TATARNES SON. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tell. TIONDE KAPITLET. Till middag på juldagen voro alla de, som varit samlade i Nedre Prestsäter på julqvällan, mangrannt bjudna upp till riksdagsman i Öfre gården. Der spisades i två omgångar, första gången klockan 11, då första gudstjensten var slut, och sedan omkring klockan 2, då alla kommit ifrån högmessan. Det syntes godt att riksdagemans hus var af en mycket högre ordning än mågens och dermed beslägtade bondehushåll. Husets nedre våning bestod af fem kamrar, utom kök, och i alla kamrarne voro tapeter, kottunsklädda möbler, konstgjorda blommor i bägare, tryckta taflor på väggarne, atticke tala om mycket mera, som snarare tydde på herrskepsbruk än på vanorna i ett gammaldags bondehus. Det var också mer än högtidligt för sådant folk som Andreas på Qvarnebacken, Högrens-Anna och Abla att sitta till boris i ett sådant hus. Dessa tvenne sednare sutto väl heller icke just vid bordet, men fingo dock vara med. Abla — med sin granna nya vecklädning och det tofviga håret deladt i en bena, den der alla söndagar sträckte sig bred och dölpig som en häradsväg upplöre — var i dag också en märkligare person än vanligt. Hon hade för detta tillfälle ansetts värdig att med ett par andra pigor besörja uppassnin