Grafvorna i Bagland. Uibylet af samtliga grufvorna i Storbritannien har under äret 1863 uppgått till ett värde af öfver 29 millioner , hvaraf öfver 20 millioner på kolgrufvorna, hvilka alltså hafva mer än dubbelt större betydenhet än alla de öfriga grufvorna. Af stenkol producerades ötver 86 millioner tone, hvaral dock endast 7!2 millioner tons exporterades. Under det att produktionen ökats med 410 millioner tons har exporten nägot aftagit, hvilket påvisar att den inländska verksamheten har rräft en större förbrukning, eller att de stater, till hvilka utförseln sker i högre grad, ha kunnat förse sig sjelfva. Men sannolikt ligger orsaken i den förenämnda r ktningen, i det att den utvidgade jernproduktionen medtagit en större kolförbrukning. Under året 1853 var antalet af kolgrufvor 2397, men ökades under de följande tio åren till 3180. Storbritanniens produktion af jernmalm utgjorde 1863 omkring I!10 millioner tons. Det största jerndistriktet finnes i den nordliga delen af Yorkshire och har lemnat öfver 2!2 millioner tons. Skottland producerar 1!2 millioner tons. Lancastershire och Cumberland lemna omkring tvåtredjedels millioner tons. Dessa massor af malm, som ökas genom rågra qvantiteter införd malm, utsmältas i 597 ugnar af olika konstruktion. Det qvantum tackjern, som vinnes af malmen, utgör ungefär hältten af det hela. Utbytet af koppargrufvorna har varit i ständigt aftagande under de sednare ären. Grufvornas antal har utgjort 222, deraf 190 i Devonshire och Cornvallis. Urbytets värde har uppgått till cirka 1!e million och af malmen vinnes omkring en femtondedel som ren koppar. Tenngrufvorna i Cornvallis lemna öfver 15,000 tons, hvaraf omkring en tredjedel gick förlorad genom utdrifningen af detrena tennet. 1863 har lemnat större qvantum än något föregående år. Ihågkommer man att tenngrufvorna i den vestliga delen af England med kraft bearbetats i mer än 3000 är, skall det blifva påfallande huru stor dessa grufvors ursprungliga rikedom varit. De äldre grufvorna gingo ej särdeles djupt, och mänga af dem öfvergåfvos, när man kom till det gula?, hvarmed man betecknade kopparkisen. Dolcoath, en af de största tenngrufvorna, förändrades på detta sätt efterhand till en koppargrufva, som bearbetats till stort djup. Men när man arbetat sig igenom kopparkislagret, anträffades återigen tenn i betydlig mängd. Förhållandet har varit enahanda i andra grufvor, och det visar sig alltså att det är oriktigt då man antager att tenn uteslutande skulle träffas närmare jordytan. Blygrufvorna hafva lemnat något öfver 91.000 tons, deraf utdrifvits öfver 68.000 tons bly och 635.000 uns silfver. Blylagren äro utbredda öfver stora trakter; man finner dock största mängden i Durham och nn RE öfver från inrikes orter och Finland