STOCKHOLM den 3 Jan. Om handolsoch slåfartstraktater mod Frankrike. Följande bref, som vi mottagit från en af de hamnar i Frankrike, hvilka hafva mera omfattande förbindelser med Sverge och Norge, releverar förhållanden, hvilka i hög grad påkalla svensk-norska regeringens uppmärksamhet och böra mana henne att göra allt hvad på henne ankommer för at: bringa denna så länge eväfvande fråga till lösning. Brefvet, eom är dateradt den 23 December, lyder sålunda: — -Såsom bekant är hafva underhandlingar nu under en längre tid förts i Paris om en handelsoch sjöfartstraktat mellan Frankrike och de förenade rikena. Mänga äro lifligt intresserade i att denna traktat må snart blifva afsluten. Det skulle vara till obotlig skada för de förenade rikenas såväl export som sjöfart i fall den icke med det allra första kunde blifva undertecknad och oförtöfvadt erhölle gällande kraft. I afvaktan på denna vigtiga frågas enara afgörande wil för närvarande ingen afsluta någon befraktning från Norden eller göra större inköp. Hvar och en vill afbida traktaten och de lättnader för samfärdseln, som man hoppas att den skall komma att medföra. Uppskofvet föranleder sålunda en stagnation i affärerna, hvilken nödvändigt vis måste i längden blifva högst skadhg. Det är derföre af största vigt, att man så snart gom möjligt erhåller fullständig viss het om huruvida en traktat nu skall komma till stånd eller ej. Det sednare skulle för de förenade rikena vara en stor olycka och utöfva ett ruinerande inflytande på deras ex. porthandel till Frankrike under hela instun. dande år. Man synes i Sverge icke nog klart inse detta. De förenade rikena hafva allt att vinna och intet att förlora på er trektat, eom skall bereda deras fartyg er förökad verksamhet och öppna en rik mark: nad för deras produkter, under det Frank rike, som naturligtvis aldrig kan påräkna en motsvarande afsättning för sin industr hvarken i Sverge eller Norge, genom trak taten blottställer sina rederier för en kon kurrens, som de hafva all anledning at frukta. För oss härstädes, som under längre tider hafva iaktagit huruledes de förenade rikenas flaggor för hvarje år mer och me utträngas af den franska, är det obegriplig att man icke för längesedan afslutit denn: traktat. Skulle det gynnsamma ögonblie ket nu åter försummas, skulle de beklaglig: följderna af ett sådant uppskof ingalund: uteblifva. — —