röra ända intill och fästas i väggen, hvarigenom rummet vid tillfälle at behof kan alldeles frigöras ifrån belamring af redsk: p. Isynnerhet vid soldatundervisning, der det gäller att inplanta riktig föreställning om betydelsen af samverkan, är det af vigt av hafva riklig tillgång på redskap, så att alla l. deltagarne eller åtminstone hälften kunna befästa hvar sitt redskap och utföra ifrågavarande rörelse i samma ögonblick och på gifvet kommando. Den första rörelse, som vid afslutningen gaf anledning till anmärkning, var utförandet at Färdigt-gevär!? Soldaterna utförde emellertid detta ?grepp? enligt reglementet, hvadan anmärkningen sålunda egentligen träffar detsamma. Enär färdigt-gevar!? afser att sätta sig i motvärn till en ovän, så kan det ej vara rätt att börja rörelsen med ögats och hufvudets vridning ifrån motståndaren, utan bör både blick och hufvud törst riktas åt tienden och ej lemna honom förr än han är tillintetgjord. De rörelser som härefter följde voro de af doktor Hartelius systematiserade, och hvilka redan länge varit upptagna till utförande vid båda gardenas gymnastik. Karakteren å detta system är få kommandoord till många och väl valda rörelser, hvilka liksom vecklas ur hvarandra. Det sätt hvarpå soldaterna utförde dessa rörelser var i hög grad tillfredsställande för hvarje vän af gymnastik och uppdagade öfver all förväntan hurusom äfven folk med gröfre manår och af mindre litterär bildning kunna fatta och göra sig till godo det estetiska element, som gymnastiken i så rik mån innehåller. Såsom rörelserna här utfördes voro de verkligen sköna och ett högst obehagligt afbrått intädde då desamma aflöstes af några enligt reglementet, hvilka först kommo till utförande efter en lexa af 6 å 7 kommandoord. De försigtighetsmått, som begagnades vid soldaternas språngöfningar och hoppning, voro öfverdrifna. Soldaterna hoppade nemligen öfver hinder af omkring en alns höjd och på andra sidan om hindret hade man utbredt mjuka dynor. Ett sådant förfaringssätt är orimligt, ty känseln, som utgör en så väsentlig ledning för gymnastisk rörelse, blir sjelf vilseledd genom den obestämda och orediga karakter, som tillhör hvarje mjukt ämne. Gymnastiken är ju till för att härda soldaten och får sålunda ej använda dynor, ty detta är att bortklema honom. En kraftig soldatfot tål nog vid att komma ned på sjelfva golfvet ifrån ett alns högt språng, allra helst om förberedande öfning ej blifvit öfverhoppad. Sol-l4 daten bör alltså vid gymnastik ej hafva någon dyna om icke i sin egen knäled genom densammas uppöfvade spänstighet. !l Dessutom torde ihågkommas att dyna eller madrass för hoppning icke kan påräknas i fält af kronan och än mindre af fienden. Då man vet huru ännu för kort tid sedan tanklöst tunga fäktrustningar varit begagnade, var det en angenäm öfverraskning, att här se soldaterna fäkta bajonett nästan utan all rustning. Möjligheten att utan fara kunna fäkta utan rustning har major Wahlfelt beredt genom anskaffande af gevär, tili hvilka bajonetten är så gjord att densamma medelst spiralfjäder förkortas vid stöt och sålunda visserligen träffar, men äfven befriar den träffade ifrån stötens våldsamma tryck. I afseende på faktningens utförande var det för hvarje vän at nationel vapenföring pinsamt att se huru soldaterna, som annars förde sina vapen lifligt och med besinning, endast fäktade i ena sidans gard. Visserligen gjordes ett och annat ombyte men så en passant som om detsamma endast hade skett för syn skull. Att någon svårighet kan förefalla vid enhandsvapnets förande åt ömse sidor är allom bekant, men med tvåhandsvapen är gardställningen nästan lika beqväm åt venster som höger sida, hvadan en uteslutande eller hufvudsakligen åt ena sidan förekommande fäktning med bajonett måste tadlas å det strängaste, allra helst hos oss i Sverge, som har ordet för sig att vara det enda land, hvarest en fäktning, baserad på sanitär och pedagogisk grund, utvecklats i motsats till öfriga skolor, som mer och mindre bära utseende af ett mordiskt handtverk. Vid de bundna rörelsernas (appareljgymnastikens) utförande förekommo en mängd svåra armrörelser och utligningar, hvilka visserligen hafva sitt värde för den i gymnastik mindre erfarne och således ännu länge kunna påräkna bifall af folkmassan, ehuru densamma i alla fall hellre 3 ser akrobater ex professo, ty dessa sednare utföra än svårare konststycken, liksom apdjuret i sin ordning är 1 stånd att öfverC träffa akrobater. Som dessa konststyckeng P a mJc -w g-— —-—-— BRR bred BR -—— må ÅA EP AA FA FÖ Bran OA a vanligen utföras, nemligen med förbigående af det mångfaldiga törarbete som är nöda vändigt om ej öfvernaturlig ansträngning skall användas, kunna de ej anses annor-1 lunda än som ett narraktigt slöseri medl lärjungens lifskraft, hvilken säkerligen kunde i, bättre användas. n Hvad rörelsernas sammanställning angår, n kunde ej någon bestämd plan spåras utan syntes rörelsena följa hvarandra på måfå, hyarigerom det mer är slumpen än den erfarne läraren som bestämmer undervisls ningens resultat och hvarje fördel af ratioIn nel gymnastik helt och hället uppgilves. Hvad slutligen rörelsernas utsträckning ? och det krattmått som fordrades af soldaterna vidkommer, kan anmärkas, att lära-a ren syntes så hafva fattat sin pligt, att alltiv hvad som blifvit gjordt under hela lärotiden lte nu på en gång burde framställas; men här, af följde att soldaterna blefvo alldeles medtagna af trötthet. Annars gäller den regelln i gymnastik, att aldrig med densamma pina B folk, utan lust och glädje böra drifva ver-lv ket, medan likväl ordning och allvar ejK lemnas ur sigte. . Emellertid är det glädjande att se första lg steget vara taget till apparelj-gymnastikens i: och fäktningens införande i svenska armäån. ls: Allmänt genomförda skola dessa båda kri; giska bildningsmedel helt vist stärka armend lika mycket som en tillökning af dess halfva lok pr