljning i ändamål att med uppoflring ai egen möda och besvär för kommunernas allmänna gagn och bästa tillgodogöra den derat härfly tande ganska betydliga imkomsten, och detta har ansetts icke allenast lofligt utan till och med berömligt. ehuru en ganska ringa del af denna in komst kommit länens hushållningssällskap til: odo. förmodligen at det välgrundade skäl. att hushållningssällskapernas målsmän ansett frukten at enskild företagsamhet och välvilja bör: vara från dess anspråk tredlyst, synnerligast då den användes till de särokilda kommunernas ge mensamma gagn. Det kan väl icke antagas ati landstinget. som vid sednaste riksdag tillades ev terligare !;sidel at städernas väl behöfliga in omst at bränvinsförsäljningsskatten. utom der Ys:del som hushallningssäliskapet förut dispont rar. har bättre rätt än det sednare. hvadan et klander i detta hänseende är lika obehörigt nu som törr. Atven i Sala hade för 6 år sedan ett bolag bil dats i ofvannämnde syttning, hvilket bolag. at dåvarande konungens befallningshatvande tillerkändes företrädet. såsom mera gagneligt för korumunen, framtör några enskilda spekulanter Å samma föorsäljningsrättigheter, hvilka dertöre bjudit en betydligt högre atgitt. Detta konun ens betallningshalvaudes utslag, som efter an örde besvär af motparten. ätven at Kongl. Maj: fastställdes. innetattar, efter vårt törmenande, et: tydligt medzifvande att stadskommunens fordei borde befordras, ätven fastän länets hushållnings sällskap derigenom gick miste om en högre inkomst. Insändaren. i den offentliga moralens Eränkta namn, ådagalägger dock motsatta åsig ter; lan tror att kommunalstyrelserna äro till satte. icke tör att varda sig om och befrämj: egna kommuners rätt och bästa, ut n för att mes uppofiring at möda och besvär draga ihop så mycketsom möjligt till länens landsting och hus hållningssällskaper. Värt upptwädande, i förening med rådman J A. Ekstedt. vid sednaste upplåtelse af bränvins försäljningsrättigheterna härstädes, atsåg, vi er känna det villigt, att bereda staden en mkomst hvilken landstinget och hushåilningssällskapei icke skulie kunna hatva hvarken lagligt e ler mo raliskt anspråk att dela. Vi erbjödo oss derför att, emot den i lag stadgade minimiafgiften. di vertaga alla försäljningsrättigheterna, med för bindelse i ötrigt, att till staden afstäå all netto behållning som genom vår disposition af dessa rättigheter kunde inbringas. Detta anbud govdkändes af stadstulimäkvge och antogs at mag straten. men aislogs af konungens betallningshal vande, af det skäl. att iandstinget och hushåll ningssällskapet ansågoskomma att erhålla för i ten andel uvi behållningen. Konungens betallningshafvande förordnade der jemte, att, derest vi ej ville åtaga oss en försälj) ningsafgift at minst 15.600 rdr. samtliga rättig heterna skulle ä anklion utbjudas. Emellerud hade tiden så langt framskridit av det nu biott återstod on månad tills rättighetern: skulle tillträdas; hvilken tidsutdrägt det ej ståt i kommmnalstyrelsens törmåga att törekomma enär konungens befallningshafvandes stadfästelse å törstaget ull forsöäljningsställenas antal, son häritrån afgick den 18 Maj. ej meddelades ma istraten törr än den 13 Juli; och då konungens efallningshatvandes resolution å vårt och radman Ekstedts anbud, som härtrån ingick den Augusti. törst hitkom den 27 samma månad. Hvar och en. aldrig så litet bekant med en dyJik. på många ställen spridd törelses beskafttenhet. och hvilka förberedelser fordras för dess be drifvande, skall säkerligen inse, att de spekulanter som ej på förhand kunnat förhyra lokaler antaga betjening, anskafla nådiga inventarier oc! förlag, svårligen kunde vidblifva är mindre öka ett anbud. som atgifvits under fömtsättning a! ett tidigare svar. Då vi till föjjd häraf nödga des draga oss tillbaka. och auktionen utsattes. sa fort lagligen ske kunde, till den 20 September således endast 10 dagar före tillträdet, borde det åtminstone ej lägvas oss till last at vi ändock förmådde. genom ölverenskommelse med bolaget Barck komp... som föregående 3:ne åren mne haft samma rättigheter. och nu var den end: möjliga spekulanten, att förskalla staden en så betydlig gatva som den, hvilken nu utgör föremålet för insändarens almnd och ilskna bitter: het. Endast och allenast genom vår mellankoms. blef anktionsanbudet, i och för sig. icke heller så utomordentligt lågt, da man besinnar, att det uppgick sammanräknadt till mer än tre ganger den i författningen bestämda minimiafgitten, nem ligen för de trenne fö äljningsaren 23.400 rdr hvaraf landstinget och hushållningsssällskapet sammanlagdt erhåller 9360 rdr. Ehuru vi i saknad af bestämda uppgifter, ej kunna till siffran uppgitva det, våga vi ändock åstä, att i en stor del andra städer, afgiften tili andstingen och hushallssällskaperna utgå till ett vida lägre belopp. relativt till den verklwa inkomsien at bränvinstörsäljningen, än hvad händelsen är i Sala. Bewiäftande insändarens mer och mindre vördsamma hemställanden till konungens befallningshafvande i länet, till laedstinget och hushåll ningssällskapet i Westmanland. hysa vi den förhoppning, att dessa respektiva auktoriteter. utan att taga intryck af skandalskritvarens illvilliga råd. på ett sig värdigt sätt komma att behandl: kommunalstyrelsen i Sala och det nu rikskunnigt blitna ärendet. rör egen del hemställa vi till staden Sala, att den med förakt bemöter den äreförgäme insänåaren. som velat draga skymt ötver samhället. och öll hrr stadsfuöllmäköige, att de gitva smädeskritvaren en vältortjent baklexa. med att vid domstol tilltala honom för brott cmot tryckfrihetsförordningen. Vi hade icke ämnat besvara det oberättigade anfallet af en anorym insändare, men sedan Attonbladets redaktion, i ett sednare nummer aft sin. tidning syne a deråt lemnat ett oväntadt godkännande. hafva vi, at aktning för denna publicistiska auktoritet, ansett ett försvar vara påkalladt. Vi förklara oss dock icke vidare ämna iorttätta en så olika strid, der var motståndare, såsom okänd och saknande all aktning tör andras heder. kan tramkasta hvilka osanna och skymtliga tillvitelser som helst. Sala den 16 Januari 1865. Joh. IHomsyren. P. Nordstedt. Rörande samma ämne ha vi deseutom från 71864 års stadsiullmäktige? i Sala mottagit följande I Gonmä!e å den i n:r 3 of Aftonbladet för den 4:de i denna månad införda artikel, under rubrik