TATARNES SON. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tell. Herlog, som kunde både höra och se mera än folk trodde, när han var nykter, gick emellertid oftare än förut på besök bland grannfäderna, drack en panas6 här, en annan der, kom hem sent och slog sig då mindre på att vara stillsam än han tillförne varit. Ått han just bar på någon hjertesorg, det var dä något som endast förtalets skärpta blick kunde upptäcka; men visst var, att då han kom hem full ibland, hade han ryck af oregerlighet, som kunde kommit sjelfva Niklas till heder, ifall han utlärt sådant. Ja, Herlog kunde då och då äfven ge hustrun en vink om hvad som sades, hvarpå följde häftiga ordvexlingar och något som liknade sig till oväsende. Det fanns de, som efter sådana nätter i lillekammarn hade hört Herlog om morgonen beklaga sig öfver sin manstarka hustru; men det var sådana, som visste allting som aldrig hade inträffat. Derutinnan åtminstone var hon fri, som det svagaste barn. Nu när husbonden först började bli rätt svår och. oregerlig och söp upp de svårt förvärfvade fattiga styfrar, som flyta in i bondens taskbok, återupptog svärfadern det nedlagda förslaget att förmå honom gå ut 1 egen hand och skaffa sig arbete och icke li en skamfläck för slägten och socknen. Men den gången var icke Herlog i sinne att höra på hvad han så mildt och undergifvet hade lyssnat till, då Margreta under hans sjukdom talade derom. En däg då Herlog kom halffull åkande i en blåmäålad kärra från ett väg-sammanträde, der både han och svärfadern varit, tick han den. histen, uppviglad af Niklas som ) Se A. B. nit 1—8 och 8—10