socker-gyllingar, och dessa engelska pippingar; franska pippingar o. s. v., vore namnen gyling och pipping tillämpliga på större delen sorEtt stort antal voro Slutligen alldeles namnösa. Men äro då alla dessa sistnämnde sorter förkastliga, skulle mången härvid möjligen fråga, — Troligtvis icke. Men endast mera sällan tr man bland dem sorter, som förtjena att s vid sidan af eller att utstänga de redan erk ypperliga sorterna, och, för att ännu en gång upprepa det, endast efter flera års i sammanhang anställda och sammanförda erfarenheter rörande dessa sorters egenskaper kan man. bör man yttra sig öfver deras lämplighet att upptagas bland våra fruktträdgårdars utvalda sorter, — ett arbete, om hvilket vi endast antyda den frågan: hvem skall görat? I de flesta fall är emellertid odlingen af dylika sorter en misshushållning. De föras till torgs om höstarne i massa, bortslumpas för en spottstyfver, och när vintern börjar, är det ofta nog både i hushållen och på torgen, som vore frukt en för Sverge mycket sällsynt vara. Men de träd. hvarpå dessa bortslumpade frukter vuxit, de fordra dock lika mycket utrymme, lika mycken sköt sel, lika stora forslingskostnader o. s. v. som ädel frukt. Den erfarenhet, som kunde vinnas af denna Östergötlands första fruktutställning, torde derföre böra angifvas sålunda, att Östergötlands fruktodling, såvidt utställningen derom vittnade. icke är rationel med afseende å valet af sorter. saml att en särdeles otur hvilat deröfver i jem förelse med andra trakter, tex. Kalmartrakten. der sjöfartsförbindelsen med Danmark och N. Tyskland gifvit anledning till en mängd de bästa fruktsorters intörande— En trakt, i hvars tjugo bättre trädgårdar t. ex. Gravensteiner icke forekommer mer än 3 gånger eller det röda dufäpplet (Pigeon) icke mer än en gång och detta under intet eller ett hemmagjordt namn. — en sådan trakt måste i fruktväg anses vara särdeles vanlottad, så framt man icke skall antaga, att endast de sämre sorterna skickats till utställningen, hvilket naturligtvis icke var fallet. Möjligen skola följande års utställningar i an dra delar af länet visa lyckligare frukter. Lå tom oss hoppas derpå. Men under tiden — om det tillåtes mig att yttra mig consultativt?, — är något att göra. jör att åstadkomma en annan och bättre ord ning i fruktträdgårdarne?... och, i sådant fall, hvad? För det första uppställes ett urval af sorter. som företrädesvis burde odlas i Östergötland. För det andra besluta trädgårdsodlare och trädgårdsegare att icke plantera annat än valda sorter, hemtade från pålitliga trädskolor, icke trån sådana, der transitohandel bedrifves med fruktträd. För det tredje bringas någon reda och hållning i afsättningen och användningen af fruktträdgårdens alster genom anlitande af ombud för försäljningen af bättre fruktsorter samt genom torkning i stället för lönlös törsäljning af sommarfrukter utan handelsvärde i oberedt skick. För det fjerde bilda länets trödgårdsodlare en förening, för att en å två gånger om året bereda sig tillfälle att utbyta erfarenheter i fråga om fruktkännedom och iruktodling. Och för det femte föresätta sig länets jordegare att enligt vissa bestämmelser verka för tfruktträdsplantering vid hvarje stuga, — det enda sätt att förekomma eller motverka fruktstölderna, dettz hinder för fruktodlingens allmännare utbredande. hvilket så allvarligt erinrar de bättre lottade om hvad de mindre väl lottade uraktlåtit. Olof Eneroth.