vid alla befordringar, och att såväl den civila administrationen som armån och flottan styras af män, hvilka icke ha minsta begrepp derom. Morning Star kastar till stor del skulden på borgarståndet för att förhållandet är sådant, emedan det icke har mod att bestämdt uppträda mot aristokratien; men tidningen hoppas, att en förändring i detta afseende snart skall inträda. Äfven de kyrkliga förhållandena omtalas, och derom heter det: ?Kyrkan är, lika väl som armån och flottan, korrumperad genom eristokratiens öfvervägande inflytande. De bästa platserna tillsättas icke med hänsyn till kandidaternas religiösa ifver, moraliska vandel och kunskaper, utan det enda, hvarpå göres afseende, är om de äro af förnäm familj och ha en högadlig slägting, hvars önskningar man icke vågar motsätta sig. Ringa begåfvade män, som hvarken i fromhet eller bildning — så mycket kan man utan skandal säga — intaga första platsen, äro i besittning af alla feta pastorater, medan det arbetande klerikala proletariatets massa lider nöd... Man skulle tro att den sam fundsklass, som framför någon annan bekänner sig till den ortodoxa läran, skulle beskydda sin kyrkas inkomster mot missbruk; men den har blott utmärkt sig för den samvetslösa ifver, hvarmed den sörjt för att kyrkans rika inkomster gå i aristokratiens fickor.? Jecke en gåug domarekallet, fortfar tidningen, har kunnatundandraga sig aristokratiens förpestande inflytelse. Denna allestädes närvarande sjukdom har genomträngt det engelska samhället i alla riktniogar. Det är omöjligt att denna feodalprincip, som lägger hela makten i händerna på en privilegierad kast, medan folket endast tått behålla rättigheten att betala skatt, länge kan fortfara i en tid, då den på arbetet grundade handeln nått ett sådant omfång, att aristokratiens rikedom trädt i skuggan derför. För denna utveckling måste den gynnade klassens privilegier i en snar framtid försvinna.?