ovanligt, och den döende hästen drogs endas! något åt sidan och lemnades så at sitt öde. På återvägen förbi samma ställe, ett par timmar sednare, funno vi hästen ännu iggande qvar, men — öfverhöljd af påklistrade afliscer och annonser af alla storlekar och färger. Få städer äro lättare alt hitta uti än den nyare delen af Newyork. Längs genom staden löpa på lika afstånd från hvarandra, i norr och söder, parallelt med East River och Hudson, elfva avenyer, som hvardera bär namn efter sitt ordningsnummer från East River räknadt. Dessa avenyer skäras äterigen vinkelrätt och på lika afstånd af gator, som äfvenledes åtskiljas genom sina ordningsnummer, från 1:sta gatan tätt vid den gamla stadsdelen, till 130:de gatan, ;ångt nordvardt om Newyorks nyanlagda charmanta Central Park?); och i de trakter, der staden ännu ej finnas annat än på kartav. Husen på dessa tvärgator numreras från femte avenyen åt ömse sidor, och namnet vest tillägges de gatudelar som ligga vester om, och ost de som ligga öster om nämnde aveny. Det är lätt att inse nyttan af detta arrangement i en så stor stad som Newyork, der många tusende främlingar ständigt uppehålla sig på genomresa. Byggnadsstilen i Newyork skiljer sig föga från den i större engelska städer vanliga. Tomternas höga värde gör, att husen, kanJske ännu mera än i stora europeiska stäIder vanligen är fallet, likasom stå och trängas, och söka att i höjden taga sin skada igen för hvad som nekas dem i front mot gatan. Alla hus som jag såg under byggnad vid de förnämsta gatorna visade en ragad af hvit amerikansk marmor. Så allmänna som eldsvådor äro i Newyork — ty jag tror knappt att någon natt under vär dervaro förgick utan att himmelen reflesterade skenet af åtminstone en sådan — bör det ej dröja länge innan hus af marmor komma att utgöra pluraliteten i Broadway, Femte avenyen — Newyorks fashionablaste gata och Wall Street — de stora törsäkringsoch bankbolagens gata, der mammonsdyrkan rest sina ståtligaste tempel. Det säger sig sjelf, att i ett land likt Norra Amerika, der all handel måste finna sig i nödvändigheten att puffa och söka slå an på folk, butikerna skola vara storartade och lysande. Somliga af dem ha ock kolossala imensioner, och jag har hört uppges, att hyressumman för många af de vid Broad way belägna betydligt öfverstiger 100,000 rdr pr annum. Man kallar dem ock aldrig i Amerika vid deras engelska namn — shops — bodar, utan i stället alltid stores magasiner. Som du vet finnes i Amerika ej någon statskyrka, och i detta ireligiöst hänseende så ytterst fria land står det hvar och en öppet att bekänna hvilken religion som helst — eller ingen. Jag tilltror mig ej att bedöma, i hvad mån detta uraktlåtande å statens sida att ombestyra, att för de fattigare och mera hjelplösa samhällsklasserna något relisviöst etablissement finnes, kommer att skadligt inverka på nationen. Hvad som ännu så länge i det tunnt befolkade och rika landet, der knappt hvad man i Europa förstår med fattigdom finnes, ej visar sig vara någon brist, skall måhända te sig i en annan dager, då vestern en gång upphör att i öppen famn mottaga alla dem. för hvilka deras gamla hemland ej har ari eller bröd. Men, som sagdt är, jag lemnar det kapitlet ät visare hufvuden. Som jag emellertid trott det kunna intressera dig an :å en id om den splittring i sekter, som eger rum i Norra Amerika, så följer här en förteckning på huru de af det egentliga Newyorks inemot 300 kyrkor, som jag kunnat få reda på, äro fördelade mellan de olika lärorna. 45 tillhöra protestantiskt episkopala läran; 31 methodist-episkopala; 30 presbyterianska; 27 baptistiska; 23 romersk-katolska; 20 holländsk-reformerta; 16 mosaiska; 8 congregationalistiska; 6 lutherska; 4 retorm. presbyterianska; 4 universalistiska; 4 förenade presbyterianska; 4 afrikansk methodist-episkopala; 3 förenade reform. presbyterianska; 3 vännerna (qväkarne); 2 methodist protestantiska; 2 unitarierna och 2 tyska reformerta läran. Dessutom finnas en massa smärre sekter med hvar sin kyrka. men med så egna namn, att jag knappt törs försöka öfversätta dem. Deribland äro välska congregationalister; välska methodist-congregationalister; förenade bröder; förenade protestanter; 7:de dagens baptister; primitiva kristna; 2:a advents-kristna; anhängare af sekten Nya Jerusalem m. fl. Då man hör talas om alla dessa bekännel ser med de mest egna och sällsamma namn, är man frestad fråga, hvarthän Kristi lära iagit vägen! 1 ON nm bo. ee vv FF oR IT RR t Man läser i Helsingfors Tidningar följande poem af den bekanta signaturen Z. T. (Zacharias Tonpälius)y: