vI bland främst lättheten att afyttra sin proI dukt. Alldeles klart framgår att grefvarne ) Hamilton, som otvifvelaktigt hafva handlat I bona fide, förfarit oklokt då de tillhandlat (sig den ena stora egendomen efter den andra . medelst kapitaler upplånta på 6 månaders betalningstid eller kort uppsägning. Vi hoppas att de jordbrukare, som ej redan gått för långt på krediiens för dem så vanskliga bana, skola häraf draga den vigtiga slutsats att det är både lugnare och mera vinstgitvande att vara herre till en mindre jordegendom, som man åtminstone så tillvida eger, att densamma ej är graverad med andra än amorteringslån, i stället för att vara Pskrifven? för många stora gods, af hvilka man i sjelfva verket eger ganska obetydligt, och till hvilkas skötsel man omöjligt kun egna nödig omtanka, då en odräglig penningvigilans derjemte skall upptaga tid och uppmärksamhet. Största delen af Sverges jord eges utan tvilvel af hvad vi skulle vilja kalla verkliga och i alla afseenden välberättigade egare, men genom en högre afkastning och förhoppningarne att jordvärdet alltjemt skulle i få esnebb progression, som under några år var händelsen, stiga, törleddes spekulanterna att gå för långt, hvadan spekulationspriset kommit många att glömma värdet, som uteslutande beror af afkastningen. Dessa spekulanter uppfylla luf.en med klagoskri och begära skydd mot förluster, som de sjelfva ådragit sig, samt hjelp ett fullfölja ett onaturligt och för landets utveckling hinderligt förfaringssätt. Vi äro öfvertygade att intalet jordegendomsspekulanter ej är så stort, utan att det skall utan våldsamma brytningar reda sig under det ingångna årets lopp. Att regeringen skulle på något sätt ingripa eller af denna anledning tidigare sammankalla riksdag, anse vi så otroligt, att vi uppriktigt tillråda dem, som hysa dylika illusioner, att låta dem fara. Att protektionisterna skola begagna ce i några orter yppade svårigheterna såsom välkommen anledning att bedyra att de framdeles skola acceptera frihandelsgrundsatsen, blott ieke nu, kan man taga för alldeles gifvet. Om det är oföreigtigt att köpa fastigheter med upplånta kapitaler, så är det likväl vida mindre klandervärdt, än att såsom hr Johan Ilolm, vexeloch penningmäklare, emottaga penningar på deposition mot kori uppsägning, för att använda dem uti de vilduste spekulationer. Man visste att her. hade bruksdelar, fartyg, m. m.; men ott han varit spekulant på utländska börser iili en sådan grad att han till exempel ännu lärer hafva osålda nära 300,000 tunnor span-; mål af alla elog, derom saknade man här H kärnedom. Det uppgifves med anspråk på tillförlitlighet, att det belopp ban emottegit utan att lemna någon säkerhet, skall något öfverstiga 1.800,000 rdr, hvaremot deponenternas antal lyckligtvis ej är större än omkring 200 personer. Likaledes är det utrönt att Siockholms köpmän ej häfta hos Iolm för ekulder utan hypotek till något nämnvärdt belopp. Det förutsatte vi genast på den grund att hr Holm sjelf upptrådi såsom stor köpman och spekulant. Börsen drabbas således ej af huns fall. Men hvad man med skäl kan förebrå Stockholms börs är a:t den tillåtit en stadsmäklare att blifva aflärsman utan att upphöra att vara mäklare. Kan man tänka sig något ovrimligare än att en edsvuren vexelmäklare är just den som gör de största vexelaffärerna för egen räkning och således ej kan vara opartisk. Vi sade att han gjort vexelaflärer för egen räkning, men det är så att förstå att skenet bibehållits derigenom att hun uppdragit åt högtstående handelsfirmor att uassera på sina krediter iutlandet. Det måste kännas föga angenämt att hafva förtjenat provisioner på det sättet, och man kan ej annat än beklaga hvad som skett, på samma gång som vi hoppas att de firmor, som äro rädda om sitt anseende, aldrig må anlita spekulerande stadsmäklare. Riksbanken har under året 1864 vidtagit många förbättringar, så att numera bliver allmänheten skyrdsamt betjenad. Endast i afeecude på vexelliqviderna qvarstår någon tröghet, men vi förmoda att riksbanken skall göra sitt till för att upprätthålla den goda sedvänja att ingen som säljer vexel må behöfva aflemna något exemplar deraf på fri hand, utan alla på en gång mot erhållande af betingad liqvid. Som venligt hafva bankofullmäkttge vid stt sista sammanträde i December vuait vexeldeputerade. Dertill utsågos de förutva rande brr Schwan och Selander. Det förefaller all:sjemt besynneriigt, stt då riksbanken numera hör en verkställande direktör, denne är utesluten från handläggandet af riksbankens vexelaflärer. Det åhgger verkställande direktören att vaka öfver kassan. Om nu ett betydligare belopp banksedlar presenteras till mvexling, men den rom begär silfver kan åtnöjas med rikebankens vexel på Hamburg, få kan icke aftalet derom afgöras i riksbankens lokal, utan antingen i ett handelskontor vid Skeppsbron, eller i en privatboning vid Drottninggatan. Fer en dylik affärs afslutande erfordras ingen personalkännedom, ty enhvar är tillräckligt god köpare gom presenterar riksbankens egna sedlar. Vidare vore det önskligt om, då pu kapitaler äro så dyra, riksbankens hrr fullmäktige behagade taga under förnyad ompröfning huruvida ej riksbankens sedlar klnde bringas till sitt rätta värde och välförtjenta anseende i jemnförelse med utlandets mynt. Det har tillförlitligt blifvit utrört, att 100 mark Hamhusnare harla rntemvarne I Ila rut. ARA