SAgatha! Du låter honom inte komma nära knutarne vid Prestsäter?4 Det är hans sak, inte min — det vet du. Men, kära Agatha... Kära Agatha —ja! sade hon och vände Big till honom. aHon kan rädda dig, hon, äfven nu; rådda dig åt det höga lifvet, som lockade dig. Tror du dig om, attt få något mer innestäende hos mig?4 Hon steg upp och närmade siig honom. Han lät henne fasttaga sin hand och hon höll den fast sluten 1 sin, i det mon talade: Du kan ju, om du nu vill, låta din husbonde i Prestsäter med tienliga medel drifva oss allesammans ur bygden i morgon. Men till dess blir du hos mig! Jag vill vara lycklig som förr, en enda gång! Snabbt och djerft lade hon med dessa ord armarne om hans hals och drog honom ned på ljungen bredvid sig. Då han icke gjorde något vredgadt motstånd, sade hon: När det så blir slut på denna natten, då må du taga mitt lif. Mins du nu, när du inte hade stort mer än fjorton vintrar och du var slagen och misshandlad, skrämd och förföljd, och du kom till mig och jag skyddade dig? Mins du, att vi alltid soivo, på fjellen i jordkamrar, under storm och regn, eller i ängsgräset, när solen sken, all tid tillsammans, du och jag? Mins du, att när vi andtv. rdades i höfdingars och länsmänners händer, vi alltid voro tillsammans vi två? Och nu, nu ha vi blott en ends natt qvar!X Vid dessa ord sprang hon upp och med en katts vighet satte sig i hans lknä, och : det hon klängde sig till honom,, hviskade hon: Lät mig stanna här!4 cAgathal sade han, tag ditt förstånd til fånga. Det har länge varit slut mellan os ech det blir aldrig annorleds. Se så, rö