Article Image
I veckan rådande omotiverade förskräckelser hvilken sedermera lemnat rum för tnera för ståndiga resonnementer? 1857 är giömåt för 1864, och Johan Holms in ställande af sina betalningar är samtalsämnet fö dagen, men det besinningslösa sqvallret är ick nöjdt med denna olyckshändelse (vi må väl kall den så). Luften är full med bebådade konkur ser, och den som icke kunnat förse det uppgjor da programmet på fallerande handelshus me några nya namn, är nästan ansedd som en tå obildad menniska, hvilken icke följer med si tid. Man glömmer sina rörelser på gymnastik salarne för att grundligt studera huruvida ej förr kassören på Michaelson och Benedicks kontor Reymers iråkade balans kan nu föranleda fir mans obestånd och man låter morgonkaffet kall na, under funderingar om hrr X. Y. Z., hvilka med känd förmögenhet dragit sig från alla alläi rer, kunna vara riktigt säkra. På kafeer, källare, torg, i gathörn, handelsbo dar c. — alltid samma resonnemang, att den och den, och den, har eller kommer att stoppa. krisen var ett intet 1857 mot nu, ty nu koti mer den nedifrån, landet är ruineradt. Mar bjuder öfver hvarandra i löjliga olycksprofetior och nedskrifvaren af dessa rader blef af en per. son, hvilken alltid anser sig väl underrättad, för. säkrad att silfvervalutan nedgäått i riksbanker till fem millioner, trots alt sista veckorapporten. hvilken dagen förut stått att läsa i Posttidninen, visade ett belopp af öfver fjorton millioner. tt muntligt vederlägga, protestera. upplysa, lö. nar sig knappt att försöka. Man hör ej på det örat; sqvallret är i närvarande stund en lidelse, som måste urladda sig, tills någon annan mar: kerad händelse förer det åt annat håll. Hvarje olycka bör för den tänkande menniskan vara en lärdom, och vi tro att det finnes särdeles mycket att lära af den utgång som hr Holms affärsverksamhet nu tagit, älven om densamma, hvilket vi hoppas, kan snarligen uppta: gas och fortsättas. Hr Helms affärsbransche var förr endast den utmärkt arbetsamme, i och för sitt yrke särdeles lämplige mäklarens, och han åtnjöt som sådan ett, vi må nästan säga, sällsynt förtroende, Tillgången på penningar gjorde honom till förläggare, tills krisen 1857 samlade i hans händer en stor del af de affärer han förlagt. Sedan dess hafva vi sett honom drifva bruksrörelse, fabrikation, mäkleri, bankiroch vexelrörelse, skeppsrederi, grosshandel, vidsträckta föria saffärer, med ctt ord snart sagdt allt hvad det kommersiella lifvet omfattar, oeh allt detta derjemte i stor skala, utan att man knappast gjort den frå! gan: Har en person, äfven med hr Holms skicklighet, förmåga att sköta alle dessa affärer? — Att hr Holm betalade 6 procent ränta på 14 da. ars Sppsägning, då bankerna diskonterade med god tillgång temligen långa papper till 5 proc. ränta, fann man helt naturligt, och vid framkastade tvifvel, om detta vore naturliga affärer, hvilka verkligen framstäldes, mottogs man med hånleenden och en af medlidsamhet för den okunnige dikterad rättelse att hr Holm egde 3 k 4 millioner; man hade då en lika så stark nuktoritetstro på hr Holms oomkullrunklighet, om man nu är öfvertygad att trefjerdedelar af Stockholms börs skall gå ikull, derför att br Holm ej längre kunde hålla sina många affärer uppe. Med sina 4 å 500 grosshandlare, hvilka kalendern lärer upptaga, lider ändå härvarande börs af brist på konkurrens, förmågorna hållas senom kotteristyrelse tillbaka, och ärsdet någon som armbågar sig fram, eller genom relationer ramskuflas, så är man färdig, sedan han offisielt blifvit hallstämplad, att lassa på honom så nycket att, om han är slaf af fåfänga eller för stor vinningslystnad, han slutiigen dignar under asset. En jemnare fördelning än den som förut va it, är den nya tidens lösen, och med ettså eklaant och färskt bevis på hvart det felaktiga uti n oförståndig centralisation Fan leda och de slyckor som möjligen kunna deraf blifva en följd, remställa vi till dem som makten hafva, om ej itet mera framdragande och erkännande af de mgre förmågorna vore i sin ordning. Man kulle då kanske inte alltid endast göra frågan, muru myeket väger den och den? (How much is we worth?) utan äfven den frågan komma på lagordningen: Hvad duger han till och huru köter han sina affärer, och blir den sednare fråsan nöjaktigt besvarad, så måste det väl utgöra n heder för börsen att räkna många sådana nedlemmar, Köpman i Stockholm. AA n

31 december 1864, sida 3

Thumbnail