ten att hålla stort belopp egna banksedlar länge utelöpande minskas. De nya bankdelegarne blifva snart tagna ur villffarelsen, att en stor qvantitet sedlar kan utleemnas utan fara att alltför snart återkommaa till invexlingskaesan. Rörelsen i landett kan icke absorbera mera än ett visst beelopp bankcedlar. Ännu är allmänheten alldeles för litet van att i sina aftfärer anlita bankerna utom i låneväg; men en god skötsel skall tvifvelsutan ådagalägga att bankerna såsom förmedlingsanstalt medföra den största nytta och lättnad för allmänna rörelsen. Må man besinna med hvilken lätthet betalningar nu för tiden göras i jemförelse med fordom. Sedan man upphört att byta den ena varan emot den andra, antoo3 de ädla metallerna såsom värdemätare, varvid värdet berodde af metallens vigt och finhet. För att emellertid få dessa på enkelt sätt angilna, stämplades metallstycket och blef mynt. Men uteslutande begagnande af detta varälven obeqvämt, hva dan man lemnade metallen i något säkert förvar och erhöll deremot ett myntrepresentatif, banksedeln, Nu trodde mänga att detta var höjder af beqvämlighet; men likasom genom vexelsystemet skulder och fordringar liqvideras mellan de mest aflägsna orter i verlde , så kan samma operation tillämpas på de alldagliga affärerna, och det är genom begagnandet af giro-räkningar (uppoch afekrifuingsräkning) i bankerna, som deu största enkelhet i liqvider vunnits. Man gör en bank till sin kassör, man emottager gerna liqvid antingen genom ett bevis å gjord insättning å emottagarens giroräkning eller genom vexel på betalarensg giro-räkning, hvilket allt befriar från risken och besväret att sjelf förvara sin kassa och utskicka penningar. Vi skulle icke nu, då så mycket annat finnes att behandla, vidrört denna gren af bankväsendet, om vi ej voro öfvertygade att ett mera allmänt begagnande af uppoch afskrifningsräkningar skulle väsentligen underlätta penningeställningen, ty en otrolig mängd bamksedlar undandragas allmänna rörelsen siärdeles vid qvartalsliqviderna. Mången ansser ännu, att det icke är passande att betala it. ex. hyra eller räkning med vexel eller wanvisning sin uppoeh afskrifningeräkning, men oss synes det vara ganska respektabelt att kunna utställa en A vista vexel på en bank. I England, der detta system är fullständigast utveckladt, sträfvar en hvar att få sin egen bankräkning, ouktadt penningarnes förvar och tillhandahållande icke der ombegörjes på så fördelaktiga vilkor som hos 088. Man har priocipiekt rätt uti att ban kerna icke borde betala för att få vara kassörer åt andra; men den ränta, eom bankerna gifva för på uppoch afskrifningsräkning insatta medel, är en helsosam uppmuntran till denna beqvämlighe.s begaguande, och det torde icke medlöra någon synnerlig uppoffring för barkerna att gifva 2 å 3 procents uppoch afekrifrimgsräuta, då de taga 6 4 7 procents diseonto.. Uppoch afskrifningsräkningar skapa icke nya kapitaler, men de göra för handen warande pen ni: getillgången mera tillräcklig derigenom alt en mängd liqvider stanna vid en enkel bokföringsåtgärd, nemligen en afskrifning från en persons räkning och en uppskrifning å en annan persons räkning, utan att mynt eller banksedlar dervid behötva anlitas. Då lagen om den fria räntan emanerade, förklarade vi genast att detta sveg var vig tigt och välgörande samt en heder för Carl XV:s regering. Redan nu kunna vi skönja de vigtiga följderna al den medgifna friheten vid aftal angående penningeförsträckningen. Denna lag kommer att hindra öfverdrifven spekulation utan motsvarande fond samt förmildra handelskriser och deras följder, då sjelfva krisens orsak icke är inhemsk, utan kommen till oss endast såsom ett återsvall från verldshandelns på större celler mindre afstånd upprörda tillstånd. Det blir icke längre rådligt att såsom förut med likgil tighet låta skuld onödigtvis fort fara, derföre att man eger motsvarande eller större fordran hos andra. Förr erhöll och betalade man sina 6 procent, hvarmed allt var godt och man förbisåg risken, hvilken då ej eller var så stor. Nu mera, när räntan kan stiga och falla, skulle det vara i hög grad oklokt att fortfarande låta skuld och fordran onödigtv:s balancera hvarandra. Den, som icke drifver handel, idkar industri eller annan näring, bör icke ega några stående fordringar, så länge han har någon den ringaste obetalda kapitalskuld. Atven de egentliga aflärsmännen hafva nu tillräcklig anledning att icke uppskjutta med indrifvande af sina fordringar, då de icke på förhand kunna veta huru diskontot kommer att ställa sig. Den fria räntam kommer äfven att utöfva välgörande inflytande på konsumtionskrediten, ty det blir vådligt för handtverkaren och minutören att gilva årskredit, så vidt icke de bokförda priserna sättas så höga att de ekydda kreditgitfvaren mot möjliga diskontoförhöjningar, i hvilket fall räkningehafvandet kostar vida mer än det smakar. De ofvan antydda nyligen ttimade händelser?, eom vi anse högst beeklagliga för de förluster, hvaraf många oskyldiga drabbas, äro dock i det hänseendet lärorika att man tydligen kan se hvart det leder när man missbrukar krediten. Egandet af kapital samt redbarhet och ordentlighet berättiga till kredit. Rätta iörbållindet emellan kapital och den kredit, man red trygghet kan begagna, är omöjligt attingifva. Dei