Aro, enligt konkurslagen, borgenärerna förhindrade att väja gäldenären till god man? Denna fråga, som onekligem är af större betydenhet än den vid första påseendet torde förefalla, har nyligen gjorts tiill föremål för Svea hofrätts pröfning. Uti en vid Stockholms råidhusrätt mot slutet af förlidet år anhängiggzjord konkurs anmäldes vid första uppropett af samtlige, till ganska stort antal närvarmnde borgenärer, som förde talan för betydliga fordringsbelopp, deras enhälliga önskan vara att till gode män måtte förordnas tre uppgifna personer, bland hvilka gäldenärea var den ene. Rådhusrätten resolverade ned anledning deraf, att som det enligt konlurslagen åligger gäldenären tt i allt had på honom ankommer tillhandagå och biträda gode männen, finner rådhusrätten rågot särskildt förordnande för honom i dett: afseende icke vara erforderligt?, hvaremot för de begge andra godmansförordnande utärdades. Oberäknadt den egendomligheten, att rådhusrätten i det först anförda beslutet icke hänvisade till någon särskild paragraf uti konkurslagen, utan åberopade densamma i sin helhet, d. v. s. till dess samtliga 145 paragrafer, är det märkligt att rädhusrättens uppgift rörande gäldenärens åligganden icke är enlig med konkurslagen. Deri stadgas nemligen endast ( 29) att han är pligtig Pgifva borgenärerna, deras gode män, eller sysslomännen de underrättelser om konkursboets tillstånd och tillhörigheter, som af dem äskas?; häraf kan desto mindre någon slutsats dragas om gäldenärens förpligtelse att i allt hvad på honom ankommer tillhandagå och biträda gode männen, ssm han ieke ens är förpligtad att vistas på den ort, der konkursen är anhängig, uten endast mot ersättning för resor och uppehälle skyldig att Pefter kallelse inställa sig vid rätten till förbör, eller annorstädes till afgifvande af upplysningar rörande konkursboet? ( 30). Häraf framgår, hvad också af hela konkurslagen inhemtas, att cessionantens stränga tvängsförhållande till sina borgenärer högst väsentligt modifierats. Beträffande hufvudfrågan, den nemligen huruvida rätten kan vägra gpäldenär att blifva god man, derest han till denna befattning af borgenärerna väljes, så stadgas allenast (39 6) att de skola välja två eller flera gode män, helst bofaste, och dem, som gjelive äro sakegare?; men är boetaf ringa beskaffenhet, så kan, om borgenärerna så önska, en god man utses, om rätten prölvar att det ske må (40 ). Endast i gigmämnda fall her rätten be