2 RR i t v re ku I yttrande af sitt bifall till representationen. ICRISSOR: Rättegångsoch Polissaker. I anledning af professor Fornanders förliden fredag uti denna tidning införda artikel med öfverskrift En ny uppfinning och en anmärkningsvärd polisåtgärd, och hvari professorn förmäler att han en afton nyss förut, under det han isim bostad, en trappa upp uti huset n:r 50 vid Drowu ninggatan, var sysselsatt med den nya uppfinningen eller att vid lampsken och dermed kombineradt ljus från de obetäckta tfonstren måla en tafla. sitt eget porträtt i naturlig storlek, dels tatt besök af en poliskonstapel, som helsat från kommissarien att prolessorn skuile fälla ned rullgardinerna, emedan en hop nyfikna personer stannat utanför på gatan, dels sedermera på natten, då han ånyo dragit upp gardinerna och återtagit sitt målningsarbete, bhivit deri störd genom smattrande på föonsterrutorna, likasom om sand kastats emot desamma, hvarvid ban, som skyndat att se ut, endast observerat tva manspersoner, klädda såsom poliskonstaplar, har 1 iörgår och 1 går hållits förhör i poliskammaren med konstaplarne n:r 53 Wickström och nir 45 Beckman, hvilka vid ifrågavarande ulltällen hat patrulleringstjenstgöring på den delen at Dio nnggatan, hvarest protessor Fornander har sim Lonming Protessorn, som på kallelse bivistade första förhöret, algaf om lorloppet at det pas serade en ungefärligen hka lydande berättelse med hvad han uti udningsartikeln om saken an: fört och vidhöll att konstapeln helsat iran polskommissanen. På tillträgan om konstapem vid helsningens tramtorande på något sätt torhallit sig ohorviskt, svarade prolessorn att så icke vant händelsen samt tillade att han med sin artikel i Attonbladet alldeles icke alsag något klander emot polisens tjenstemän och betjening, utan endast mot principen. Poliskonstapeln Wickström, hvilken varit den som avmodat professorn att nedtäila rullgardinerna, togs derpå i torhör och berättade aut han, som under sin patiullering sett en tolksamling at omkring 50 persuner utanför protessor Furnanders bostad, skädande upp ät dennes starkt belysta fönster, också några ogonbiick stannat, tor att göra sig underrättad om hvad som var å färde, sawt då varse bluvit protess Fornander, än sullastacende tramtör en malmmng, än gående iram och tillbaka, hvilket allt forefallit konstapeln, liksom de öiriga åskädarne, något kuriost. Da tfolksamlingen, som allt mer och mer okade sig, upptog hela trottoisen och en del at gatan, ull under 10r wafiken, men 1 ötrigt icke torhöll sig oskickligt, hade konstapeln hemställt till kanshsten i polsdomstolen, Lund, hvilken kommit gående, om icke, tör att tå tolket att skingra sig och passar gen å trottoiren samedelst iri, protessorn borde ombedjas att släkpa ned sina ga.diuer, hvuket hr Lund gillat, hvarpå konstapeln tor detta ändamål uppgätt till protessorn; och påstod Wickstrom att San icke helsat trån kommissarien, utan ifrån polisnotarien. Kanslisten Lund vitsordade Wickstroms uppgifter, men fritog sig het och hållet ilrån att ha anmodat honom att gå upp till prolessorn, ännu mindre att framföra nagon helsning. Rörande sandkastandet emot professor Fornanders fönster hölls derefter undersökmng, hvarvid hr Fornander, som upplyste at han straxt efter det han hört rasslet DE fonsterrutomna nedtällt den ena rullgardinen, nu ville påsta, att han aldrig uppgitvit att det varit poliskonstaplar, som sålunda törtördelat honom, samt förklarade på trågan om de tvenne personer, hvilka han vid detta tilltälle förmärkt nedantör fönstret, varit klädda uti poliskonstapelsuniform med kappor, att de hatt mössor och rockar. Konstapeln Beckman. som till kl. 1 på natten par trullerat å den till Klara polistrakt hörande ötra delen af förutnämnda gata, hvarest professor Fornander bor och der blott en konstapel i sender går på patrulleringslinien, hördes nu. Han hade mellan kl. 12 och !4. under hvilken tid ofoget skulle skett, passerat förbi prolessorns fönster, för hvilka rullgardinerna då varit uppdragna. samt sew ett par civilklädda personer stå nedanför å trottoiren och på den motsatta ännu två andra. hvaraf den ena var hyrkusken Ljungman; då konstapeln efter en kort stund kommit tillbaka, hade den ena af professorns gardiner I varit nedsläppt, hvadan således sandkastandet försiggått medan poliskonstapeln varit borta. Hr Ljungman. som i gar upplysningsvis hördes. sade sig ha varit stadd på väg till sitt hem, men icke givit akt på om någon kastat något uppåt hr Fornanders iönster, Undersökningen afslöts dermed att konstapeln Wickstrom, ehuru. sås.m polismästaren yttrade, han vid ifrågavarande tilltälle handlat i ordningens intresse, då han etter sitt bästa förstand sökt förekomma folksamling, dock förständigades att. då det icke var destomera brådskande. ailtid inhemta förhållningsorder af vederbörande forman. — Likaledes har i poliskammaren hållits un dersökning angående det uti tidningarne om. nämnda törbållandet att en poliskonstapel här omartonen skuile å Stora teatern. då operan Norm gafs, nedtystat en af spektatörerna vid dennes ca tervaktmästaren Blomqvist och en uppassare, vic namn Carlson, ha som vittnen afhörts, och båd: intygade sammanstämmande att konstapeln nn 42 Holm, hvilken är den som anmärkningen af ser. först sedan vaktmästaren måst sjelt hyssj åt den efter slutet af de allmänna bifallsruper ännu högljudt skrikande personen. höfligt och utan att, såsom det uppgifvits. begagna svordor tillsagt denne att upphöra med sitt idkeliga 10 pande. — Till ransakning vid rådhusrättens fjerde af delning förekom i går målet angående förre kom mimistern Gutsaf Welander, angifven för sveklig iorfarande. Af de inkallade måisegarne infann sig blott en, rådmannen i Waxhom C. P. Juhl. berg. till hvilken Welander vid torhöret åter stäilde den guldklocka med dithorande kedja som han af Djurberg tillnarrat sig. Malet upp sköts för de uteblilna må:segarnes inkallande tl nästa rättegångsdag.. — Såsom i går uti korthet omnämndes, ble samma dag kommuss onären Levy Meijer. ick Ludvig Meijer. som hans namn af misstag in flot, af polisstyrelsen dömd att. för försäljning el af utländska lottsedlar. böta 100 rdr. jer var. om han det gittade, ålagd att med