STOCKHOLM den 2 Jan. Den bästa allmänna önskan man kan uttåla vid begynnelsen af detta nya år ärjli den, att detsamma i alla hänseenden måtte bli. bättre och hugneligare än dess föregångare. Året 1864 hör ickej till dem, som efterlemnår ett gladt minne, vare sig att vi se på de allmäuna europeiska förhållandena eller särskildt på vårt land. Detta år har ganska klart ådagalagt, att rättstillståndeti vår verldsdel icke är mycket betryggadt, alt traktater och löften, ord och aftal staterna och folken emellan under vissa förhållanden kunna betyda mindre än intet, att folkrätten under vissa konjunkturer får maka åt sig för att gifva plats åt näfrätten samt att de svagare staterna hvarken kunna räkna på något bistånd af de stormakter, som ha ett närmare eller fjermare intresse i deras bestånd, eller hafva så mycken känsla af sin golidaritet med hvarandra, till och med der denna golidaritet är påteghig och ligger i öppen dag, att de kunna komma sig före att bistå hvarandra och derigenom i någon mån betrygga sig mot roflystnaden och i viss grad begränsa stormaktsdepotismen. Polen värnlöst och utan hvarje skymt af garantier öfverlemnadt åt sina dödsfienders och grym ma bödlars godtycke! Danmark, kufvadt, förtrampadt, sönderslitet, utan att en enda I makt af dem, som garanterat dess integritet och sjelfbestånd, rört ett finger till dess skydd! Den preussiske erke-junkern hr v. Bismarck, herre öfver situationen i Europa! I sanning, vackra historieka fakta och en herrlig sakernas ordning, och ännu beundransvärdare, när man skärskådar de särektilda dragen, alla detaljerna i denna historiska bild. Svårigheter och förlägenheter inom affärsverlden och det tryck som en försvårad finansiel ställning utöfvar äfven på en mängd enskildes ekonomi hafva, jemte flera särskilda inträffande olyckshändelser, bidragit till att fördystra den sista delen af årer. Den enda egentliga allmännare ljuspnnkt, som det förgångna året vid! en tillbakabliek företer, är det storartade j och entusiastiska firandet af jubeldagen den 4 November och det vittnesbörd man derienom erhållit, att de båda folk, som bebo en skandinavi-ka halfön, älska och värdera hvarandra samt högt ekatta det politiska band, om förerar dem. Vi äro inga pessimister och vi hafva egentligen endast erinrat om de mörka skuggor, som falla öfver förlidet år, för att uttrycka vår förhoppning om ett kommande bättre, vär öfvertygelse alt mensklighetens och fromåtskridandets sak skall triumfera, vår tro, at! efter de mulna dagerne snart åter skall följa en klar himmel, efter den reaktionära kulenheten den värma, som alstrar växtlighet och trefnad på alla områden. Vi föreställa oss, attde bäda krafter, som betinga vår tids eivilisationsutveckling: behofvet af förening och sträfvandet efter individuel frihet, hunnit sådan styrka, att deras samfälda arbete icke för längre tid kan afbrytas. Historiens Nemesis drabbar nu för tiden skyndsammare än förr begångna orättvisor. Om också vär tid har att uppvisa martyrer, icke blott individer, utan till och med nationer, som mäste förblöda för idgerna och som för ett ögonblick tyckas hemfallna icke blott åt undergången, utan äfven åt misskännandet och föraklet; så komma dock nu oftast redan samtidens förbannelser att vidlåda undertryckarens namn, dä deremot martyrerna fortletva i den sak, för hvilken de fallit, och om ocsså folkmedvetandet i Europa för ett ögonblick kan liksom förstummas eller bli förslöadt inför våldets faits accomplis?, så reser det sig snart åter, för att erkännu att icke bödeln, utan det politiska slagtoffret är segervinnare, att de blodiga lagrar, som vinnas af förtryckaren, hastigt vissna, och de monumenter han reser öfver sina bragder snart falla, men att tiden icke har någon makt med de namn och bedrifter, som stå i oupplösligt sammanhang med ädla strider och hjeltemodiga uppolfringar för frihet och fosterland. Det kan tyckas som skulle de macchia. vellistiska grundsatsernas tillämpning äfven nu. för tiden leda till åtminstone för ögon blieket glänsande resultater; men hvar och en, som närmare gifver akt på folkens li Ach den nyare tidens tilldragelser, komme mycket lätt till den orubbliga örvertygel sen, att hvarje omoralisk handling i natio nernas såväl som i den enskildes lif häm nor sig sjelf, att den största diplomatiskt politiska skicklighet, som blott stödjer sit på och tager i beräkning menniskornas ond: forne dårskaper, fördomar och lumpen eter, aldrig är i stånd att upprätthåll: en makt eller en regime, hvars principe stå i strid med den sunda oförfalskade käns lan .hos hederligt folks. För vårt land blir det kommande året a utomordentlig vigt. Vårt lands politiska lifs fråga skall då bringas till afgörande. VY kunna icke annat än på det allrahögst ogilla den jargon, som man på flera hå hör, att denna frågas utgång mäste ber å de allmänna europeiska konjunkturerna liksom vi icke annat än med den allrastörst förundran hört ett par röster från reforn vännernas sida förkunna, att det är bästa folket icke ådagalägger nägon värma oc ifver för denna sak — emedan det kund se ut, som ville man på sädant sätt utöfv ett moraliskt tvång, och hvilka till och me ett visst häll gått ända derhän att pr förhand förklara, att svenska folket ska med lugn åse äfven detta representation