Resnitatet af den Sohenkelska kättareprooessen i Baden. Alla stiftssynodernas förklaringar i Schenkels sak äro nu afgifna och ha utfallit sålunda: : Af 26 synoder ha 17 med bestämdhet förklara! sig i den protestantiska lärofrihetens syfte; 9, af hvilka dock 2 såsom fullkomligt oklara och vacklande ej kunna räknas. alltså strängt taget 7, ha mer och mindre förklarat sig mot Schenkel. Minst tvåtredjedelar af synoderna ha sålunda gillat Schenkels frikännelse. Resultatet blir detsamma, om man beräknar de särskilda rösterna. Schenkel har sålunda för sig landets reoering, öfverkyrkorådet, universitetets teologiska fakultet och två tredjedelar af stiftssynoderna. Man inser nu hela orimlighelen af det anspråk, som en clique af pie tistiscka prester har djerfts framställa, att nemligen en man skulle afsättas från sitt embete, hvilken har sympatier hos en så öfvervägande del af lundets befolkning. En minoritet skulle sålunda stifta lag för en mer än dubbelt starkare och bättre qvalifi cerad majoritet! Och ändock pocker denne minoritet fortfarande och klagar öfver oförrätt, såsom den der ej kan beherrska majoriteten; klagar och pockar, ehuru inger menniska af majoriteten sätter ifråga att på något sätt hindra miuvoriteten i att fritt ut tala och utbreda sina åsigter, då denna deremot nödvändigt vill lägga munkafle på majoriteten. Förhållandet är karakteristiskt, säsom visande hur långt en inrotad vana alt orättmätigt herrska kan leda menniskan. Och om Baden ej tillkämpat sig en fri kyrkoförfattning, så hade den troligen ej beller haft betryggad lärotrihet. Andra länders majoriteter mäste ännu nöja sig med att beherrskas af andliga minoriteter. Hur länge?