hvarje skoledag efter slutad läsning mwmst 2:ne timmar exercera ungdomen. så länge årstiden sådant medgaf. Skolorna skulle ställas under nspektion ar någon aldre bildad man i orten. Genom en sådan anstalt borde hvarje yngling vid 16 års ålder hafva undfått den grad ef borgerlig bildning, han nu i allmänhet saknar, och derjemte hafva lärt att ledigt bära sin kropp. att säkert vända sig, att stadigt röra sig, både enskildt och i trupp, att förstå kommando-ordets mening, samt att känna och förstå lagarne för krigslydnaden, som borde tillika med en militärkatekes utgöra delar af dess skolkurs. Geväret kunde hittills begagnas af trä. till tyngden afägdt efter olika styrka och krafter. Från 1 till och med 20 året skulle ynglingen hela sommaren alla helgdagar före gudstjensten exerce ras 2:ne timmar vid kyrkan af dertill utur armen förordnadt betäl. Etter omständigheterna kunde flera socknars beväringsynglingar turvis sammandragas vid en kyrka till öfningars verkställande, utan statens betungande med något underhåll. Gevärets kännedom och färdighet i dess behandling skulle under denna öfning bibringas; målskjutning ordentligen läras, och de begrepp om fälttjenst, som uti skolan blifvit meddelade, kunna praktiskt öfvas. Men under loppet ut denna riksdag blef Anckarsvärd så upprörd och förbittrad öfver riddarhusets beslut i mötes-passevolansrågan, att han i ett ytterst häftigt föredrag rklarade att han ej mera ansåg sig böra deltaga i riksdagsförhandlingarne samt återlemnade sin polett. Vid tvenne andra tillfällen har Anckarsvård gjort en dylik abdikation från det politiska lifvet. Sedan han år 1830 tillsammans med Kichert utgifvit ett Förslag till nationalrepresentationens ombildning och 1833 sin Politiska trosbekännelse? till besvarande af de engrepp, som mot honom blifvit gjorda, förklarade han offentligen, att han godvilligt afträdde från den offeniliga verkningsbanan? tilldess en föränåring i våra representativa former vore ernådd. Icke destomindre uppträdde han sedermera vid 1840 ärs riksdag, der det, som: bekant, lyckades oppositionens goda kombinationer vid bävkmansvalen att beherrska utskottstillsättningen och göra Anckarsvärd till o-dförande i konstitutionsutskottet. Då det kungliga representationsförslaget föll vid 1850—51 ärs riksdag, förklarade Anckarsvärd ånyo, att han för allo toge afsked från det politiska lifvet — der vi likvisst långt sednare finna honom verksamt, bland annat och till sistone genom sin bekantr motion i norska frågan, i aiseende på hvilken det dock är bekant och rättvisligen bör erkännas, att den åttioårige gubben icke ville något ondt eller på förhand syftade så långt, som de: hvilka stodo bakom och begagnade sig af den politiske veteranens aktade namn. Heder och ära åt detta namn! Heder oct ira åt den man, som under sin bästa mannekrafts dagar låtit så månget varmt, frimo-. ligt och väckande ord ljuda, icke blott inom riddarhusets väggar, utan öfver land oct rike! Heder och ära åt den gamle, son icke af årens tyngd fördes till likgitighet eller till pessimism, såsom eljest så otta är fallet med dem, som länge kämpat och ick: nätt de önskade resultaterna, utan som ännu alltid bevarade intresset, hoppet, ja illusionerna. Ty långt bättre än den visdom, som i lifvets strider lärt sig alt se allt i mörk och att hoppas på intet, fr att bevara illu sionerna till grutvens rand, och att, om man; också icke kan ha den ringaste utsigt at: helsas för segrare, kämpa med varmt in-; resse till sitt sista audedrag! ————— UR j