att skydda staten, och den mest krigiske skalden skulle för ögonblicket vara den ädlaste moralisten. Ar denna anledning måste vi, om vi vilja redligt bedöma ett snilleverks moraliska intention, taga i betraktande den tid, på hvilken det skrels och de syften, hvilka det tjenade. Men effekten at alla framstående snilleverk skall kännas i tider långt bortom förf:s längsta synvidd och leda till verkningar som hans djupaste tanke ej förmådde atta. Det öfverseende vi i det hela tvingas att, astivgen vi vi!ja eller icke, egna alla arter af smillei deras ethiska sylten, torde anses röttfärdigadt. då vi anmärka det faktum, att ett framstående snilles alster utgöra en del sf den stadigvarande besittning, som civilisationen mediör från tid till tid — att det goda törblitver och det onda förgås. Tog ätven den förfa:tare, som på sin egen tid gjorde den största skadan, och i den mest lättsinniga anda, genom skrifter, hvilkas smile ingen kan förneka — jag menar Voltaire. Näval, icke ett ärbundsade har förflutit sedan ban slutade sin långa bana, och sällsamt nog är den stora massan ar de verk, som mest upprörde hans tid, redan föräldrad och oläst. Den mest slösanle qvickhet har icke kunvat hindra La Pucelle från förakt; den mest skarpa och bitande ironi har icke förmått undergrätva en endu af den kristna trons gruudstenar. Hvad är af Voltaire eom fortfsr att vara populärt och allmänt läst? Jo, skrifter. som antivgen äro oskadliga eller moraliskt goda: skolböcker, sådana som Carl XII och Peter den store, det törsta utkastet till samhällets historia i SLEsprit des Moeurs, anständiga tragedier, iörfattade med en konst, som kritici rekommendera till snillets studium, och öiverflödande af moraliska grundsatser, hvilka lärare inprägla i ungdomens minne, samt en allmän protest mot fanatism och bigotteri, mot förtryck och god:ycke. Ja, ätven hvad bans filosofi angär, så medan hans anfalisredskap mot den kristna uppenbarelsen till den grad förmultnat, att de icke utgöra hörnstenen till något sedan upprätt dt system, har Frankrike Voltairce ihärdiga arbete att tacka lör kännedomen af newtons SPrincipia, från hvilken det sedan ledt sig till så många egna upp: täckter. Och äfven på detsärskildta stridsfält, der han kämpade med den otrogne mot korset, så, medan ingen opponent mot kristendomen nu upptager ur stoftet dessa lätta pilar, hvilkas spetsar nu äro brutna, använda till och med prester den tunga klubbs af bevisning, hvarmed hap nedslog Diderots atheism och försvarade dessa tvenne sauningar, som utgöra pelarne i hvurje tempel öd gudomens ullvaro och själens odödliget. Å andra sidan är det anmärkningsvärd buru mycket äfven misstagen hos en stor författaie tjena till sanningens befrämjande genom att stimulera energien hos dem so. opponera sig mot misstagen och derunder framkalla nya idger och ästedkomma ny: upptäckter. Det har utan ötverdritt blivi yuwradt ef sir William Hamilton, att der man, som gitvit hela Europas tilvsofi en ny impuls och riktning, och till hvilken man, me delbart eller omedelbart, måste hänförs hvarje följande framsteg inom den filosotiske spekulatiouen, var David Hume? Oct detta mindre till töljd af deavhängare har värtvade, än af de motståndare han fram kallade. Denna omstävdigbet leder tillbe kräftandet af det försåndiga uti en full ständig tolerans för alla äsigters frihet. On någon malplacerad välvilja i atsigt had undertryckt publicerandet uf Humes skep tiska teorier, i anleduiog af den skada de för ögonblicket kunde göra, skulle den på somma gång batva undertryckt alla dess stora ergumenter för en odödlig själ ho menniska , hvslka utvecklat och iörädla hela tankens verld. Kant skulle baiva fort farit i sin dogmatiska slumn:ert; Rei skulle fortfarit att stilla och berked ligt hänga fast vid Locke, och Condilluc n.aterialism måhända ännu herrskat i Fruuk rikes skolor. Hvad skulle vi vetati dag, om snillet ick hatt trihet att gissa, rätt eller orätt, unde den länga gärdagen? Det hur yttrats or Plato: fom han icke hade misstegit sig skulle han uträttat mindre.s Detta yttrand ötverdritver icke, utan säger snarare för I tet. Ty man kan snarsie säga om h arj stor man, som han icke hade misstagit sit skulle han icke uträttiat något.?