slut. Försök med en räddningsbåt. Times för den 10 dennes innehåller följande beskrifning på ett försök, som anställts utanför hamnen vid Valencia i Irland med en i Cowes af en hr White byggd räddningsbåt. Den 26 November blåste en stark vestnordvestlig storm; barometern hade sjunkit till 28 90; vindens styrka var 10 och sjön satte in våldsamma bränningar mot uddarne . vid Dingle Bay och sågs på några engelska mils afstånd bryta sig öfver en mer än 100 fot hög klippa. Båten, som är byggd såsom en hvaliångarebåt, hade en besättning af 6 man, hvilka alla voro försedda med kapten Wards räddningsbälten. Inne ihamnen var det jemförelsevis smult vatten, så att fartygen med lätthet redo för sina ankaren, men det stormade så starkt, att båten endast med möda kunde bana sig väg, och forst efter en längre tids förlopp kunde den f raz3 utien öppen bugt benämnd Lough Kay, hvilken l1gger utanför och norr om hamnen vid Valencia. Här gick sjön berghögt, och det var klart att ingen båt af hvad slag som helst skulle kunna stå sig synnerligen länge mot densamma. Icke desto mindre beslöt båtens styrman, inspektionsofficern vid kustvakten, Kearney White, att våga ett försök och rodde ut i bugten, observerande hvar och en af de fruktansvärda bränningarne och vikande undan för dem. När denna kamp forttarit en fjerdedels timme, sågo åskådarne en väldig våg samla sig omkring en engelsk mil ute till sjös. Såsom ett stort fjell kom denna atlantiska jätte rullande in och sträckte sig från den ena sidan af bugten till den andra, och erfarna sjömän, som såga den, påstodo att den skulle ha sopat däcket på Great Eastern så rent som en timmerflotta. Då den närmade sig päten, blef dess utseende ännu fruktansvärdare; ty här grundade vattnet upp från tio till sju famnar och förändrade sin skapnad efter bottnens form, så att hvad som förut varit ett rullande berg, nu blef förvandladt till en brusande kiippa. Aldrig ha väl sex menniskor befunnit sig i mera förtviflade omständigheter; men hvad menniskor kunna uträtta, uträttades med mod och sans. Vill man gå en förtviflad våg till mötes, är det regeln att ro emot den med den största möjliga fart, men i fråga om att möta en sjö sådan som denna har aldrig någon regel blifvit fastställd. Uppmuntrande sitt folk att ro på, höll styrmannen sin båtrakt mot sjön, omsorgsfullt beräknande att möta den i rät vinkel. Kraftigt skötte besättningen sina åror. som om det hade varit vid en kapprodd, och glidande rätt på kölen, trängde båten som en pil in i det rytande vattenberget, hvars kam reste sig 25 fot högt öfver dem. Inspektionsofficern som styrde, och karlen, som rodde aktersta åran, slungades af sjön ut öfver båtens akter, och om båten icke till följd af sin egendomliga dubbelsidiga byggnad varit så utomorden:ligt stark, skulle den ha blifvit krossad, som en träask. Tryckande den flera famnar ned i djupet, kastade sjön den med ljungeldens fart tillbaka och bortryckte dess årklykor och rorpinne. Då den gled förbi, uppfångades styrmannen med hufvudet nedåt af en utskjutande hake och släpades således med några sekunder, hvarpå han plötsligt kom lös och hastigt fördes upp till ytan, der han såg sin förste roddare flyta, men med ett mycket förvirradt utseende. Denne sistnämnde berättade sedermera, att det hade varit, som om han hade fått en förförfärlig stöt, hvilken, såsom han trodde, kommit honom att göra flera kullerbyttor under vattnet. Ehuru de voro klädda i vattentäta stöflor, tjocka kavajer och vaxduksöfverkläder, buro dock räddningsbältena dem med fullkomlig lätthet. Vägen, som hade slungat dem utur båten, hade kastat resten af besättningen ned på tofterna framför dem, men endast karlen i fören hade blifvit bedöfvad, hvaremot de andra tre behöllo sitt fulla medvetande och berättade, att det förefallit dem som om de ilat genom en jernvägstunnel på ett snabbtåg, men om de befunno sig i båten elleri hatvet, kunde de då icke märka. Omsider nådde en svag skymt af dogsljuset deras ögo. och tilltog hastigt, medan de stego upp genom det gröna vattnet, tilldess de ändtligen kommo helt och hållet upp ge-i! nom det fradgande skummet och sågo sig sitta hvar på sin plats. Det första föremål, som de fingo ögonen på, var ankarbojen vid Koy Rock, tätt bredvid dem, och denna boj ligger mer än 400 yards från det ställe, der vågen hade trätfat deras båt, hvilken hade blifvit bortförd en fjerdedels (eng.) mil under vattnet och hade flutit upp precis i samma ställning, hvari den kom in i väågen, nemligen i rät vinkel mot densamma ; ty en reservklyka och ett par stöflor, som legat lösa på bottnen i båten, bevisade tillräckligt, att denna icke hvälft om någon enda gäng på sin märkvärdiga undervattensfärd. Alla årorna, så när som på en, hade gått förlorade, och med denna enda lyckades det besättningen att hålla stäfven mot sjöarne, tilldess en annan räddningsbåt kom dem till hjelp, så att de Iycklict och väl kommo i land. — Det är svärt att säga, anmärker berättaren, huru länge båten var under vattnet. Under sådana förhållanden förefalla sekunder både åskådare och deltagare såsom minuter; men så vidt jag efter någorlunda tillförlitliga fakta kan döma, måste den ha varit omkring två minuter under vattnet.