alltid med att taga af dem så mycket penningar man ville. I våra dagar ha dessa okruserliga åtgärder blifvit omöjliga — och de ha blifvit det, derföre att bourgeoisieni alla det vestra Enropas länder numera känner sin styrka. Bourgeoisien håller i snö rena på penningbörsen, och hon släpper ej efter på dem, om hon icke sjelf vill. Men man torde fråga: hvarföre begagnar hon icke denna styrka till att gifva sig liberalare, mindre militära, mindre brutala regeringar? Åh, dt har sioa giltiga skäl. Det är derföre, att, ehuru obehagliga regeringarne än äro, äro de absolut nödvandiga för henne, för att försvara henne och hennes privilegier mot dessa millioner proletarier, som hon drager vinst af och förtrycker. Hon fruktar den röda fanan, det är skälet, hvarföre hon upprätthåller militärregimen, utan att älska den. Häri hgger hela den nuvarande situationen. Den hemliga skräck, som demokratiens snart stundande, fatala, -.oundgängliga, logiskt nödvändiga tillträde till makten ingifver henne, skall man finna i botten på hvarje bourgeoissomvete, och denna skräck är så stor, att den förmår henne tåligt fördraga alla brutaliteter af militärdik:aturen, staten, hennes skapare, tillflykt och enda försvarare. Så länge staten nöjer sig med att brutalisera henne, utan att göra något ingrepp på hennes börs, skall hon fördraga det, men i samma ögonblick han rör vid börsen, ve då staten! Ty börsen är nu för tiden bourgeoisiens enda verkligt ömtåliga och känsliga punkt, den enda, som om den sättes i fara, skulle kunna på nytt göra denna varelse till hjelte!